Magsjuka, Trumpvinst och några ljusglimtar (Långresa 2024 v 2)

Posted on

Den här veckan har i stort gått i moll med enstaka sekvenser i dur. Livet på resa är verkligen långt ifrån färggrant dagarna i ända.

Sjukdomsvecka är avklarad (?)

Magsjuka utomlands. Nä fy fan, få saker är värre. Möjligt att Trump är vald president. Vid sånna här stunder funderar jag på varför vi reser, varför vi inte bara är hemma i trygga Sverige. Där är visserligen magsjuka också vidrigt men där är åtminstone maten säker, vattnet rent och värmen frånvarande.

Kanske är det värsta av allt att en inte vet när det är över. Att inte veta när botten är nådd. I onsdags kräktes Elton, torsdagen var han utslagen, fredag på benen men trött och i lördags kunde vi bada och gå förbi en lekpark. Lagom till Elton började bli återställd blev det min tur och när jag inte sov låg jag vaken och vred mig med ångest över vad vi gör om Erik också blir sjuk samtidigt. Hur överlever vi då?

Idag söndag, peppar, peppar, känner Erik inte av några symptom och i bästa fall blir min sjukdomsperiod ganska kort men det är för tidigt att ropa hej över det. Rent livsglädjemässigt har jag absolut påverkats av det amerikanska valet. Låt mig kort sammanfatta denna vecka med att den inte kommer gå till historien som resas bästa vecka.

Detta är möjligen Weligamas enda lekpark och den är vi alla glada för
Nyfiket tar han sig an en helt ny upplevelse, att gå in i en Pagoda. Han smög och viskade och skötte sig galant!

Ljusglimtar i en annars mörk vecka

Så vad har vi gjort i veckan? Allt har inte varit sängliggande.

Lokal marknad

Jag och Elton tog en morgonpromenad och strosade några varv på den lokala grönsaks- och fruktmarknaden. Älskar marknader! Köpte en liten vattenmelon och den som sålde ville ha 600 Rupee (20 kr) och när jag såg fundersam ut kom en kvinna bredvid till undsättning och sa att han menade 60 (alltså två kronor). Det är ungefär så prisbilden ser ut. Vi köpte en blomkål, Elton fick en morot och vi kunde prata om hur en pumpa kan se ut. Det här är varför jag reser. För att både visa hur världen skiljer sig åt och att blomkål smakar likadant i Sri Lanka som i Sverige.

Stor del av Sri Lankas ekonomi bygger på jordbruk och livsmedelsproduktion så mat finns det gott om

Vattenvana

Elton surfade i början av veckan och vi tog oss till en beachclub där vi åt god glass och spelade minigolf. Allt enligt Eltons önskemål som fyllt fem i veckan. Stor kille! Vi har bytt boende till ett med pool vilket barnen älskar, de utvecklas i vattnet och blir modigare för varje gång.

Gladis som pausar i skuggan efter mycket simmande
Vårt nya boende med yta för lek
Brorsor som bjuder varandra på glass

Promenader i byn

Gama, i Weligama, översätts till by och längs kusten heter många orter nåt med gama, Ahangama, Midigama, Weligama. Att röra sig längs strandpromenad, längs huvudgator, sidogator och allt däremellan är en del av tjusningen med att resa för mig. Att se platsen leva och vara.

Ett kreativt fruktstånd
Kanske min favoritbild av Sri Lanka så här långt
Nere på byn

Springa på stranden

En kväll när jag kände mig närmast apatisk av att mest ha varit inne i ett hotellrum hela dagen sprang jag längs stranden. Vilken underbar känsla! Varmt och svettigt. Full aktivitet med barn som spelar fotboll, fisknät som rensas, surfare som enträget kämpar på, solen som går ner. På väg hem hamnade jag bakom ett religiöst tåg av människor som går efter någon stor högtalare (har ännu inte förstått vad syftet är) och jag fylldes av känslan av att vara i vardagen. Livet pågår här. Det är mycket turister och tydligt att säsongen nu håller på att komma igång på allvar men invånarnas vanliga liv rullar också på och jag älskar varje stund jag får känna att jag är en del av det.

Redo för löpning med reflexer i högsta hugg när det skymmar

Sammanfatta veckan

Veckan kan sammanfattas som grådassig med några starka ljusglimtar. Jag vet att sjukdom är en risk en får ta när en reser men väl uppe i det tar det mycket energi. Under vår förra långresa var vi i princip helt förskonad från sjukdom. Några dagars feber för barnen och varsitt magsjukedygn för mig och Erik, det var allt. På fem månader.

Stor del av veckan har ägnats åt att vänta på mat. Oftast tar det 45-75 minuter att få mat och det är verkligen en av de saker som jag tycker är sämst med Sri Lanka ur ett barnperspektiv. Om de ser att en barnfamilj beställer pizza vid 12.15, varför då inte säga att det kommer ta tid eftersom den som ska baka pizzan måste först ringas in och sedan måste ugnen värmas och osten köpas in. Pizzan var iaf god när den väl kom!

All denna goda mat…
…att vänta en evighet på

Jag hoppas kommande vecka går i mer färgglada och lättsamma nyanser och att vi då också kan ta oss utanför huvudgatorna och se oss lite mer om.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *