Att planera en långresa kräver sin förberedelse. Just nu befinner vi oss i den sköna ”alla tankar är tillåtna och allt är möjligt”-fasen. Så här tänker vi just nu.
Nu är det ganska exakt ett halvår sedan vi kom hem från våra fem månader i Thailand och Vietnam. På vår vägg hemma sitter ett foto på ett broderi som jag såg i Vietnam. Så sant som det är sagt.
Planera långresa, vi blickar bakåt och drömmer framåt
Vi tittar ofta på bilder, minns tillbaka och efter vår vecka i Kroatien blir det igen så himla tydligt: Fan va jag älskar att resa. Jag känner mig så extremt levande och tacksam och njuter i varenda cell i kroppen. Redan under vår långresa så pratade vi om att vi vill kunna göra den här typen av resor fler gånger. Inte exakt likadant men någon variant. Det är en stor anledning till att jag valt att bli egenföretagare, kunna styra över min egen tid och mina egna arbetsuppgifter. Inte vara beroende av någon annans godkännande.
Inget är självklart eller kan tas för givet men numer pratar vi inte om eller när vi ska åka utan var vi ska åka. Forskning visar att vi är som lyckligast när vi ser fram emot saker snarare än när vi genomför dem och jag tror verkligen det ligger i något i det. Det är en ynnest att få drömma och hoppas och planera.
I slutet av vår thai-viet-resa utvärderade vi den och funderade på vad vi skulle göra annorlunda om vi får chans att göra något liknande. Då sa vi att vi ville vara i ett engelskspråkigt land, både för att vi vuxna skulle kunna komma närmare det lokala men också för att vi vill ge våra barn det språket när de är så mottagliga. Vi ville söka oss till mer internationella communitys och vi ville ha möjlighet till barnomsorg/avlastning.
Nu har sex månader gått och vi har vågat bli ganska konkreta i vad vi vill men det finns flera olika vägskäl att ta ställning till innan vi till slut kommer ha en (eller flera) destinationer som vi faktiskt bokar biljetter till.
Planera en långresa – de här frågeställningarna klurar vi på nu
Det finns ingen tydlig början och slut för att planera vår långresa. Jag konstaterar att vi är mitt i tänkandet och så här går tankarna här och nu.
Längd – när och hur länge ska vi resa?
Vi siktar på tre månader av flera skäl. Allt ifrån att det känns lagom länge, att 90 dagar för en del länder är gränsen för turistvisum och för att det är så länge som vi bedömer kunna ge oss ledigt/inte jobba heltid. Vi pratar nu om november till januari nästa vinter (2024/2025) med någon månad hit eller dit. Helst vill jag slippa den mörkaste perioden på hösten men skulle gärna vara hemma i december. Samtidigt vill jag gärna ha lite vinter i mitt liv. Allt går inte att få så december-månaden ligger helt enkelt illa till.
Jobba – ska vi jobba eller vara lediga?
Det här en centrala fråga för att planera en långresa. Just nu är jag inne på att vi ska jobba som mest så som vi gjorde sist (alltså ca 20 procent vardera) men kanske allra helst mindre. Det är delvis en ekonomisk fråga under själva resan men framför allt på sikt. Det kan finnas långa uppdrag som tappas om vi hade behövt pausa dem eller vissa relationer eller införsäljning som behöver göras för att vi ska ha jobb när vi kommer hem. Samtidigt kanske det är världens chans för mig att jobba med social hållbarhet på den/de platser vi kommer befinna oss på. Ja vem vet.
Barnomsorg – vem ska ta hand om ungarna?
Efter förra resan var jag så säker på att jag aldrig skulle välja samma upplägg igen. Att vi båda jobbar två halvdagar var i veckan och tar hand om barn själv då den andra jobbar. Det gjorde att möjligheten att göra saker på egen hand utöver att jobba blev begränsade. Vi har aldrig varit inne på att resa för att lämna bort barnen på heltid men för att ge andrum och möjlighet att kombinera resa med jobb. Nu när barnen blivit ett halvår äldre känner jag inte samma sak för att ha hand om den själv. Det är inte alls samma stresspåslag, inte alls lika påfrestande att lösa dagar på egen hand. Tänk då när de blivit ännu äldre. Blir lättare dag för dag. Barnsomsorg är också en fråga om kostnader, det är ju en rejäl utgiftspost.
Språk – vilket språk söker vi oss till?
En av de största anledningarna till att vi pratat om barnomsorg är att det är ett sätt att ge våra barn engelskan mer naturligt. Språkinlärningen är ju verkligen i en klass för sig under barns första år och att kunna boosta engelskan genom att de får umgås med pedagoger och andra barn som pratar engelska skulle vara guld. Men, jag inser att tre månader nog är för kort för att uppnå det jag vill. Men några frön ska vi nog kunna så om vi väljer ett engelskspråkigt land. Ett land med engelska som officiellt språk ger också mig helt andra möjligheter att prata mer engelska och föra fler samtal med de som bor i landet vilket jag tyckte var jättesvårt i Viet/Thai.
Göra – vad vill vi göra då?
Att planera vad vi ska göra på vår långresa går i vågor. Ena dagen vill jag bo på ett och samma ställe och bygga kring en stabil punkt. Andra gånger vill jag resa runt. Kanske bara roadtrippa och stanna lite olika länge på olika ställen. Resa dit näsan pekar. Ibland vill jag ha soft beachlife med allt vad det innebär i skön vibe med människor och väder. En annan dag vill jag ha aktiva dagar med vandring och cykling, vara i den magiska och maffiga natur som denna jord bjuder på. Och sen en annan dag så vill jag umgås med folk och befinna mig i internationella sammanhang, hitta likasinnade, som också älskar hela världen.
Resmål – men var i världen ska vi?
Ja, kanske snabbläser du hit och vill mest veta vilka länder vi spanar på. Svaret på den frågan kommer här. Vi är som sagt inne på engelskspråkigt men en stor nackdel med det är att prisläget är ett helt annat än i många andra länder. England och Irland är inte intressant. USA är svinadyrt så som dollarn/kronan ligger nu. Australien och Nya Zeeland är absolut alternativ. Kanada skulle jag gärna spendera mycket tid i men där finner vi ingen värme under vår vinter. Sydafrika är ett annat land jag är nyfiken på men med små barn känns det inte helt rätt. Det här kan ju ändras men just nu står det i min hjärna mellan:
USA
…och då företrädesvis med fokus på Kalifornien. Där bor några svenska vänner till oss sen några år tillbaka, det är en kul delstat som erbjuder en enorm bredd på saker att göra, både stad, olika communitys och natur. Det skulle också möjliggöra att hälsa på våra vänner Barb och Steve i Arizona igen vilket vore så fint.
Nya Zeeland
…och då i en husbil. Köra runt på öarna och ta vara på allt detta långt-borta-land har att erbjuda. Det här känns så drömmigt men också ganska långt ifrån vad jag tänkte att vi ville ha efter förra resan.
Costa Rica
…men sen så finns det en bubblare som känns riktigt spännande och det är Costa Rica. Ett land som är en av få utomeuropeiska soldestinationer som ligger högt på demokratirankingar. Som har profilerat sig på hållbar turism och som bara känns som en ultimat mix av natur, strand och städer. Dock ingen engelska där utan snarare Erik som kommer bli grym på sin spanska igen.
Planera långresa, har vi missat några aspekter vi glömt att tänka kring?
Det är mer än ett år bort innan den här eventuella resan kan bli verklighet så vi kan hinna ställa om både en och två gånger. Kanske har du något helt annat förslag som jag inte ser i mitt synfält som är värt för oss att kika närmare på. Kreativa och otippat är också välkommet. Eller perspektiv på hur vi kan tänka eller aspekter vi inte funderat på, ja allt av intresse.
Lämna ett svar