Det här är några nedslag hur min skrivprocess för en fackbok om att resa och ta medvetna beslut varit. Jag har lärt mig så mycket av detta, både om själva ämnet och att skriva en fackbok.
Det är lätt att försköna processer bakåt och jag vet redan nu att det varit värt det, men nog har jag slitit hårt för att denna bokidé skulle bli verklighet. Här är inlägget som jag skrev när jag gjorde det officiellt att jag ska ge ut en bok.
Skrivprocess för en fackbok
Jag tänkte skriva skrivdagbok men det blev bara ett inlägg. Då skrev jag bland annat så här:
Hur börjar man skriva en bok om ett ämne som kommit att ta en med storm? Jag har älskat världen så länge jag vetat om att den funnits och resor i när och fjärran har jag haft möjlighet att göra under hela mitt liv. Jag har aldrig sett skriva som min grej men bilda opinion, förändra, påverka. Göra skillnad, stå för rättvisa och alltid försöka se den lite större bilden det har varit drivkrafter i mig sedan tonåren.
Jag tycker det beskriver väldigt bra både vart jag befann mig i tanken då och på många sätt är jag på samma plats i min syn på resor och att skriva om det. Det hade varit kul att ha kvar reflektioner från mina skrivsessioner men när jag väl skrivit i flera timmar har jag aldrig varit riktigt sugen på att skriva ännu mer så att säga.
Skriv för glatta livet
Jag visste inte mycket om att skriva böcker när jag väl satte igång. Jag gjorde nog bara det, satte gång alltså. Tänkte att jag skriver och skriver så får vi se vart det tar mig. Tänkte att om en ska skriva en bok så måste en skriva en hiskelig massa mängd text. För sen har en ju fått höra av hälften ändå ska strykas så ska det bli någon bok och inte ett häfte får jag ligga i. Det var ungefär det jag visste om min skrivprocess för den fackbok jag hade planer på att skapa.
Jag hade en klar bild framför mig av vilken typ av bok jag ville skriva när jag började. Arbetsnamnet var en Handbok i att resa medvetet. Lite av en uppslagsbok i fickformat. Tidigt i min bokprocess har jag bollat med två vänner vid namn Malin och Cecilia. De ställde alla de där jobbiga frågorna: Vem ska läsa boken? Hur ser den dramaturgiska kurvan ut? Hur mycket kan din målgrupp om ämnet? Då kom tvivlet eftersom svaret på alla frågor var ”Jag vet inte, hur ska jag kunna veta”. Jag fortsatte skriva och samma två fantastiska vänner har hjälpt mig besvara frågorna.
Flera som har läst delar av boken har önskat mer handfasta tips. Mer guiding, mer dos and don’ts. Jag ville inte skriva den boken. Både för att det inte är min grej att tala om för folk vad som är rätt och fel och eftersom många frågor är för komplexa för att kokas ned till gör si men inte så. Jag ville hålla fanan högt om att det handlar om att för varje resenär ta medvetna beslut, använda sin makt. Utgå från ens egna värderingar och agera därefter.
Ge boken ett djup och en anledning att finnas
En viktig del i min skrivprocess för en fackbok om resor som bygger på en blogg var insikten om att en bok måste vara så mycket mer än en blogg. Det måste hänga ihop, det måste finnas nya dimensioner. Det som gav boken ett extra djup var slutsatsen och formulerandet om att det behöver finnas ett maktperspektiv genomgående i hela boken. Det var också i samband med det som titeln kom till mig. Resenärens makt – turism som när och tär.
Det handlar om vilken makt en som resenär har och vilka valmöjligheter det ger men också vad en som resenär gör av sin makt. Att vi har makten över makten. När vi reser ställs vi inför tusentals val och i alla dessa val har vi makt att fatta ett beslut som kommer påverka djur, natur och människor.
Jag har fått rannsaka mig många gånger. Står jag för att uppmuntra till resande trots flygets klimatavtryck? Kan jag påstå att det går att göra världen till en bättre plats samtidigt som en reser? Använder jag min makt i linje med mina värderingar när jag reser? Frågorna har aldrig fått mig att tveka på om boken ska fullföljas men det har krävts sin självreflektion.
Den eviga frågan i en skrivprocess: Kommer boken någonsin bli klar?
Många gånger har min hjärna varit uttömd på kreativ skrivförmåga. Då när jag både höll igång en blogg och höll igång skrivandet. Det gick inte alltid och jag har fått öva mig på att vara snäll mot mig själv och inse att det faktiskt inte finns hur mycket kapacitet som helst. Det här med att vara gravid och föräldraledig x2 under en bokprocess av en fackbok ger både extra tid att skriva men också en ork som tryter.
Det är med skräckblandad nyfikenhet jag skulle vilja veta hur många timmar jag lagt. Varför klockade jag mig inte från början? Det hade varit så intressant att förstå hur mycket tid jag faktiskt lade ned. Samtidigt som jag inte riktigt vill veta. Tänk så mycket annat jag kunde gjort för den tiden? Ja, fast vad skulle jag gjort? Det har ju varit roligt och givande och kommer framför allt vara värt det i efterhand även om det inte känns så jäkla motiverande varje skrivstund där och då.
Jag är en målmedveten jäkel som är alldeles för effektivt för att när det kändes tungt lägga ned. ”Om jag nu har lagt så här många timmar, då kan jag ju inte bara lägga ned. Det är ju slöseri om något.” Den meningen har jag tänkt många gånger. Det har lönat sig att kämpa på fast det inte alltid varit så roligt alla gånger.
Nu längtar jag otroligt mycket inför att öppna en kartong med färska böcker från tryckeriet. Och sen längtar jag efter lansering.
Här finns alla inlägg om Boken Resenärens makt