När medvetet resande känns som en börda

Inför resan till Gambia har det medvetna resandet känts som en börda snarare än inspirerande. Första gången jag känner så och har därför försökt sätta ord på mina tankar.

Jag tror att en av anledningarna till att jag inte riktigt kände att jag kunde njuta av att Gambia närmade sig var att jag hade lagt en press på mig själv om att jag ska vara så himla medveten hela tiden. Jag vill verkligen utmana mig själv och resa lite mer hållbart och medvetet för varje gång. Men den här gången tror jag att jag pressade tankarna lite för långt. Att resa medvetet kändes som en börda.

Hur medvetet resande blev en börda

Jag ville inte boka några guidade turer för hur visste jag om det skulle gynna lokalbefolkningen? Jag ville hitta några att göra samarbeten med t.ex. sponsrade inlägg. Men det kändes fel i magen att jag skulle söka upp aktörer i Gambia och så skulle de ge mig pengar mot att jag marknadsför dem. Det borde jag väl bara göra gratis? Jag har pengar så jag klarar mig.

Jag visste att jag längtade efter en ganska chill semester men ändå så har jag en inre press om att jag vill uppleva så mycket som möjligt. Om jag bara var ute efter sol och värme hade jag väl kunnat bo en vecka på ett Stockholms-spa med ljusrum och solarium utan att slita på klimatet.

Väl på plats börjar känslan av att det medvetna är en börda släppa. Efter lite tankearbete valde jag bort krokodilpoolen (mer om det vid tillfälle). Jag förstår att det hotellet jag bor på är ägt av gambier (Yey! Men visste inget om det när jag bokade). Jag inser att det är sjukt svårt att vara medveten i val av aktörer för guidade turer. När jag väl bestämt mig för att dissa Vings turer så visar det sig att de ändå köper alla sina turer från ett företag som finns lokalt. Då kunde jag ju valt dem. Men sedan visar det sig att företaget har libanesiska ägare trots att de heter Gambia Tours. Det är alltså väldigt svårt att göra ”rätt” utifrån mina egna mått.

Jag är en duktig flicka

Som bloggare ser jag mig också som en förebild och jag måste leva som jag lär annars faller ju hela min trovärdighet. Detta innebär ju att försöka och vara medveten snarare än 100 hållbart, så på ett sätt klarar jag väl det testet. På flyget till Gambia lyssnade jag klart på Birgitta Ohlssons Duktiga flickors revansch och det finns mycket jag känner igen mig i. Några som läser det här tänker kanske att jag borde slappna av lite mer och visst finns det en poäng med det. Men det är också min duktighet och vilja att prestera som tagit mig dit jag är idag. Finns alltid två sidor av allt.

Botemedel mot känslan av att resa medvetet är en börda

Till den som går i liknande tankar som mig, eller kanske mest till mig själv, skrev jag ihop en enkel tre-punkts-lista.

• Inse att du är en del av ett stort maskineri du inte rår på. Du kan skruva din mutter så gott du kan men inte förändra varken företagsledning, arbetsvillkor eller produktionsprocesser. Än mindre globala ekonomiska system.
• Försök vara så hållbar och medveten du kan. När det känns som det går överstyr, släpp det. Det ska vara roligt att resa och om du kommit till den punkt att du ”inte orkar vara mer medveten” du kan du gott nöja dig och klappa dig på axeln.
• Välj ett tematiskt område för varje resa då du försöker vara extra medveten. Ingen orkar allt alltid. Det kan vara i val av land/resmål, hur du transporterar dig under själva resan, i val av mat eller vart/hur/vad du shoppar under resan.

Ännu lite mindre som en börda känns det efter att jag satt ned mina tankar på papper, eller på skärm, ja ni fattar. Kanske det bästa botemedlet av dem alla.

Känner du en press att vara mer och mer hållbar i ditt resande och krav om att vara allt mer medveten i hur du resonerar kring ditt eget resande eller lyckas du balansera det på ett sunt sätt?