Att komma fram till La Paz var en upplevelse i sig och det kändes som jag kommit till en ny kontinent. Långt från Buenos Aires och Santiago som varit mina första möten med Sydamerika. Höjdskillnaden var påtaglig och jag kände mig lite yr. Om det berodde på att jag sovit på två olika flygplan under natten, var hungrig eller höjdskillnaden kunde jag inte identifiera.
Det var kyligt, solens strålar hade precis nått de högsta snöklädda bergstopparna och jag påmindes om hur det är att vara i ett mindre utvecklat land. Inget land vi varit i hittills under denna resa kan klassas som fattigt och jag hade nästan glömt hur det kan vara. Lite mer kaos på flygplatsen, lite mer allt-löser-sig-känsla och ingenting som känns toppmodernt.
Komma ned i La Paz
Vi åkte en minibuss från flygplatsen och åkte en slingrig väg ned för berget med hela La Paz under oss. Tusentals tegelhus bredde ut sig längs bergssluttningen. Så vackert! Däckar två timmar på ett hostel och gör oss sedan redo för att möta denna stad som jag fram till igår trodde var huvudstad i Bolivia. När både min och Eriks deodorantkula skjuts ut när vi skruvar av locket blir på igen påminda om att vi är på cirka 3500 meters höjd.
Gatorna är fyllda med små marknadsstånd, kvinnorna sitter i sina stickade färgglada sjalar och stora kjolar. Det säljs frukt och hantverk överallt. Alla människor är så vackra! Äter himmelsk avokado och dricker exotisk fruktjuice. Det är billigt och lätt att skämma bort sig.
Guidad tur i La Paz
Vi går en guidad tur och blir fullpumpade med information som är svår att förstå: polisen är en del av kokainförsäljningen i det stora maffiafängelset, 95 procent av befolkningen tuggar kokablad, 20 procent är kokainanvändare. Presidenten tycker populationen i landet behöver öka och hans förslag för att uppnå det var att förbjuda kondomer och att den kvinna som inte föder sitt första barn innan hon är 18 ska betala en straffavgift. Landet har haft 164 presidenter/regeringar på 192 år.
Jag måste lära mig mer, sätta saker i ett sammanhang. Allt som är taget ur sitt sammanhang riskerar att låta absurt. Är allt jag får berättat för mig sant? Hur hänger kokabladstuggande ihop med kokainmissbruk? Hur påverkar det landet att de inte haft stabilt styre under så lång tid? Så många frågor som jag måste försöka få svar på.
Vi har en dag till i La Paz, sen åker vi tre dagar till Saltöknen med guidad tur, kanske kan jag få fler perspektiv då. Efter det väntar buss upp till Cusco för att vandra inkaleden upp till Machu Picchu och jag kommer mest troligt bli erbjuden att tugga kokablad för att inte bli påverkad av höjden. Det känns totalt främmande för mig så det är bäst att min kropp tänker klara sig fint på det syre som erbjuds!
Vad spännande! Jag har hört mycket positivt om Bolivia och ser fram emot att höra mer! Jag provar att skriva en kommentar och faktiskt fylla i min bloggadress, men den kanske hamnar i skräpposten… Kan du se om du hittar den och i så fall godkänna den så jag kan kommentera som vanligt nästa gång? Om den inte kommer fram skickar jag en gång till, utan att ange bloggens adress. Tack på förhand!
Den kom fram och var redan godkänd så nu är det bara att kommentera på! Ja Bolivia är något eget, det kommer fler inlägg framöver, är överfull av inspiration att dela med mig av så kommer nog ta ett tag att skriva allt 🙂
Älskar att Erik står under en bild som visar hur han kommer att se ut när han har druckit upp juicen, hahah! Saltöknen – svårt avundsjuk. Machu Picchu är fortfarande ett av mina absolut häftigaste reseminnen. Kram!
Haha, eller hur! Det hade jag inte ens sett själv 🙂 Förstår att du är avis, men en dag kommer du vara där och gå loss med dina tre myhror! MP ska bli coolt, några bra andningstips?