Världsfacket har gjort en svart lista av världens sämsta och bästa länder att vara arbetare i. Bra att ha koll på för den som vill resa medvetet.
Som invånare i Sverige tar jag många fackliga rättigheter för givet och även om jag vet att Sverige tillhör bland de bästa länderna i världen kan det vara svårt att ta in att det i vissa länder inte ens är okej att samla sig som medarbetare och prata om sin arbetsplats.
Världsfackets svarta lista
Den globala världsfacket ITUC, International Trade Union Confederation, har släppt en rapport där de granskar 145 länder utifrån arbetstagares rättigheter och hur dessa följs eller överträds. Det handlar om rätten att bilda fackklubb, att få strejka och demonstrera, yttrandefrihet om arbetsgivaren/arbetsplatsen med kritik eller att t.ex. försöka förbättra arbetssituationen för arbetstagare osv. I mätningen vägs en mängd parametrar in, bland annat frånvaro eller överträdelse av dessa rättigheter samt om om arbetare utsatts för våld eller mördas.
Urval av intressant fakta i ITUC:s rapport
- 85 procent av länder har har kränkt strejkrätten
- Antalet länder som hindrat människor från att engagera sig fackligt har ökat från 92 st 2018 till 107 st 2019
- I 10 länder har arbetare blivit mördade kopplat till arbetsrättsliga frågor
- Belgien har blivit sämre, bland annat pga hur arbetares rättigheter på Ryanair hanterats
- Uruguay finns tillsammans med bland annat Sverige, Island och Slovakien på ”godkänd-nivå”
- Republiken Kongo, Moldavien, Bolivia och Mauritius har alla förbättra sig på listan
Älskade svenska resmål på svarta listan
Nätverket Schyst resande har granskat 35 av svenskarnas mest populära resmål och 10 av dessa tillhör den sämsta kategorin där flest rättigheter saknas eller överträds.
Schyst resande skriver bland annat
Turkiet, ”all inclusive-hotellens förlovade hemland”, pekas ut som ett av de tio värsta länderna. Arbetstagare som har försökt organisera sig eller demonstrerat mot livsfarliga arbetsplatser har attackerats av polis och ställts inför rätta. En facklig ledare har mördats.
I Egypten, solsäkert chartermål för många svenskar, upplöste staten alla oberoende fackförbund förra året. Nio av tio hindrades från att bildas på nytt.
I bokstavsordning finns följande 10 resmål på värstinglistan
- Colombia
- Egypten
- Filippinerna
- Förenade Arabemiraten
- Grekland
- Hong-Kong
- Indonesien
- Kina
- Thailand
- Turkiet
Att välja resmål medvetet
I samtal om vilket land en ”aaaaaldrig skulle åka till” nämns ofta Förenade Arabemiraten och Turkiet. De argument jag hör handlar ofta om att länderna är odemokratiska eller hur kvinnor behandlas i de länderna. Nu kan de som argumenterar så lägga till värdelösa förutsättningar för arbetare på den listan.
Ojämställdhet kan vara relativt lätt att få syn på som besökare och en del icke-demokratiska statsskick får vi rapporter om i media (dock långt ifrån alla). Arbetstagares rättigheter kan däremot vara svårare att som turist få syn på. Därför är den här typen av rapporter så viktiga att de sprids så att resenärer kan göra medvetna val om vilka länder de vill åka till och inte samt varför.
Min personliga ståndpunkt är att jag generellt inte väljer bort länder pga av dessa anledningar men däremot vill vara medveten om vilket land jag åker till och på vilket sätt jag stöttar det landet (både de som styr och folket) genom min närvaro. Att resa medvetet går att göra på många olika sätt, att välja bort länder aktivt ett av dem. I de sammanhangen vill jag gärna ifrågasätta varför och hur konsekvent personerna som väljer bort dessa är. Jag har t.ex tidigare skrivit dubbelmoralen många har kopplat till Dubai vs Dublin eller Turkiet vs Thailand.
Att vara en medveten resenär
Som medveten resenär när en åker till länder med svaga eller ickebefintliga rättigheter för arbetare tänker en t.ex två varv innan en klagar på en anställd till chefen. Om en inte är nöjd med mat, service eller städning och vill påtala det för någons chef kan det vara samma sak som att personen får sparken. Med det sagt, klagomål kan absolut behöva framföras men den medvetna resenären sätter sig in i vilka konsekvenser det ena eller andra kan få och gör ett aktivt val utifrån det. Ett annat sätt är att fråga exempelvis hotellägare hur arbetstagares rättigheter ser ut eller ställa krav på researrangörer att de säkerställa att rättigheter efterföljs hos deras partners eller utförare.
Om en åker till ett land med odemokratiskt styre eller kassa rättigheter för arbetare kan en t.ex. göra aktiva val när det kommer till boende, mat och aktiviteter. Är det statligt ägt går pengarna till diktaturens statskassa. Är det ett familjeföretag går det kanske att anta att rättigheterna är något bättre. Är det en lokal aktör eller större kedja så kan rättigheterna följas olika mycket, vad som är bäst kan dock vara svårt att veta.
Så hur tänker du?
Fanns det några nyheter i detta inlägg som du inte hade koll på? Hjälper det dig i hur du ska tänka när du reser eller känns det bara stort och övermäktigt?
⇒ Här hittar den intresserade ITUC:s sammanfattning och länkar till pdf:er med statistik
Här finns alla inlägg som jag skrivit på temat politik