Erik känner folk från lite här och där och vid två tillfällen har vi lyckats sammanstråla. Första gången i Seoul träffade vi Hoon och i Hongkong hängde vi med Ralph och Janice. Ingen av gångerna har vi haft en aning vad de kommande timmarna ska innebära och båda gångerna har det blivit succé. Vi har fått svar på ett gäng frågor som hade varit väldigt svåra, om ens möjliga, att googla sig till. Tack för gästfriheten!
Mat
Vi har fått äta specialiteter från landet eftersom allt på menyn kan översätts, förklaras och samtalas om. Vi fick veta att katterna som sitter och vinkar vid varje restaurang och affär ska inbringa pengar och att dim sums är så mycket mer än de små degknytena som alla ser likadana ut. De berättade om olika sorters ris och det är klart att i länder där ris finns med i nästan alla maträtter på ett eller annat sätt har fler sorter än bara risottoris, grötris, vildris och långkornigt ris. Barn får lära sig äta med pinnar genom att sätta ihop pinnarna i ena änden med en elastisk gummifigur, kanske något att ta köpa med sig till Sverige.
Familj
De berättade att i Hongkong umgås vänner utanför hemmet, det finns inte utrymme att bjuda hem folk kring en måltid så som vi ofta gör i Sverige. Unga bor hemma i princip tills de gifter sig och ibland även längre, den ekonomiska situationen avgör vilket ibland kan leda till konflikter med mother in law…
Trafik
Det är straffbart att gå mot rött och bilarna har företräde vid övergångsställe, om en blir förbisläppt beror det på om föraren är snäll. På spårvagnen i Hongkong kliver en på bak och går av fram och det är även då en betalar 2 kr och 30 öre oavsett hur långt eller kort en åkt. Smart sätt, men skulle det funka i Sverige? Tunnelbanesystemen i flera av de asiatiska städerna som vi varit kräver att du checkar in ditt t-banekort både när du går in genom spärrarna och när du går av. I Tokyo var exit-spärrarna alltid öppna och om du passerar med kort som inte har tillräckligt med pengar eller inte registrerar ditt kort så åker spärrarna igen, väldigt effektivt. Men så reser det ju ett gäng miljoner människor som använder systemet varje dag också så det kräver ju viss smidighet.
Arbete
Av taxichauffören i Kuala Lumpur fick vi veta att han jobbar tolv timmar om dagen, 360 dagar om året. Hans fem lediga dagar är kring det kinesiska nyåret. För de flesta gäller dock åtta timmars arbetsdag. I Hongkong har de sju eller 14 dagars semester beroende på hur bra arbetsgivare är.
Hembiträden
På söndagen i Hongkong såg vi hur kvinnor i mindre grupper om tre till tio flockades runt om i staden, under broar, på trottoaren och på torg. De la ut en filt eller en kartong och satt där och umgicks. Först såg det ut som de manifesterade något men vi fick då förklarat för oss att det där främst är utländska hembiträden från Indonesien och Thailand som har sin lediga dag och ses för att umgås.
Det är många gånger jag försökt hitta mina egna logiska förklaringar på saker jag inte förstår och det är ju sällan det blir helt rätt. När vi pratat på tu man hand så har det gett mig massor med ny kunskap och intressanta perspektiv. Frågan är ju varför jag inte tar chansen och umgås med fler med utomsvenska erfarenheter på hemmaplan?
Hoon visar hur maten ska blandas. Ja, det blev faktiskt mycket godare då.