Planera vår nästa långresa – så här går tankarna här och nu

Posted on

Att planera en långresa kräver sin förberedelse. Just nu befinner vi oss i den sköna “alla tankar är tillåtna och allt är möjligt”-fasen. Så här tänker vi just nu.

Nu är det ganska exakt ett halvår sedan vi kom hem från våra fem månader i Thailand och Vietnam. På vår vägg hemma sitter ett foto på ett broderi som jag såg i Vietnam. Så sant som det är sagt.

Hur sant!?

Planera långresa, vi blickar bakåt och drömmer framåt

Vi tittar ofta på bilder, minns tillbaka och efter vår vecka i Kroatien blir det igen så himla tydligt: Fan va jag älskar att resa. Jag känner mig så extremt levande och tacksam och njuter i varenda cell i kroppen. Redan under vår långresa så pratade vi om att vi vill kunna göra den här typen av resor fler gånger. Inte exakt likadant men någon variant. Det är en stor anledning till att jag valt att bli egenföretagare, kunna styra över min egen tid och mina egna arbetsuppgifter. Inte vara beroende av någon annans godkännande.

Inget är självklart eller kan tas för givet men numer pratar vi inte om eller när vi ska åka utan var vi ska åka. Forskning visar att vi är som lyckligast när vi ser fram emot saker snarare än när vi genomför dem och jag tror verkligen det ligger i något i det. Det är en ynnest att få drömma och hoppas och planera.

Gladast i stan, eller åtminstone på denna strand i Hua Hin

I slutet av vår thai-viet-resa utvärderade vi den och funderade på vad vi skulle göra annorlunda om vi får chans att göra något liknande. Då sa vi att vi ville vara i ett engelskspråkigt land, både för att vi vuxna skulle kunna komma närmare det lokala men också för att vi vill ge våra barn det språket när de är så mottagliga. Vi ville söka oss till mer internationella communitys och vi ville ha möjlighet till barnomsorg/avlastning.

Nu har sex månader gått och vi har vågat bli ganska konkreta i vad vi vill men det finns flera olika vägskäl att ta ställning till innan vi till slut kommer ha en (eller flera) destinationer som vi faktiskt bokar biljetter till.

Planera en långresa – de här frågeställningarna klurar vi på nu

Det finns ingen tydlig början och slut för att planera vår långresa. Jag konstaterar att vi är mitt i tänkandet och så här går tankarna här och nu.

Längd – när och hur länge ska vi resa?

Vi siktar på tre månader av flera skäl. Allt ifrån att det känns lagom länge, att 90 dagar för en del länder är gränsen för turistvisum och för att det är så länge som vi bedömer kunna ge oss ledigt/inte jobba heltid. Vi pratar nu om november till januari nästa vinter (2024/2025) med någon månad hit eller dit. Helst vill jag slippa den mörkaste perioden på hösten men skulle gärna vara hemma i december. Samtidigt vill jag gärna ha lite vinter i mitt liv. Allt går inte att få så december-månaden ligger helt enkelt illa till.

December 2022 i Chiang Mai, precis lagom mycket kläder

Jobba – ska vi jobba eller vara lediga?

Det här en centrala fråga för att planera en långresa. Just nu är jag inne på att vi ska jobba som mest så som vi gjorde sist (alltså ca 20 procent vardera) men kanske allra helst mindre. Det är delvis en ekonomisk fråga under själva resan men framför allt på sikt. Det kan finnas långa uppdrag som tappas om vi hade behövt pausa dem eller vissa relationer eller införsäljning som behöver göras för att vi ska ha jobb när vi kommer hem. Samtidigt kanske det är världens chans för mig att jobba med social hållbarhet på den/de platser vi kommer befinna oss på. Ja vem vet.

Barnomsorg – vem ska ta hand om ungarna?

Efter förra resan var jag så säker på att jag aldrig skulle välja samma upplägg igen. Att vi båda jobbar två halvdagar var i veckan och tar hand om barn själv då den andra jobbar. Det gjorde att möjligheten att göra saker på egen hand utöver att jobba blev begränsade. Vi har aldrig varit inne på att resa för att lämna bort barnen på heltid men för att ge andrum och möjlighet att kombinera resa med jobb. Nu när barnen blivit ett halvår äldre känner jag inte samma sak för att ha hand om den själv. Det är inte alls samma stresspåslag, inte alls lika påfrestande att lösa dagar på egen hand. Tänk då när de blivit ännu äldre. Blir lättare dag för dag. Barnsomsorg är också en fråga om kostnader, det är ju en rejäl utgiftspost.

Besök på öppen förskola i Da Nang, där trivdes de jättebra. Men vi var å andra sidan med hela tiden.

Språk – vilket språk söker vi oss till?

En av de största anledningarna till att vi pratat om barnomsorg är att det är ett sätt att ge våra barn engelskan mer naturligt. Språkinlärningen är ju verkligen i en klass för sig under barns första år och att kunna boosta engelskan genom att de får umgås med pedagoger och andra barn som pratar engelska skulle vara guld. Men, jag inser att tre månader nog är för kort för att uppnå det jag vill. Men några frön ska vi nog kunna så om vi väljer ett engelskspråkigt land. Ett land med engelska som officiellt språk ger också mig helt andra möjligheter att prata mer engelska och föra fler samtal med de som bor i landet vilket jag tyckte var jättesvårt i Viet/Thai.

Göra – vad vill vi göra då?

Att planera vad vi ska göra på vår långresa går i vågor. Ena dagen vill jag bo på ett och samma ställe och bygga kring en stabil punkt. Andra gånger vill jag resa runt. Kanske bara roadtrippa och stanna lite olika länge på olika ställen. Resa dit näsan pekar. Ibland vill jag ha soft beachlife med allt vad det innebär i skön vibe med människor och väder. En annan dag vill jag ha aktiva dagar med vandring och cykling, vara i den magiska och maffiga natur som denna jord bjuder på. Och sen en annan dag så vill jag umgås med folk och befinna mig i internationella sammanhang, hitta likasinnade, som också älskar hela världen.

Vill vi vara aktiva och göra olika utflykter
Eller leva ett sånt här skönt liv?

Resmål – men var i världen ska vi?

Ja, kanske snabbläser du hit och vill mest veta vilka länder vi spanar på. Svaret på den frågan kommer här. Vi är som sagt inne på engelskspråkigt men en stor nackdel med det är att prisläget är ett helt annat än i många andra länder. England och Irland är inte intressant. USA är svinadyrt så som dollarn/kronan ligger nu. Australien och Nya Zeeland är absolut alternativ. Kanada skulle jag gärna spendera mycket tid i men där finner vi ingen värme under vår vinter. Sydafrika är ett annat land jag är nyfiken på men med små barn känns det inte helt rätt. Det här kan ju ändras men just nu står det i min hjärna mellan:

USA

…och då företrädesvis med fokus på Kalifornien. Där bor några svenska vänner till oss sen några år tillbaka, det är en kul delstat som erbjuder en enorm bredd på saker att göra, både stad, olika communitys och natur. Det skulle också möjliggöra att hälsa på våra vänner Barb och Steve i Arizona igen vilket vore så fint.

Kalifornien februari 2022 och Elton älskade att leka med vågor i det långrunda

Nya Zeeland

…och då i en husbil. Köra runt på öarna och ta vara på allt detta långt-borta-land har att erbjuda. Det här känns så drömmigt men också ganska långt ifrån vad jag tänkte att vi ville ha efter förra resan.

En Wicked Camper kanske vi inte riktigt är ute efter men hur häftigt att köra i det här landskapet igen?

Costa Rica

…men sen så finns det en bubblare som känns riktigt spännande och det är Costa Rica. Ett land som är en av få utomeuropeiska soldestinationer som ligger högt på demokratirankingar. Som har profilerat sig på hållbar turism och som bara känns som en ultimat mix av natur, strand och städer. Dock ingen engelska där utan snarare Erik som kommer bli grym på sin spanska igen.

Planera långresa, har vi missat några aspekter vi glömt att tänka kring?

Det är mer än ett år bort innan den här eventuella resan kan bli verklighet så vi kan hinna ställa om både en och två gånger. Kanske har du något helt annat förslag som jag inte ser i mitt synfält som är värt för oss att kika närmare på. Kreativa och otippat är också välkommet. Eller perspektiv på hur vi kan tänka eller aspekter vi inte funderat på, ja allt av intresse.

16 thoughts on “Planera vår nästa långresa – så här går tankarna här och nu”

  1. Så himla spännande att ni kommit så långt i era tankar på nästa långresa! Det blir extra kul för mig den här gången då vi också är i ett mycket tidigt planeringsstadie. Så här går en del av tankarna:

    Alla resor börjar alltid med frågan: vart vill vi helst åka? Praktiska frågor är sekundära. Jag tänker inte åka till någon halvdan destination bara för att ’det funkar’ eller går att bada i januari. Vi är inte garanterade framtida resor tillsammans. Lite dystert kanske, men jag har styrt om en hel del semestrar utifrån frågan ’men vill vi ens dit?’

    Nästa fråga är: vad kan vi göra där med barn som är x år? Vad skulle vi vilja göra där men kan vi inte göra där med barn i den åldern?
    Om sakerna vi behöver avstå dominerar väljer jag något annat, många destinationer skjuts än så länge på framtiden. Snorkeldestinationer sparar vi tex tills barnet kan vara med. Vissa historiska världsarv vill jag också besöka först när hon är äldre. Vi har prioriterat destinationer som gör sig bättre med småbarn som tex sover på dagen och har låga krav på underhållning. Destinationer som ev vore ’tråkiga’ för lite större barn.

    Jag fundera på tiden på året. Det är väldigt begränsande att starta med en tid på året som är läglig att lämna Sverige, istället för att först hitta sin ’drömdestination’ och anpassa datumen efter det. Vi åker oftast i mellansäsong och undviker alltid peak säsongen. Dec-jan är högsäsong i princip överallt. Mycket bättre för destinationen och den egna upplevelsen att undvika (största) högsäsongen (så länge det går innan en är bunden till skolloven).

    För långresan har destinationer som inte gifter sig med skolplikten högst prioritet. Alltså destinationer som inte är fördelaktiga att besöka under svenska sommarlov och som kräver en långrestid från Sverige. T.ex. Nya Zeeland, Patagonien, Costa Rica, Galapagos. Jag skulle inte heller
    åka med förskolebarn till en destination där det finns svensk skola utan ’spara’ den.

    Lycka till med planeringen! Jag ser mycket fram emot att fortsätta läsa om den!

    1. Lina! Så himla generöst av dig att dela med dig. jag vet knappt i vilken ände jag ska börja för det är så många perspektiv att väva in. Men det är kanske också en insikt, att det finns ytterst få perfekta resor, (inte ens i planeringen) utan det måste avvägas och väljas två av det bästa eller två av det minst dåliga. Ser fram emot att få höra mer om hur era tankar går och var de tar er så får vi se var vi tar oss. Inget är beståmt!

  2. Glömde säga att jag tror ni kan lösa engelska och barnomsorg i Costa rica. Kolla tex Samara kids camp och lokala/expats fb grupper.

  3. Jag håller helt med Lina, mycket kloka tankar. Och kompletterar med att jag tycker definitivt det är läge att vänta med Nya Zeeland tills barnen är äldre. Du har ju varit där, så du vet ju redan det jag tänker säga, men ändå: alla sevärdheter bygger på att man ska gå långt i vacker natur, alternativt göra något äventyrligt. Perfekt för barn i 12-15-årsåldern (vilket mina var när vi åkte). Stränderna är allt annat än barnvänliga. Många timmar i bil, speciellt på Sydön.
    Sen tänker jag att om du vill prioritera internationell community och engelskspråkighet, så kanske det finns tillgängligt även i ett icke-engelskspråkigt land. Jag tänker om ni väljer att stanna längre på en plats, så kan ni hitta såna bubblor, kanske på ställen där det finns mycket digitala nomader tex. Bali kanske? (Jag har inte varit där, så det är enbart gissning). Även Mauritius har en engelskspråkig community, pga att det är många företag, tex i läkemedelsbranschen, som har kontor där (av nån sorts lag- eller skatteskäl), och då rekryterar specialister från hela världen, med familjer, som bor där i 2-3 år (jag hade en kollega en gång som hade jobbat där). Jag gissar att Indien också har såna bubblor.

    1. Du sätter verkligen tankarna i gungning Elisabeth. Tack för att du utmanar mina tankar och idéer för den här resan. Det gör mig inte klokare i mitt beslut men det ger mig fler perspektiv att fundera kring. Vi får se var det bär av!

  4. Andra engelsktalande länder med mycket att erbjuda en barnfamilj: Sri lanka, Belize, Fiji, Namibia. Nu ska jag sluta spamma kommentarsfältet!

    1. Belize? Det har jag bara hört en massa trist om säkerhetsmässigt. UD verkar inte heller jättepositiva. Namibia däremot. En önskedröm…även Sri Lanka och Fiji faktiskt.

      1. Som i andra delar av Centralamerika gör man bäst i att helt undvika huvudstaden. Annars upplevde jag det som säkert. Men absolut, det är inte Nya Zeeland. Sri lanka har också ett politiskt säkerhetsläge en behöver hålla koll på. Något jag gillar med Belize är att det är stor variation på mycket liten yta. Regnskog, karibisk kust, fantastisk artrikedom, otroliga mayatempel. Ekoturism är stort. Det gör ju också att det lämpar sig för en kortare resa…

  5. Spännande!
    Jag tänkte när jag läste att du borde kolla upp The Newby’s på Youtube och kanske speciellt avsnitten om Namibia. Det är ett engelskt-sydafrikanskt par som byggt egen van och åker runt med sin urgullige son. Nu har de köpt hus i Portugal istället men har rest som sjutton innan och hyrt bil där de inte kunnat ta med den egna.

    1. Vilken bra inspiration. Intressant alltså för jag har varit i Namiiba och jag upplevde det landet som fantastisk men också väldigt stora distanser och sandväg och långt mellan tankstationer så den stressen skulle jag inte vilja uppleva med barn…

  6. Jag tänker att Sydafrika vore toppen. Vi var iofs inte på långresa utan bara drygt två veckor när vi reste runt i Sydafrika och Lesotho. Ungarna var 4 och 7. Riktigt bra resa!

    1. Tack för pepp för det resmålet. När jag tänker efter så är det Kapstaden jag inte vill bo i en längre periode men landet som sådant skulle jag absolut kunna resa runt i med barn i den åldern. Tack Sandra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.