Min absoluta drömresa – fast på ett annat sätt

Posted on

Min drömresa innehåller kontraster, spontanitet, oväntade inbjudningar och en ultimat mix av det turistiska och det lokala. Lätt att drömma om, svårare i verkligheten.

Jag började filosofera om hur min drömresa egentligen ser ut. Vad jag vill att en resa ska innehålla, hur jag önskade att jag reste. Kom fram till att det inte handlar om destination eller vad jag gör. Det kvittar nog om jag ska vara ärlig så länge det finns variation mellan de destinationer jag reser till. Jag söker fortfarande en bredd av resmål. För mig handlar det inte om väder, att vara avslappnad eller att göra det allra mest storslagna. Min absolut drömresa handlar om något annat.

Den här typen av drömresa är absolut inte omöjligt att uppnå men den känns minst sagt lika långt bort som Antarktis. Och en sådan resa kräver bara pengar för att bli av. En sån här drömresa kräver sociala skills, öppensinnad inställning tur och tajming. Det är sällan jag har med mig alla dessa ingredienser fullt ut när jag reser.

Så låt mig vara totalt utopisk. Det här är min absoluta drömresa

Min drömresa – när alla stjärnor står rätt

Det gästvänliga

Jag drömmer om att resa och möta det gästvänliga. Bli inbjuden att dela en middag med en familj och våga tacka ja även om jag inte vet vad som väntar mig. Jag drömmer om att hänga på en strand och hamna bredvid en annan familj som också är ute och reser och sedan låter vi snacket flöda i timmar om vad vi upplevt, insikter, tacksamheter.

Hembjudna på mat i Vietnam när jag var där 2005

Nästan vara en lokalbo

Jag drömmer om att vakna pigg och ta en springtur i kvarteren eller i naturen och se staden vakna. Heja på en sopgubbe, göra high five med barn som är på väg till skolan. Känna mig som en självklart del av sammanhanget, inbilla mig att jag är en lokalbo bland alla andra.

Nästan en lokalbo, nej inte alls men ändå en del av ett viktigt sammanhang för de som bor på orten. Lovsång, böner och härlig stämning på gudstjänst i Ghana.

Kontrasterna

Jag drömmer om att sätta mig ner på en plaststol och äta stadens billigaste måltid till lunch och sedan äta en sjurätters avsmakning med landets stoltheter med en twist. Känna hur varenda detalj är genomtänkt. På kvällen vill jag reflektera över dagens kontraster och se det häftiga i båda ytterligheterna.

Två olika bilder av Gambia. Båda sanna. Den ena en del av invånarnas vardag.
Den andra något bara turister besöker.

Spontanitet

Jag drömmer om att resa spontant. Boka en tågresa i någon riktning som känns spännande och kul utan att veta så mycket. Gå dit näsan pekar och tänka att allt det bästa händer mig och det som blir, det blir bra. Låta mina motton genomsyra allt jag tar mig an.

En gång följde jag och mitt resesällskap ägaren till vårt boendes tips och gick till denna magiska plats i norra Albanien.

Small talk

Jag drömmer om att småprata med kyparen, kassörskan, min medväntare på en busshållplats, taxichauffören. Höra mig för om deras smultronställen, varför de gillar och trivs där de bor. Kanske få höra en historia om ett livsöde.

Fysiska utmaningar

Jag drömmer om att utmana mig fysiskt, gå upp på platsens högsta topp, se vidderna, få perspektiv. Uppfyllas av allt det vackra, nicka i gemenskap med de andra som orkat ta sig till toppen. Heja på dem som kämpar sig upp när jag går ner.

Att jag var gravid i femte månaden gör den här utmaningen till ännu mera minnesvärd. Mangart i Slovenien

Vara turisten off the beaten track

Jag drömmer om att ha siktet inställt på en sevärdhet välja en genväg, hamna på en bakgata och ta en paus på stadens charmigaste café. Äta något sött bakat på ett recept som gått i arv. Känna mig jättelokal. För att senare gå till sevärdheten och känna mig jätteturistisk och uppleva den där storheten som så många väljer att samlas kring.

Ett café hittat av en annan resebloggare som jag trivdes på. Florens, Italien.

Det som gör det är till dröm och inte verklighet

Det är ganska lite av det här jag drömmer om som sker när jag reser. Jag är själv inte så social eller småpratande som jag önskar. Att prata med locals är ofta svårt pga språket. Att vara spontan kan funka hur bra som helst men det kan också innebära att alla biljetter är slut. Det fysiska utmaningarna och kontrasterna tycker jag att jag ganska ofta får till, åtminstone innan barn och att hitta balansen mellan att “vara local” och überturist det anstränger jag mig för varje gång. Skulle vilja ha ännu mer av det.

Jag låter det här vara en dröm. Jag kan såklart nå den drömmen men det är inte utan ansträngning och jag är inte riktigt beredd att kämpa för den drömmen fullt ut idag. Kanske i framtiden och kanske kan jag få små bitar av drömmen under varje resa jag gör även om inte allt serveras på ett silverfat. Drömmar är till för att strävas mot, men de kan också få vara fantasier och inget annat.

Hur är din drömresa?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.