Min snorklingskarriär som ledde till ett dykcertifikat

Första gången jag förstod fascinationen med att snorkla var 1998 när jag var 12 år. Vi var på Cypern och åkte ut på en endagsutflykt. Det kändes som att det bara var ett par meter djupt och nere på botten såg jag tydliga traktorspår i sanden. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur sanden kunde format sig så.

Gång nummer två var 2007 när jag och min familj var på Zanzibar. Jag såg en stor rocka och blev nästan lite rädd men den simmade lugnt vidare under mig. Helt obrydd om mig. Jag lärde mig dyka ned under vattnet och blåsa ut luft när jag kom till vattenytan och jag fullkomligt älskade att vara bland alla koraller och fiskar.

Min lillasyster på Zanzibar 2007.

Efter det tror jag att jag gjorde några kortare snorklingsturer i Egypten och Cypern i vuxen ålder och jag var omgiven av vänner som talade oerhört gott om att dyka med tuber, inte minst för att det är häftigt med den tillit som måste byggas med sin dykbuddy. Målbilden var tydlig, frågan var bara när.

När jag 2015 var åter på Zanzibar stod snorkling högt på lista och jag och min vän Josephine spontanhoppade på en privattur och visste nog inte riktigt vad vi gav oss in på. Mitt ute på havet blev vi beordrade att hoppa ned i vattnet och insåg till vår stora förvåning att denna snorklingstur inte handlade om koraller och småfiskar utan om att få dyka med vilda delfiner. Hela den berusande och endorfinfyllda upplevelsen kan du läsa om här.

Så när det var dags att boka resa runt jorden var att få ta dykcertifikat vid Stora barriärrevet ett måste. Jag googlade runt och insåg att det kryllade om agencies som alla erbjuder olika omfattande utbildning. De flesta utgår från PADI och vi valde Pro Dive Cairns som kändes som ett av de mest seriösa och innebar tre dagar på havet. Efter teori på land och praktik i poolen var vi redo att övningsdyka och till slut bli certifierade som open water diver.

Precis gjort vår sista dyk och är därmed certifierade. Pepp på det!

Jag trodde att snorkling skulle kännas futtigt och ovärt efter att jag upptäckt scuba-diving men kan konstatera att båda delarna har sin charm. Nu gäller det att komma iväg någon gång ibland för att hålla skillsen igång. Tänk att det finns lika mycket att se under vattnet som ovan ytan runt om vår vackra jord. Det gäller att vi bevarar den väl så fler får uppleva allt vårt fantastiska djurliv!

Slefies i vattnet är betydligt svårare än på land. Hålla kameran stilla och själv inte förflytta sig och samtidigt inte andas ut så det blir fullt med bubblor på kortet. Kom ihåg att det inte går att kommunicera till sin partner när själva kortet tas så det gäller att synka utandningen. Ja, ni förstår lättare sagt än gjort. 

När en sköldpadda helt bekymmerslös glider förbi då stannar faktiskt hela världen runt omkring.