Hur får du ut mest av sommaren? Föredrar du att planera eller hellre vara spontan? Jag är en tung övervikt på det första men just den här sommarn känns det lite annorlunda. Som att spontanitetstankarna vinner mark medan planerarna i mig får hållas tillbaka. Vilken typ är du?
Vara spontan eller planera – det är frågan
Om jag får bestämma väljer jag i fyra fall av fem att planera före att vara spontant. Det är min strategi i livet för att få ut det mesta på totalen. Oftast en lyckosam sådan. Förra senvåren hade jag panik över att inte veta hur sommaren skulle bli så jag bokade upp mig på tre veckor i Balkan – ett av mina bättre beslut det året.
Inför den här sommaren har jag bitvis varit lika hispig men ju närmare sommaren jag kommer ju lugnare blir jag. Trots att allt inte är planerat. I slutet av juli ska vi till Berlin för att se sing songwritern Jack Johnson (yey!) live. Efter det fram till den 6 augusti är det helt tomt och Erik jobbar. Jag har alltså alla möjligheter att planera något kul men just nu känner jag mig faktiskt helt fine med att inte veta. Jag vill knappt ens bestämma mig. Så konstig känsla att vilja hålla det öppet för att se vad som faller på.
För lite spontansjälvförtroende
Det som gör att jag generellt planerar före att vara spontan är inte för att jag inte kan ta impulsiva beslut eller fånga chanser när de dyker upp. Jag planerar för att jag är rädd att för mycket öppet (med möjligheter att vara spontan) risker att bli en tummetått. Ett fjun. Där jag liksom slösar bort tio dagars semester på att göra ingenting. När jag kunde planerat något bra. Det är som att jag saknar spontansjälvförtroende.
Det finns de som tycker att göra ingenting är det bästa en kan göra på en semester och säkert lika många som tycker att planering begränsar möjligheten att vara spontan och ta vara på chanser. Jag köper det och konstaterar att vi alla är olika. Och att det går att förändras. Frågan är:
Hur är du? Hur många procent spontan vs planerare är du?
Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner