Vi är hemma! Efter 12 timmars körning, en natt på ett flygplatshotell och sedan en 18 timmars flight (gick smidigt) är vi till slut hemma igen. Hemma för att snart lämna detta hem för gott.
Tänk att vi kom iväg på vår efterlängtade resa till USA. Tänk att höll oss friska innan och efter, tänk att vår resa inte var beroende av ryskt luftrum eller någon annan skit där Ryssland är inblandat. Tänk att vi klarade oss utan missöden (förutom förseningar på ditvägen) och tänk att vi alla är hemma välbehållna. Det är inget att ta för givet, det har väl pandemin och numer ett krig lärt oss.
Mitt eget dygn verkar ha gått ganska bra att styra om, tvååringens är det värre med. Här sitter jag halv fyra på natten och tar pass nr två med en omänskligt pigg unge som varit vaken sedan 00.30 då han tyckte att natten var klar. Lilla J verkar anpassa sig okej än så länge. Peppar peppar. Det är fasiken är pers när det inte räcker med att få ordning på sin egen sömn utan fyra stycken som inte ska störa och väcka varandra i sina anpassningsprocesser. Tips mottages för framtida resor.
Vi var borta perfekt lagom länge. Började längta hem någon dag innan avresa. Vi har haft det så himla bra. Små äventyr, massor med fin tid tillsammans. E har gett oss många skratt när han delat ut high five till allt och alla, och antalet ”He is so cute” (om båda barnen) är oräkneliga. Även om inte jag är ett fan av objektifiering är det roligt att det finns så mycket mer interagerande i den amerikanska kulturen än i den svenska.
Nu väntar några hektiska dagar där lägenheten ska packas ihop och vi för första gången ska besöka vårt hus sedan alla renoveringar drog igång. Så spänd inför detta!