Vilket flyt! Vädergudarna är med oss, harmoniska stunder på pärlband och två fina dagar i Hoi an. Den här veckan är lätt vår bästa i Vietnam hittills.
Vi är halvvägs 11 av 22 veckor. Vad jag ska känna om det har jag ingen aning om. Att passera hälften på en resa tycker jag ofta känns trist eftersom jag sällan vill att resor ska ta slut samtidigt att ha 11 veckor kvar är mer än de flesta resor jag någonsin gjort.
Halvtid och en vecka med flow
Veckans inleddes med att jag hade mitt första moment med Da nang när jag kände att exakt allt stämde. Vad som ingick? Färgglada parasoll, en lugnare strand (San tra), en kokosnöt och skönt soligt väder. Kanske var det då min relation till Da nang vände eller så är det bara solens tillfälliga närvaro som gör hela skillnaden. I den dagens tecken fick sedan hela veckan med ett veckoslut som hade alla rätt.
Vid flera tillfällen har jag haft möjlighet att iaktta en del av vardagen och livet som levs. Små odlingar bland bostadsområden, fiskare som drar upp nät från stranden, hus i olika former och olika skick. Män som dricker te tillsammans, en gammal tant utan tänder som spricker upp i ett leende när hon förvånat inser vem som går på hennes gata. Bland dessa gator och gränder kan jag gå i timmar bara för att föreställa mig att jag är en del av sammanhanget.
Hoi an gånger två
Den här veckan har vi varit två dagar i Hoi an (den mindre staden 30 min söder ut med fler internationella turister än Da nang). En dag var jag där själv med barnen eftersom Erik var krasslig och vi hade en sjukt bra flowdag. Taxichauffören visade barnfilmer på bilens skärm, under lunch kunde jag inta min måltid i lugn ro pga Jason matades av restaurangfrun och crescendot av flow var när båda barnen sov och jag lyckades välja tyger och lämna mått för kläder som skulle sys upp samtidigt som det pågick en nyårsfest med skränig kareaoke precis bredvid. Sedan strosade jag några gator i lugn och ro och höll barnen på humör ända till kl 17 när vi åkte hem.
Dag två besökte vi ett ställe som erbjuder bambuworkshop (helt otroligt hur mycket detta träslag kan användas till) och kollade på så kallade basket boats med glada turister och övertaggad musik. Medan barnen sov satt vi på en obekväm brygga och njöt lite av livet. På eftermiddagen träffade vi upp en amerikansk familj som jag träffade under första dagen i Hoi an och vi slog ihjäl några timmar på stranden tillsammans och sedan i deras hem när Erik hade jobbmöte. Så generösa!
Beach life delux
Veckans sista dagar spenderade vi på stranden och lät timmarna flyga iväg bland sand-och vattenlek, våghoppande och vattenmelonjuice. Det här var så här jag hade föreställt mig att vår resa skulle vara. Inte 6-8 timmar på stranden varje dag men att vi lätt skulle kunna fördriva tid där och sysselsätta barnen och samtidigt själva bara chilla. Det har varit ljuvligt på alla sätt och även om jag verkar ha en stor agg mot sand så blir det lättare ju mer tid vi är på stranden. Både för att jag tycks trubbas av lite i mitt agg och för att barnen verkar lära sig att klia sig i ansiktet är oerhört ostrategiskt och istället hittar de andra strategier. I Jasons fall kalla på uppmärksamhet genom olika ljud och Elton genom att gnugga sig mot olika saker. Senast parasollstolpen.
Nåväl, kommande vecka kommer 28 grader och sol bytas till 21 grader och regn men vi har maxat dagarna så jag är glad för det.
En reflektion om: Att resa kräver administration
En sån här resa kräver ganska mycket administration. Det är research om vad vi ska göra i Vietnam överlag och vad vi ska göra dagen där på. Det är flygbiljetter och boende som ska hittas och det är visum som ska ansökas. Vi tror att vi lägger 5-6/veckan i snitt på detta och det är ganska mycket tid när ens tid med barnen sovandes om dag och kväll är limiterad. Inget klag över det, bara en insikt och något jag inte hade räknat med skulle ta sån tid.
Näst på tur
Nästa vecka kommer svärmor och vi har både en och två utflykter inplanerade och dessutom matlagningskurs redan imorgon. Så även om vädret lär vara grått kommer veckan vara fylld med roliga saker. I slutet av veckan börjar också Vietnamesernas årliga största högtid Tet som är deras nyår motsvarande julhelgen i Sverige. Här pyntas gator och fina arrangemang byggs upp vilket är kul att se.
Här finns alla inlägg om Vietnam och alla inlägg om vår långresa 2022-2023.
Tänk att vi är så nära och ändå så långt ifrån. Skönt att flowet har återfunnit sig!
Så är det, tänker på det ofta, att vi har samma tidsrythm åtminstone. Ja, det var på tiden 🙂