Vilken jävla fest det blev! En kärleksfestival och bröllop som blev sådär fantastisk som jag bara drömt om. På riktigt. Tacksam och trött.
Jag ska ärligt säga att jag är rätt så sliten. Sliten och lycklig. Vill helst ligga under en filt och se på Handmaid’s tale och käka djungelvrål. Vilket är precis det jag ska fortsätta med. Men först ska jag dela med mig av lite bilder från bröllopet, eller snarare kärleksfestivalen som vi kallade vår helg som Nina som bor på Idéfarmen tagit. Idéfarmen är alltså en fantastisk gård där idéer får växa fram. I sommar har de en öppen skulpturutställning som kallas Artfarm. Ett gäng konstnärer ställer ut sina konstverk på en ängar och skogsgläntor, riktigt coola skapelser. Tips som sommarstopp!
Urval av kärleksfestivalens minnen
Själv tog jag inte en bild, har nog aldrig använt min mobil så lite som under själva vigseldagen. Fullt närvarande i allt, trots detta får inte alla intryck plats i skallen. Jag minns när gästerna började anlända på fredagen och pirret steg i kroppen. Känslan av att se sina vänner samlas på en grillfest, dansa ringdans till skratt och avslutas runt en lägereld. Jag minns hur det var att ge Erik en morgonpuss och att kliva i klänningen. Se min bukett som var precis så vacker som jag hoppats på.
Jag minns fotosessionen i skogen (inte fått de bilderna än) och när vi äntligen kom fram till platsen där vi skulle möta upp vår häst. En häst från Hallmyra gård som jag och Erik skulle rida på tillsammans fram till vigseln. Längs en grusväg och in i fruktträdgården. Jag minns hur jag kliver upp från en stege och känner att balansen håller även med denna klänning och hur skönt det är att ha Erik bakom mig som stöd- vikt- och balanshållare. Jag minns när tårarna tar över när jag ser alla människor, vår ceremonimästares fina ord, min systers sång och Eriks mammas dikt. Jag minns mitt bombsäkra ja och kyssen.
Jag minns alla de fantastiska talen, sångerna, improvisationsteatern, hyllningarna till vad jag och Erik skapar tillsammans. Jag minns när vi höll varandra i handen och kramade den lite extra när något sa något som betydde extra mycket. Jag minns min bugg med min far och hur jag tänkte yomo och öste på dansgolvet och struntade i om min klänning skulle vara i trasor efteråt. Jag minns hur jag och Erik däckade i sängen vaknade och gick igenom andra människors stories för att återskapa ännu lite fler minnen från världen bästa helg. Så tacksam och glad för varenda en som prioriterade att åka på vår kärleksfestival.
Kan varmt rekommendera att gifta sig för de som går i sådana tankar, tänk att bli överöst med så mycket vänskap, kärlek, kramar och komplimanger på en och samma dag.
Hur glada som helst!
Nu mer djungelvrål och vara kvar i bubblan en liten stund till.
Lämna ett svar