Hue – där fanns ett snyggt café, inte mycket att se. Vad trist tänkte jag. Eller inte alls konstigt när hela staden bombades sönder.
(Notera att första meningen helst ska läsas på rim. Hue, café, se.)
Under vår månad i Da Nang i centrala Vietnam bestämde vi oss för att göra en dygnsutflykt till Hue med tåg som färdmedel. Då hade jag ingen aning om hur vacker själva tågsträckan skulle vara. Det är nästan så att själva tågresan fram och tillbaka i sig är minst lika stor som själva Hue. Ni vet, när resan är målet. Mer om det en annan gång.
Hue – forna huvudstad som till åttio procent gått förlorad
Ju mer jag lär mig om Vietnam ju mer komplext blir det. Så kanske det är med alla länder och kulturer men Vietnams historia är på många sätt unik. Här är det bara knappt 50 år sedan senaste kriget. I sin livshistoria finns 1000 år då stora delar av landet tillhörde Kina, en era då de var koloniserad av Frankrike, ett Indokinakrig, ett Vietnamkrig och däremellan interna konflikter. Under 1900-talet har Vietnam haft tre huvudstäder, inte för att det är kul att flytta runt administrationen i landet, utan för att det varit konflikter. Hue var en av dessa huvudstäder fram till 1945.
Enligt wikipedia förstördes 80 procent av staden Hue under en offensiv 1968. När Nordvietnam segrat 1975 och Hanoi blev huvudstad ignorerades de historiska värdena i Hue eftersom det var förknippat med en historia kommunisterna hade stridit för att bli av med. Hue är idag känt för sin arkitektur och monument. En del historiska byggnader finns kvar sedan forna riken och kulturer vilket satt sin prägel på staden. En del håller också på att återskapas och restaurerats, delvis i takt med att Vietnam blivit ett allt mer intressant resmål.
Jag gillade Hue och hade kunnat spendera mer än 24 timmar där men när jag gjorde research var det tydligt att det inte kryllade av sevärdheter. Lite trist tänkte jag innan jag läste på mer och förstod hur stora delar som förstörts av kriget och hur mycket som fått förfalla sedan dess. Att krig är förödande för människor det är ju kännbart dagligen när vi får rapporter från Ukraina men att det också förstör byggnader, minnesmärken och kulturella objekt är en annan baksida som aldrig går att reparera. Krig är skit helt enkelt.
Tips på att göra i Hue: Åka cykel och gå på café
Hue besöks av många för dess forna historia och arkitektur i spår av det som varit. Det finns buddistiska pagoder och gamla hus som tillhört regenter. Som i många städer finns det en mer modern del av staden och en mer anrik. Från ovan är det uppenbart vilken del som är vilken men när en är i själva staden flyter det ihop.
I Hue tog vi en cykeltaxitur och det var ett av våra bättre beslut. Stora delar som vi aldrig hade hunnit gå förbi om vi skulle göra det till fots. Vi gick in på ett, vad jag uppfattade, rekreationsområde för gamla dynastier och härskare med porlande vatten och tehus. Vi såg vardagen rulla på vägg i vägg med historiska byggnader och vallgravarna urgrävda för att skydda makten. En stor mur med uppenbara bombhål som hade byggts upp igen. Nytt och gammalt tegel.
Fika i Hue
I Hue fikade vi på två ställen och därmed korade jag dem till några av världens snyggaste caféer i dess inredning. Färgstarkt, rustikt, snygg belysning och häftiga inredningsdetaljer. Den dryck vi drack var helt klart god men jag skulle kunna druckit vatten och ändå varit nöjd med besöket bara för dess atmosfär som stilen skapade. Det första heter Tram café och ligger på norra sidan om Perfume River som delar den gamla och nya delen av staden där många cykeltaxis samlas vid en stor parkering för bussar. Det andra heter Clover coffee och ligger på södra sidan, mitt i smeten för det som kan kallas den mer moderna delen.
På kvällen mådde jag tyvärr lite halvdåligt men Erik som tog en sväng om på stan hittade en gågata avstängd för bilar som hade sjukt skön stämning så uppenbarligen har Hue mer att bjuda på än det vi hann uppleva.
I krigets spår och reflektioner om det
Hela vistelsen i Vietnam, utflykten till Hue är inget undantag, får mig ofta att tänka på hur krig påverkar människor.
Krig och värderingar
Jag tänker på vad krig och konflikter gör med människors värderingar. Paralleller till Ukraina är oundvikligt. Vi vet ju inte i skrivande stund hur länge det kommer pågå och vilka vändningar som det kommer ta. Kanske har vi 20 års krig framför oss.
Synen på invånare från attackerande land
Jag funderar ofta på vad Vietnams historia gör med folket som bor här. Hur västländers vidriga översittande ockupation av landet präglat deras inställning, syn och även bemötande av västerlänningar. I Ukrainakontexten, hur kommer ryssar bemötas i Ukraina och i övriga Europa när kriget är slut? Även om alla vet att invånarna i ett land inte på något sätt behöver stödja ett krigsförande land så tror jag ändå att krigen sätter så hårda spår att det är oundvikligt att bli på sin vakt och rygga undan.
Dränerar resurser
Jag tänker på hur Vietnam likt många andra utvecklingsländer med stark tillväxt kommit otroligt långt i sin utveckling under bara några decennier samtidigt som otroligt mycket är slitet, eftersatt eller aldrig ens utvecklat. Krig dränerar verkligen resurser. När kriget är slut får pengar istället läggas på att återuppbygga istället för att utveckla. Och så en pandemi på det.
Mörk turism efter krig
Jag tänker också på hur så kallad dark tourism, eller morbid turism kan användas som en tillgång när det blir intressant för turister att besöka och lära mer om tragiska händelser. När jag var i Vietnam 2005 besökte vi tunnlar som grävdes under kriget som skydd för civila och militärer och den upplevelsen är en av de starkaste reseminnen jag har genom alla tider. Hur kommer den ukrainska turismen utvecklas när kriget är slut och turism kan vara ett sätt att bidra till inkomster och arbetstillfällen i landet?
Sedan kriget i Syrien har jag haft som punkt på min bucketlist att jag vill resa dit och se krigens spår. Jag har ännu inte listat ut hur det bäst görs. Jag tror en guide behövs och jag vet heller inte när det är läge. När de hunnit bygga upp tillräckligt mycket för att det ska passa med ett besök. Detsamma känner jag för Ukraina. Dit vill jag resa, inte minst för min skull utan framför allt för att om jag reser dit är det också ett bevis på att kriget är över.
Krig är skit och en sak är åtminstone positivt med kriget i Ukraina jämfört med kriget i Vietnam. Hela världen (nästan alla åtminstone) verkar mycket måna om att inte kriga mer än nödvändigt. Just den inställningen tror jag saknades helt under krigen som pågått på vietnamesisk mark.
Här finns fler inlägg om Vietnam och här är alla inlägg från vår långresa 2022-2023. (som tankarna till detta inlägg uppkom under).