Livet är så mycket mer än resor och bloggande. Just nu är jag inne i den mest intensiva jobbperioden på hela året med en vecka i Karlstad och en i Visby. Mycket och kul.
I Karlstad är det kongress, alltså årsmöte, för IOGT-NTO som jag jobbar för och kloss i kloss ligger politikerveckan i Almedalen i vackra Visby. Fullmatade dagar med trötta fötter, därefter välförtjänt semester.
Det här blir långt ifrån ett reseinspirerande inlägg men däremot ett inlägg i högen av förstå-sig-på-vem-som-bloggar. Mitt jobb har alltid varit viktigt för mig och när många personer säger att de vill jobba för värderingsstyrda företag tänker jag ”Hur gör man ens när man jobbar för något som inte är värderingsstyrt?” Inget dömande i det, bara en insikt om hur självklart det är för mig och hur lyckligt lottad jag är som har ett jobb där varenda arbetsuppgift är meningsfull.
Så vad gör jag på mitt jobb?
Ja, egentligen allt annat än det jag gör just den här veckan. I vanliga fall arbetsleder jag personal, tar beslut, samordnar verksamhet och sitter på ledningsmöten allt i syfte att stärka folkrörelsen IOGT-NTO och driva på alkoholpolitiken. Just den här veckan har jag två arbetsuppgifter. Lös en massa praktiska uppgifter och lyssna in vad medlemmarna vill så att jag under de kommande åren kan verkställa beslut utifrån vad kongressen beslutar.


Almedalsveckan är också långt ifrån en ordinarie arbetsvecka och innehåller istället nätverksvård, kunskapspåfyllnad, Visbyglass och politiska samtal. I Visby brukar jag också försöka ta vara på att jag faktiskt besöker en av Sveriges vackraste sommarstäder med minst en saffranspannkaka, gå i de vackra gränderna, spana på fint hantverk och njuta av havets brus.
Sola skiner i Karlstad
Karlstad är vacker med Klarälvsdeltat som bas. Kommunen har kaxigt valt en sol som symbol med en tillhörande slogan om att Sola alltid skiner i Karlstad trots att de bara hamnade på en 10:e plats i solligan 2016. Nåväl, idag sken i alla fall solen och dessutom är jag mycket svag för dialekten med ord som görbra och dretsköj.


Så konstigt att inte vara där, men också skönt att slippa den tröttheten 😉 Saknar alla människor dock!
Tur det finns fler chanser framöver och att i slutändan så är det bara en i mängder av kongresser. Hoppas vi ses nästa gång.