Midsommar, solens högtid. En nordisk tradition att vara stolt över. Jag hade ambitioner om att berätta om denna fantastiska högtid men fastnade istället i tankar kring nationalitet och traditioner. Varför känns det som att den enda rätta relationsstatusen mellan mig och Svensk är It is complicated?
Sedan jag började reseblogga ser jag på Sverige och mitt närområde på ett helt nytt sätt. Jag ser Stockholm med nya ögon och min nyfikenhet att utforska även det som är lättillgängligt har ökat. I bakhuvudet ligger ett blogginlägg och gror och helgens midsommarfirande får bli en pusselbit för ett sådant exempel.
Traditionsfylls midsommar
Jag gillar traditioner och högtider, midsommar är inget undantag. Att lägga blommor under kudden har jag gjort i princip varje midsommaraftonsnatt. Jag dansar gärna runt en stång och jordgubbar står högt på önskelistan. Årets midsommarfirande utfördes på ett extraordinärt traditionellt sätt jämfört med hur jag brukar ha det. Dans runt en gigantisk stång, flera lager med ringar, folkdans, picknick, 4H-djur, fiskdam och godisremmar.
Folkdans i folkdräkter. Exotiskt, right?
Redo för ringdans i större skala.
Jag kan verkligen förstå att midsommarfirande för en turist eller nyinflyttade till Sverige kan upplevas som väldigt exotiskt och spännande. En unik tradition, som görs på samma sätt år ut och år in, och som dessutom innehåller ett gäng rätt så konstiga inslag, allt ifrån att vanligt folk dansar runt en stång och hoppar omkring som grodor till många till synes helt vanliga vuxna människor som plötsligt tappar all fattning när snapsen flödar. Vi kanske inte ska vara stolta över alla inslag men midsommar som helhet visar jag mer än gärna upp för den nyfikne.
När jag reser till andra länder suktar jag efter att hitta det där ur-bolivianska, super-tanzanska eller typiskt italienska. Men här hemma är det något som stör. Under helgen har jag många gånger funderat på det här med ”svensk” midsommar. På något sätt känns det exkluderande, jag pratar hellre om att hylla solen och ljuset. När jag reste runt i Asien, och till och med i Australien, så fanns det kinesiska nyåret närvarande i flera veckor i nästan alla länder vi besökte men jag hade aldrig då en tanke på att det skulle kunna vara exkluderande för att det var just kinesiskt. Varför känner jag så? Är jag ensam om att tycka att svenskt känns exkluderande?
It is complicated
Jag är trött på att ha ett så komplicerat förhållande till min egen nationalitet. Sverige är typ jordens bästa land och jag vill vara stolt över allt vad vi är och ändå har nån jävel kidnappat min flagga och min etniska tillhörighet och jiddrar om att det finns graderingar. Vi som är pursvenskar och dom som är nysvenskar. Den som ser sig som svensk är svensk. Punkt.
Det känns som att det bara är under landslagskamper, när någon kunglighet reproducerar sig, på nationaldagen och midsommarafton som jag kan vifta med den svenska flaggan utan att det finns risk att uppfattas som något jag inte vill identifiera mig med. Begreppet ras är bannlyst här och jag vågar nästan aldrig skriva om något som har en koppling till etnicitet/rasism/migration för det blir fel varannan gång (trots att det inte på något sätt är fel på mina värderingar) och där har Sverige mycket att lära från USA som gjort upp med sina begrepp på en helt annan nivå. För detta finns det två strategier. Byta ut ord som känns svåra/jobbiga och använda nya ord som fylls med nya värden eller ta tillbaka de gamla orden och återfylla dem med det som de en gång var skapade för. Jag har inte valt min strategi än, har du?
Midsommar, en hyllning till solen och ljuset. Fina högtid. Tack för ett härligt dygn trots att du solen, inte ens behagade visa dig på självaste högtidsdagen utan först dagen efter (i alla fall där jag firade) men fint folk kommer väl sent eller hur?
En midsommarkrans är obligatorisk och jag lånar mer än gärna ut den till den här sköna bönan.
Jag tycker INTE att svenskt är exkluderande. Tvärtom! Naturligtvis ska vi bejaka vår kultur! Vad är det som är konstigt med det? Att jag äter sill och dansar runt midsommarstången betyder väl inte att människor från andra kulturer inte är välkomna? Har du känt så utomlands, att ”nej, nu när ni går er parad känner jag mig ovälkommen”. Tvärtom! Om vi slutar omfamna våra traditioner får sammanslutningar som SD vatten på sin kvarn. De menar ju att invandring och flyktingar gör så att vår egen kultur suddas ut. Låt dem inte säga det! Jag var under många år förbundsordförande för Föreningen Nordens Ungdomsförbund och skrev det idéprogram som de fortfarande har (men det ska snart komma ett nytt). En av punkterna (som jag skrev) är: ”Att nordiska symboler kan användas utan att förknippas med rasism och
främlingsfientlighet. Många traditionella och historiska nordiska symboler förknippas idag med rasism och främlingsfientlighet. Vi vill att dessa symboler ska stå för en nordisk gemenskap som samtidigt tillåter, accepterar och öppet välkomnar människor och influenser från andra delar av världen.” Detta står jag fortfarande för 🙂
Åh kloka du! Jag håller helt med, och jag inser att jag väldigt ofrivilligt låter bli att använda ord och uttryck som jag vill använda i rädsla för att det ska missuppfattas. Jag får skärpa mig och sätta frågan i ett större perspektiv och helt enkelt claima tillbaka de ord jag uppfattar glider mig ur händerna. Håller helt med, alla, alla, alla är välkomna att fira svensk midsommar som alla andra eller på sitt alldeles egna vis. Tack igen!
Vilket intressant inlägg! Jag tycker nog inte att exempelvis midsommarfirande är exkluderande, men allt kan såklart gå till en överdrift.
Hej Lovisa! Kul att du tycker det! Nej, att fira midsommar behöver inte vara exkluderande men att säga att ”Nu ska jag fira en riktigt svensk midsommar” känns exkluderande, fast det borde verkligen inte kännas så, det är det som det är en konflikt om i min hjärna. 🙂
Jättebra skrivet av freedom ovan.
Jag tänker väl, i kort då, att jag är kulturbärare så är jag värnande om traditioner (inte för att jag allmänt är så traditionsbunden av mig men ändå) i kombination med mina åsikter (inkluderande etc) så är det bra. Då äger jag ord och beteenden vad än andra (med mindre inkluderande åsikter) säger.
Remain reclaim. 👊🏻
På vårt firande i år var det också stor dans. Ett helt gäng 20-åringar dansade så intensivt så våra barn knappt kom in i ringen. Det ogillade jag – att de var uppenbart inte var tillräckligt uppmärksamma på alla barn (ev mkt pga snäppet för mkt starkdryck till lunchen). Men, jag tyckte ändå att det var kul att de hade roligt och framför allt att de hade med sig ett gäng utbytesstudenter (?) av blandande nationaliteter. För, de hade roligt och hela firandet var väldigt härligt. Jag visar gärna upp Sverige så. (Alla andra många besökare var skärpta och alla generationer var representerade)
Så sant, tur att jag blir påmind med din klokskap ibland!
Förstår problemet, samtidigt bra för barn att se att vuxna kan dansa ”fjantiga” lekar, så det finns ju för och nackdelar med det mesta!