Det är nästan så jag skäms, jag har ett i-landsproblem som är så lyxigt att jag knappt vill erkänna det: Jag reser för mycket för att hinna göra tillräckligt med research om de ställen jag ska besöka för att ta vara på alla möjligheter ett nytt land ger.
I en värld där sjukhus bombas och rasismen får allt mer fästa i vårt samhälle borde jag inte klaga en sekund men problem är relativa och upplevs olika från person till person. Vi har alla olika förutsättningar men visst upplevs stressrelaterade problem som ”Det är lite mycket nu” oerhört banala i jämförelse med ”Jag har fött åtta barn, det är bara fem som lever”? I mitt fall är alltså inte ens problemet att jag är så stressad att jag är på väg att gå in i någon vägg. Här är alltså problemet att jag inte hinner förbereda mig för alla resor jag bokat.
När livet hopar sig
Kanske borde jag inte ägna plats på en reseblogg åt den här typen av problem men samtidigt är jag fast besluten om att alla har rätt till sin upplevelse så om jag tycker något är jobbigt så är det så. Livet som chef i en organisation jag brinner för och ägnat mitt liv åt innebär att jag mer ofta än sällan jobbar mer än en vanlig heltid. Jag har ständigt en ambition om att jobba mindre men lyckas sällan. Jag vill träna, träffa vänner och umgås åtminstone nån timme här och där med min sambo. Jag önskar att jag hade tid att se på serier men det hamnar längst ned på priolistan efter att bloggen, som blivit min största hobby, har fått sin beskärda del. Jag hinner skapa mina tre inlägg i veckan men det finns så mycket mer jag skulle vilja göra: Lära mig mer om digital spridning, sätta mig in i fler perspektiv kring medvetet resande och klura på strategier för hur jag ska nyttja mina kommande resor på bästa sätt för att få fler läsare och påverka fler.
Som sagt, ett i-landsproblem jag knappt vill sätta ord på men ändå något jag kämpar med för att få ihop. Hur dom med barn får ihop livet kan jag inte ens föreställa mig.
Alla resor kanske inte måste maximeras?
Ibland önskar jag att jag hade lite mer ro i kroppen och kunde tänka ”Jag upplever det jag upplever och det är det bästa som kan hända mig” och inte ”Nu ska jag maximera och ta vara på varje chans”. I helgen åker jag på en kryssning till Riga som jag och reseprocenten vann av Travellink och just nu känner jag för att bara planlöst vandra omkring. Det kanske också är ett okej sätt att resa på?
Hur känner ni som gillar att resa? Har ni alltid en plan för att få ut så mycket som möjligt av resmålet eller har ni ett lugn i kroppen och tar det mer som det kommer? Är jag ensam på jorden med mitt i-landsproblem med att inte hinna planera mina resor för att de börjar bli ”för många”?
Jag kan verkligen sakna resorna utan kamera och ”blogghets”. Så JA, visst är det okej att bara gå omkring planlöst, men känner jag dig kommer du inte riktigt att klara det -haha!
you know me too well! Mitt största problem är väl att jag alldeles för sällan bara go with the flow. Det är som att jag inte har tid att slappna av. Får nog börja öva!
Ja, kom igen, du klarar det, jag kan visa några små tricks 🙂
Haha, ja är det nån som tror på mig så är det ju du och är det någon som kan sina tricks så är det oxå du <3
Känner verkligen igen mig – men så beror det mycket på att man är sån som person tror jag. Tar man det inte lugnt i vardagen gör man kanske inte heller det på resande fot. Allt är på gott och ont, och oftast är ju ”maximerandet” bara fantastiskt!
Vilken igenkänning du beskriver. Exakt så maximerar på alla plan i livet så hur ska jag inte kunna göra det när jag väl reser? Tack för pepp Malin!
Det var exakt så jag och sambon gjorde när vi åkte på kryssning till Riga i våras. Det enda jag visste att jag ville göra var att se utsikten över Riga och han planerade in två restaurangbesök. Allt det andra tog vi som det kom. Jag hade en kort lista med saker som fanns att göra, men det var inte så många av de punkterna som blev strukna. Men det är helt okej också tycker jag. Det är okej att resa utan att ha en plan. Det är mer än okej faktiskt. Och jag gillar båda sätten. Vissa resor måste planeras, medan vissa är bättre att bara ta det som det kommer.
Jag hoppas att kryssningen till Riga blir fantastiskt! Och vill du ha ett tips så leta upp Garāža.
Tack Helena, då kanske Riga är helt rätt stad att bara planlöst gå omkring den korta tid jag har där. Jag är dåligt på det där med chill och balans, vill alltid gå all in samtidigt som jag är avis på de som har lugnet att bara slappna av. Dubbla känslor helt klart.
Numera känner jag rätt ofta så, jag har dålig koll i förväg på resorna och de blir lite vad de blir. Kanske för att jag väldigt sällan reser med/för bloggen. Däremot avskyr jag i efterhand när jag varit dålig på att dokumentera för egen del, för jag vill ju ändå minnas de där platserna som jag aldrig kommer på namnet på, eller den där häftiga restaurangen som var toppen men som ja, jag har förträngt.
Förr i tiden däremot hade jag kontroll på varenda liten resa. Nu? Nej, mellan två barn, roller derby, bloggen, heltidsjobb och ett liv så gäller det mest att andas faktiskt. Och njuta.
(Och rätt ofta håller jag igen med resor som är på väg pga känner att det blir för mycket? Så dumt ju. Egentligen)
Jag förstår. Resa ska ju vara kul, från att drömma, till boka, planera och själva genomförandet. Så om man vill resa men inte hinner ägna så mycket tid åt planerande så kanske lösningen ändå är att resa men på ett annat sätt och bli bättre på att ta vara på stunderna snarare än att det inte blir någon resa alls?
Jo, känner verkligen igen det där med att vilja maximera en resa. Hinna med det mesta, göra research, välja rätt (aah, beslutsångesten!!), se allt och sedan landar man sent söndag kväll och är lagom utvilad när man sedan ska till jobbet på måndag morgon…
Imorgon ska vi faktiskt åka på en väldigt annorlunda resa. Vi har bokat via Fritidsresor en veckas semester på Korfu, hotell med halvpension, flyg och transfer i en bokning! Jag har inte gjort någon research alls. Nada. (Okej, jag har ett par tips från kompisar som varit där, men annars ingenting) Det har varit rätt svårt att inte kolla upp saker och ting, jag har fått hejda mej ett par gånger faktiskt. Jag vet inte riktigt ens var på ön vi ska bo. Känns så annorlunda. Våra två tidigare resor var roadtrips på Island och Skottland, vilket innebar en heeel del planering. Så denna inte-planera-något-alls-resan ska bli skön omväxling 🙂
Va roligt, just Korfu var jag faktiskt på 2005 som en av mina första utlandssemester på egen hand med kompis. Gillade ön mycket, tyckte att kärlekskanalen var väldigt fin, det borde researrangörer ha koll på vad det är om du frågar.
Ser fram att höra om hur du upplevde den oplanerade resan, du ska se att du trivs i det alldeles utmärkt och kanske får mersmak?!
Känner abolut igen det där. Gör också gärna lite kul resesrch innan en resa. Hör liksom till. Men sista halvåret har det inte funnits tid. Och även om man vill va lite planlös, vill man ju ändå ha koll, ”så man inte missar något ” 🙂
Exakt, det är nog rädslan för att missat något nu när jag tagit mig hela vägen dit!
Jag gör gärna research innan varje resa, sen blir det ändå ändringar väl på plats. Jag har ständigt flera resor i planeringsstadiet och läser allt jag kommer över, ställer frågor osv år i förväg. Vissa resor blir av, andra inte. När väl en resa är bokad så ligger den och gottar till sig tills några veckor innan det är dags. Då planeras det lite mer på allvar. Jag har så många gånger tänkt att jag ska starta en blogg, dels för egen skull och dels för att kanske kunna inspirera likasinnande, men inser nu att jag aldrig kommer få till det. Dels är jag tekniskt okunnig och ointresserad och dels har jag inte den tiden som jag tror krävs. Så jag nöjer mig med att hänga på alla era resebloggar och delta i roliga diskussioner i kommentarsfältet istället 🙂
Hej Emolis! Då verkar vi planera på samma sätt (eller jag vill åtminstone planera som dig) och det låter som helt rätt beslut att fokusera på att läsa bloggar och resa om du känner så. Kul att du hittat hit!