Los Angeles, San Francisco, Seattle och Vancouver

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 8 maj 2015)

Fyra stora städer på fem dagar och dessutom förflytta sig med bil mellan dem ger en begränsat med tid i varje stad. Prioritera hårt och var nöjd med allt som livet ger var mottot.

Jag landade på tisdagen i Los Angeles mitt i natten svensk tid. Åt en sushi på hotellrumsgolvet (satte den romantiska standarden direkt). Vaknade kl 5 och tyckte att det var dags att ta tillvara på tiden tillsammans. Erik tyckte vi skulle sova någon timme till. Han vann. Åt frukost på stående fot i en park, drog till Hollywood och gick på stjärnorna, kollade på de stora Hollywoodbokstäverna, körde igenom Beverly hills och hängde några timmar på Santa Monica beach där de spelade in Baywatch. Påbörjade resan mot San Francisco på highway one. Själva highway one får bli ett eget inlägg men den korta sammanfattningen är att kustkörningen var magisk.  
Hittade varken Kate Winslet eller Julia Roberts så fick nöja mig med en stjärna från en av mina favoritfilmer Moulin Rouge.

Solbrillor och selfie, ett vinnande koncept!
Santa Monica beach. Det var inte jättevarmt i vattnet kan jag erkänna, men, jag har badat i Stilla havet!

Kom fram till i San Fran på torsdagskvällen, hittade vårt hotell och drog direkt till stranden för att få till den där unika solnedgången vid golden gate-bro. Köade för att få äta på The Cheesecake factory, körde upp och ned i de oerhört branta backarna (Erik mycket nöjd), somnade och gick upp tidigt för att jag skulle få plocka en löptur i ännu en stad. Åt lunch vid pir 39 på Bubba Gump Shrimp (som i Forest Gump) och drog vidare. Spanade in staden i strålande sol och skulle fortsätta norrut över Golden gate-bron och då visade sig staden från sin rätta sida. Tjockaste dimman jag förflyttat mig igenom. 
Jag fotar solen och Erik fotar mig
Lite för stora för vårt eget bästa.

Hepp!

Bra jobbat!

Från toppen på en av kullarna och ned för stadens konstigaste väg 
Fog city. Korrekt beskrivning. Men jag är ändå inte bitter.

I Seattle var vi bara en kort sväng under lördagen. Powernap i en park till jammande gitarrer och sen besökte vi Starbucks Roastery. Jag var glad över min kopp choklad och Erik drack tre espressos från olika bönor, jada jada, sen var han speedad och glad. Körde ikapp med solnedgången och drog vidare norrut. 
Kaffe!

Solnedgången avnjöts tillsammans med ett rör pringles

Sent lördag kväll kom vi fram till Vancouver. Sov som en stock och åkte till en delikatesshall och köpte en picknickbrunch (med en getostkräm från himlen) och blev fotad av en söt gammal man som nog tyckte att vi var ganska söta. Hängde flera timmar i park och pratade om värderingar, åkte bussbåt och fick en privat guidad tur av Erik i stan som han en gång bodde i. Söndag kväll åkte jag hem och inte f–n var jag taggad på det.  
Körsbärstomater och jordgubbar till frukost, klagade inte.
Jag i väntan på bussbåten med parken i bakgrunden. 

Det var det, nästa och sista delen handlar alltså om highway one.