Jag vill alltid resa med en amerikan på axeln

Posted on

Tänka att resa med en amerikan på axeln och få de stora amerikanska orden kring varje upplevelse, det skulle bli upplevelser upphöjt i tio, minst.

Det amerikanska valet uppfyller mig. Jag tycker det är så spännande och sorgligt på samma gång. Det går inte en dag utan att jag tänker på mina vänner i USA och vad det som sker i det landet gör med människor. Förtroendet för politiker, konspirationsteorier, kvinnors rättigheter, människosyn. Kanske är det mest bara sorligt för dem som lever i det och spännande för mig som kan hålla det på en armlängds avstånd. Åtminstone för nu, vinner Trump lär han krypa under skinnet på halva världens politiska utveckling.

Ge mig de stora amerikanska orden

Samma amerikanska vänner som jag tänker på dagligen av all mediarapportering tänker jag ofta på när jag reser. Vi träffade våra vänner Barb och Steve när vi vandrade till Machu Picchu 2016. Dom hälsade på oss i Stockholm något år senare och för snart två år sedan hälsade vi på dem i Arizona. (Här finns hela historien om vår vänskap.) När vi visade dem Gamla stan och Stockholms skärgård använde de ofta stora ord för att beskriva vad de är med om. När vi i Sverige säger ”fin utsikt” säger dom ”Its beyond beautiful”, när vi säger att maten var jättegod, säger dom ”It is so delicious, OMG the know how to cook”.

En av utsikterna jag tycker är fin och de höjde till skyarna. Jag ser på Stockholm med andra ögon efter att ha turistat i huvudstaden tillsammans

Efter deras besök i Stockholm skrev jag det här inlägget om att Sevärdheter i Stockholm med amerikanska ögon och det finns flera citat från dom som är svaret på varför jag skulle vilja ha dem på min axel när jag reser.

Jag tänkte på dom senast när vi var i Stensjön och Erik påminde mig om hur mycket jag hade uppskattat den upplevelsen om det varit utomlands men att jag nu mest tycker att det är ”fint och kul att göra det ihop”. Då slog det mig, hade vi haft med oss Barb och Steve upp till toppen hade de inte hållit tillbaka med orden. De hade gett den upplevelsen en extra dimension, levlat upp och förstärkt min uppskattning enormt mycket. Det här gäller inte bara Sverige. Jag vill gärna ha dem på min axel alltid när jag reser just för att de förstorar upp det vi upplever och gör det mer minnesvärt, mer färgstarkt, mer betydelsefullt.

Italien. Här vet jag att jag var lyrisk.
Okej, det är kanske inte samma som den italienska sjön men absolut en plats som förtjänar att beskrivas som något mer än ”fint och trevligt”

Skapa min egen amerikan

Att träffa Barb och Steve är för övrigt en av mina drömresor. Visa dem Strängnäs eller se mer av deras lilla stad Prescott spelar ingen roll. Eller kanske någon helt annan stans. Att få till ett fjärde möte med dom som vi gick hela Inkaleden med (slumpartat att vi skulle hamna i samma vandringsgrupp) skulle jag vara så glad och tacksam för. Den dagen får jag se till att den blir av.

När jag tänker efter skulle jag vilja ha lite mer amerikanskhet kring mig. Den värmen, generositeten och hjälpsamheten som format den amerikanska mentaliteten, kanske pga att samhället har så mycket sämre skyddsnät än Sverige, skulle jag gärna har mer av kring mig. Inte minst för att jag själv skulle vilja formas av de värderingarna och levnadssättet.

Jo, en öppensinnad, omtänksam och stor-ordad amerikan skulle jag mer än gärna ha sittande på min axel. I min vardag och när jag reser. Tills jag får det får jag försöka göra jobbet själv. Sluta hämma mig med ord som fantastiskt, makalöst, magiskt. Världen är fabulös och förtjänar stora ord. Både det Moder Jord och människan skapat åt oss att uppleva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *