Hua Hin bjuder på harmoni och livet har sin gilla gång (långresa 22/23 v 19)

Vi har haft ännu en skön vecka utan några större äventyr förutom en fantastiskt fin utflyktsdag i fredags. Livet har sin gilla gång, är det första gången jag skriver så denna resa månne?

En vanlig vecka i Hua Hin

Mitt under varje resa eller i samband med att det är dags att åka hem brukar jag alltid önska att jag hade formulerat mina förväntningar. Inte för att kolla om det uppfylls utan för att det är spännande att läsa om vad jag själv trodde om något. Hur mycket ”gilla gång” hade jag trott att livet skulle vara på denna resa? Säkert mycket mer än det blivit men det vet jag inte eftersom inget finns skrivet och minnet har en förmåga att förflyttas och förändras i takt med att själva resan upplevs. Nåväl, nog med reflektion om detta.

De oberäkneliga stränderna

Om dagarna har vi badat i poolen på förmiddagen och i havet på eftermiddagen. Det senare lite mer klurigt eftersom tidvattnet står olika högt och det inte alltid finns någon riktig strand att tala om. En sak jag lärt mig den här resan är att stränder förändras. Jag tänkte att de kanske gör det över årstider och av regnperiodereller lite olika över dagen men i t.ex. Da Nang kunde strandens höjd skilja en dryg meter när havet varit framme med sin kraft.

På många sätt har veckan varit enkel och friktionsfri, allt finns inom 200 meters avstånd. Mataffär, enklare lunchrestauranger, pool, kidsroom, strand och hav. Det är precis vad vi behöver den här sista månaden.

Jag märker att jag tar färre bilder och tolkar det som att mycket av det som varit nytt och intressant har blivit vardag. Jag behöver inte fler bilder när barnen badar i poolen, leker vid stranden eller äter ris och nudlar från en plaststol.

I onsdags åkte vi iväg till en strand 10 minuter bort som var helt öde. Det visade sig att det var städdag och att ingen fick vara på stranden på hela dagen. Alla solstolar prydligt uppställda i rader på varandra. Tydligen ser det ut så varje onsdag. Trist men så bra att stränderna tas om hand och städas. Vi hängde på en surf club istället och njöt av lugn och ro och barn som för det mesta var nöjd med att kräla runt i sanden. Elton övade lite inför sin framtida surfkarriär.

Utflyktsdag med fyra stopp

Starten på vår tredagarshelg var en utflykt 20 minuter från vårt hem. Vi inledde morgonen med lyxfika på Marzipan Patisserie Café and Bar och gick sedan till dess granne Artistic Village där olika konstnärer höll till och skapade samt visade upp sin konst. Det finns så mycket skicklighet här på jorden! Där fanns en del mer anpassad för barn vilket var uppskattat. Lunch och eftermiddag spenderade vi på KK Garden som låter gäster komma på besök över dagen. VI hade poolen och ett lekrum för oss själva vilket var helt underbart. Sista stoppen för dagen blev Wheelies Café där det fanns liten BMX-bana och olika stationer för barn att leka på. Ett toppenställe jag gärna skulle bo granne med!

Jobb och uppdrag

Den här veckan har också innehållit en del jobb/uppdrag. Det gör ju alla mina veckor men denna vecka har det varit ovanligt konkret. Dels har jag deltagit digitalt i styrelsemöte med Ecpat. Dels har jag hållit en föreläsning med titeln Makten att porträttera – hur vi porträtterar personer och platser hållbart för en sociala medier kurs på Yrkesakademin och dels har jag förberett en annan föreläsning som jag ska hålla om några veckor. Roligt att hålla hjärnan igång! Ser fram emot mer av sånt här när jag kommer hem.

En reflektion om: Det finns alltid mer än vad en tror

Hur stor är en stad? Hur långt är ett snöre – ja det beror på vart en drar gränsen. Den här veckan och sista veckan i Nha Trang gjorde vi två utflykter som låg ca 30 minuter utanför någon typ av stadskärna. Båda gångerna blev det så himla tydligt att en stad består av så mycket mer än det som många resenärer upplever. Min första bild av Hua Hin var att det var en avlång stad med en huvudväg som följer kusten. När vi sedan åker rakt in i landet tar staden inte slut. Den bara växer och växer och vi ser det ena roliga stället efter det andra som vi gärna hade stannat till på. Tänk så mycket det finns bortom de klassiska gatorna som resenärer oftast befinner sig på. Slutsats av detta: Jag ska fortsätta röra mig bort från huvudgatorna och se var vi hamnar. Ibland blir det lite av en flopp men mer ofta än sällan blir det hur bra som helst.

Nästa vecka

Vi bor kvar på samma ställe en vecka till men sedan har vi våra sista tio dagar vi ännu inte bestämt var vi ska vara eller bo. Det blir till att bestämma det snarast.

Här finns alla inlägg om Thailand och alla inlägg om vår långresa 2022-202