På min högra handled har jag en tatuering där det står Heartdriven skrivet med min fars karakteristiska kalligrafi-stil. Den sitter där för att alltid påminna mig om varför jag gör det jag gör. Jag drivs av mitt hjärta. Det är mitt hjärta som driver mig. Jag är heartdriven.
Mitt driv kommer i grund och botten från mina föräldrar. Min mammas hjärta är stort och hon anstränger sig alltid för att uppnå rättvisa. En stor utmaning för en fyrbarnsmor med en äldsta dotter (jag) som krävt millimeterrättvisa hela sin barndom. En stor utmaning för en högstadielärare med 30 elever med olika förutsättningar och betygssystem och politik som förändras. Min pappa upprörs över orättvisor och det är utifrån orättvisorna han vill skapa en förändring. Han har suttit i fängelse för sin vapenvägran under lumpen, han har engagerat sig fackligt och pratat med mig många gånger om att jag måste förstå ideologin för att förstå vad ett politiskt förslag egentligen vill uppnå.
Mamma Tina och Pappa Lennart, USA, juli 2013
Jag har sen jag varit liten sett vad alkoholmissbruk kan göra med en familj och det var därför jag som ung engagerade mig i UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund. 2002 vann jag en resa till Uganda med UNF som åkte på studieresa. Där fick jag se vad alkoholen gör med ett samhällen där det inte finns skyddsnät på samma sätt som i Sverige och där alkoholen blir ett hinder för hela landets utveckling.
Jag och en bäbis jag fick låna när vi var bjudna på middag hos värdfamiljer. Uganda, november 2002. Bild lånad av Liza Viktorsson.
På universitetet läste jag utvecklingsstudier och genusvetenskap som båda har maktstrukturer som ett genomgående tema och som svar på varför förändringen i världen går så långsamt. Världen kan bara bli jämställd när män vill lämna ifrån sig makt till kvinnor och världen kan bara bli rättvis när de rika länderna ger ifrån sig makt till de fattigare länderna.
När antalet positioner för att plugga till tentan var helt uttömd valde jag tydligen den här. Göteborg, mars 2008.
De här tre delarna, min familj, mitt ideella engagemang och mina studier har format mig till den jag är idag och det är mitt hjärtedriv som skapat denna blogg och som skapat #reseprocenten.
Jag och min hand utanför St Stephen’s Cathedral. Wien, oktober 2014.
Tack för att du läste ända hit. Vad är dina drivkrafter?
Intressant att läsa om! Jag vet nog inte vad som driver mig, bara att jag SKA framåt. Jag bryr mig också om orättvisor och det är väl därför jag är folkhälsovetare. Hela min avhandling handlar om en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle, de med intellektuell funktionsnedsättning. Men ibland råtröttnar jag på forskarvärlden där allt handlar om status… Så just nu är det bloggen, se om man kan bygga något eget. Det är nytt för mig och en utmaning…
Min fördom säger mig att alla folkhälsovetare bryr sig om just utsatta/strukturella frågor och jag gissar att de flesta vill förbättra för andra. Är jag ute och cyklar? (ledsen för orimligt sent svar, hittade denna nu…)