Tänk att jag redan som tolvåring hade klart för mig att jag ville resa för att se världen. Jag hittade precis ett bevis för att målmedvetenhet redan då var ett tydligt karaktärsdrag.
Jag tittade igenom gamla grejer från skolan och hittade ”Boken om Linda” som jag skrev i sexan. På sista sidan skrev vi om framtiden.
Där och då, tolv år gammal, var det vad jag såg framför mig. Min verklighetsbild var inte bredare än att min framtida man skulle jobba på industri precis som min far gjorde då. 19 år senare har jag ett jobb som jag tjänar bra på, en sambo som är min blivande man. Jag tränar på jympa på friskis och träffar mycket vänner. Det som saknas är en bil, två barn och en vinst på lotto. Och sen det sista. Redan då visste jag att jag ville resa för att se världen och aldrig då kunde jag väl trott att jag skulle få resa så mycket som jag gör idag. Det som då bara var en dröm.
Bredda världsbilden
En av de allra allra finaste sakerna med att får resa är att få bredda världsbilden. Jag tjatar om de där referenspunkterna som jag vill åt. Var världsvan. Vara en världsmedborgare. För mig är det enorm njutning att fylla mitt minnesbibliotek med bilder från världens alla hörn och möten. Det är ju tack vare att jag sett mig om här i världen, oavsett om det är inom eller utanför lokalsamhället, som jag insett att jag mest troligt inte kommer leva med en man som jobbar på industri. Det finns få saker jag så småningom ser fram emot så mycket som att sätta barn till den här världen och visa dem allt vad den här jorden har att erbjuda. Ge dem möten med olika människor. Visa dem den storslagna naturen som vi behöver vara rädd om. Stimulera en upptäckarlust som tar dem långt utanför hemmets gränser.
Det häftiga i allt det här är att om jag nu skulle skriva en motsvarande text nu om hur jag tror att jag kommer ha det om femtio år så är jag ganska säker på att jag skulle beskriva en smalare verklighetsbild än den jag kommer leva i när jag är 50 år. Och vet ni, den som lever får se.
Så roligt att läsa dina tankar,drömmar och nostalgiinlägg.
Framför allt dina kärleksinlägg om ert förhållande, säger jag som obotlig romantiker.
Du kan ju alltid säga att Erik jobbar inom rese/reklam industrin!
kram
Jag har nog fått lite romantik från dig då för jag tycks kunna skriva hur många inlägg som helst av det här slaget.
Haha, ja det är ju sant, bara en annan typ av industri..