Över Atlanten för kärlekens skull

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 6 maj 2015)

Fem fantastiska dagar. Att sätta ord på den här resan är en utmaning. Så lycklig. Så mycket intryck. Så tacksam.

Kommer inte få plats med allt i ett så får bli fler inlägg om städerna och highway one.

Det började egentligen den 20 februari då jag bokade kalaset. Hade då träffat Erik i 11 dagar, vetat om att han existerade på denna jord i 13. Hans tvåmånaders roadtripp genom USA och Kanada var redan bokad. Att efter knappt två veckors dejtade inse att jag var kär och inte skulle få träffa honom på två månader i kombination med att jag tycker om att resa gjorde att jag bestämde mig för att bara gå på känsla och boka en resa till Los Angeles, hem från Vancouver. Sa inte något till någon. Först för att jag tyckte att det var lite too much och för wild and crazy och sen för att det blev en grej och jag ville testa mig själv och se om jag kunde hålla saker för mig själv (något jag ju generellt sätt är rätt så kass på). Ger mig själv toppbetyg så här i efterhand. En handfull personer visste till slut att jag skulle åka, min chef och Erik inräknade.

Packade väskan drog till Arlanda, informerade världen om att jag var på väg och satte mig på den längsta flygresan. Många timmar i vaket tillstånd och övervänt. Inte bästa kombon. Landade och fick en kram, blommor, mango och choklad. Ni som känner mig vet att jag är helt såld på alla dessa grejer enskilt. Tänk er då dessa på en och samma gång.

Hela resan har varit som en enda lång maxad romantisk komedi. Som Edward och Vivian i Pretty Woman utan klasskillnader eller som Jack och Rose fast utan ett tragiskt slut. Bilat Los Angeles, highway one upp till San Francisco, tagit den längsta vägen vi hittade till Seattle och kört hela vägen upp till Vancouver.

Vi har jagat solnedgångar, kollat på utsikter, sovit på gräsplättar, åkt bil och sjungit allt vad vi orkar, kollat på många gigantiska träd och ett jättegammalt, pratat, pratat, pratat, köpt frukt på lokala marknader, njutit av solen, spanat in diverse orädda djur, drömt om vår framtid ihop, badat i havet, gosat, tagit selfies och njutit fullständigt av att det inte finns en gräns för när kommunikationen bryts.

Till och med middagen i bilen, den tre timmar korta natten då vi sov i bilen och dimman som gjorde att vi inte ens kunde se Golden gate-bron har varit romantiskt. Det sitter i sällskapet och inställningen har jag konstaterat. 
Erik har precis spontanköpt en solros till mig och jag är happyhappy
En av väldigt många solnedgångar där vi gick lös med kameran och förevigade romantiken.