För ganska exakt ett år sedan kom vi hem till Sverige och det ger möjlighet till reflektion, både bakåt och framåt. Det gillar jag.
När vi kom hem fet jag att det svenska aprilvädret chockade mig. Jag hade förväntat mig betydligt mer vår. Den enda glädjen var Eltons stora förtjusning över snön som han då inte upplevt i medveten ålder. Så här ett år senare så kan jag konstatera att april inleds lika kallt men den här gången känns det inte som en motgång utan snarare slutet på en lång och snörik vinter.
Tänk om och svaren jag aldrig får. Eller behöver.
Eftersom livet aldrig kan levas om får en aldrig veta svaret på en massa ”tänk-om-frågor” så som vilken inverkan vår långresa i Thailand och Vietnam haft på våra barn eller oss som familj. Men jag tror ändå att allt småprat med thailändare påverkat Eltons sociala förmåga. Han frågar nästan alla han möter vad de heter och tycks kunna föra en konversation med de flesta. Nu senast en resebloggsvän som hade gjort det goda valet att käka på Max i Hudiksvall påväg norröver samtidigt som oss. Jason är en annan typ som kör maximal charm och spex i brist på ord.
Jag har vänner som gjort långresor tidigare som säger att de spelat en väldigt stor roll för deras familjs utveckling. Här och nu har jag svårt att se hur detta påverkar oss, på samma tema som ovan tänk-on-resonemang får jag aldrig svaret på hur vi haft det om vi inte åkt iväg. Det enda jag vet med säkerhet är att vi skapade oss, och kommer skapa oss, enormt många minnen som bygger tillhörighet och glädje. Vi pratar om vår resa och vad vi gjorde där ofta.
Kontrasterna i vardag och resa
Vårt liv är proppfyllt med vardag och rutiner och återkommande situationer. Det är inte dåligt utan ganska skönt men kanske känner jag mig också väldigt tillfreds just för att jag vet att den där vardagen kommer brytas av fullständigt med nästa resa till Sri Lanka. Det ett drygt halvår till avresa.
Jag drömmer om och hoppas på att kunna göra långresor om två till fyra månader regelbundet i vårt liv. Kanske vartannat eller var tredje år känns lagom i skrivande stund. Något att alltid se tillbaka på och någon nytt att se fram emot samtidigt som vi hinner landa rejält hemmavid mellan varven. Utveckla relationer, få regelbundenhet i vardagen, skapa kontraster till äventyren som väntar.
Vi har precis anmält ledighet för barnen i sommar på förskolan och väljer de fyra veckor då barnen skulle slås ihop med annan förskola. Jag tänker på att många skapar långa sommarlov med sina barn, för oss som egenföretagare har vi inte haft möjlighet till det, delvis för att vi istället kan ge dem åtta veckor med familjen i fokus under hösten. Barnen trivs på förskolan men det finns ändå något med normerna kring att ”man borde ge dem ett långt sommarlov” som ger mig en uns av dåligt samvete tills jag påminner mig igen. Tre månader senare kommer vi spendera åtta veckor med dem, de får sin föräldra- och familjetid.
Före, mellan och efter långresor
Vi har varit hemma ett år, om ett halvår åker vi igen. Sånna tydliga avbrott som en långresa 2022 och en 2024 ger möjlighet att se ett före, ett emellan och ett efter. Det syns markant i både i barnens utveckling, i min egen företagsresa och för livet i Strängnäs. Det glädjer mig att våra månader och år blir till block snarare än en enda lång tid av småbarnsår som ska harvas igenom.