En utflykt med Gambiagrupperna är berikade och intressant. En liten glimt av en annan del av Gambia än restauranggator och långgrunda stränder.
Att åka på utflykt med Gambiagrupperna var precis vad jag önskade trots att jag inte visste om att möjligheten fanns. När jag fann deras pärm på turistinformationsbordet på hotellet där jag bor högg jag genast tag i den. I den visade det sig inte bara finnas värdefull information om Gambia. Det fanns även ett erbjudande om att göra en utflykt med Gambiagrupperna till några av deras projekt. Så intressant hann jag tänka men aldrig uttala innan jag hade skrivit upp mig på listan.
Skolbesök under vår utflykt med Gambiagrupperna
Efter en timmes bilfärd svänger bussen in på en grusväg och stannar utanför skolans staket. Ljudnivån från det första klassrummet är påtaglig och vi blir visade runt. Grillar rektorn med tjugo frågor, blir överraskad över att de har en datasal och får sedan besöka några av klassrummen och för att delta i tio minuter av undervisningen i en klass sex och en sjua.
På skolan vi besöker går 448 elever fördelade på nio årskurser, i regel 30-40 barn i varje skolklass. Skolavgiften är gratis, det står staten för men skoluniform och läroböcker samt skrivmaterial står var och en för. Skollunch ingår inte men går att köpa för de barn som har råd. Till skolan tar sig barn till fots, upp till två kilometer enkel väg. Tänk dig den starten och avslutet på dagen för en sjuåring som dessutom inte får lunch alla dagar.
Trots förutsättningarna, så bra att dessa barn har tillgång till undervisning och möjligheter att lära sig att läsa och skriva.
Kvinnokooperativ med stöd av Gambiagrupperna
Vi åker vidare till ett kvinnokooperativ där vi blir bjudna på lunch och skrattar tillsammans. Deras huvudsakliga syssla är att de batikar kläder och syr väskor som de säljer, bland annat genom Gambiagrupperna hemma i Sverige.
Vi skulle få se deras trädgårdsland men torkan gör att inget finns att visa upp. Omkring 40 kvinnor deltar i den dagliga verksamheten men om det är särskilt effektiv inkomst är jag inte övertygad om. Inte så konstigt med tanke på att det kryllade av barn som ska ses efter och särskilt mycket ekonomi kanske det inte går att få till oavsett vad de gör. Alternativet till detta är gissningsvis att inte tjäna några pengar alls utan bara ses sig om sitt eget hus. Gemenskapen är säkert också nog så viktig. Fick jag önska skulle jag kunna in lite läsundervisning så även de fick lära sig läsa.
Tankar efter en utflykt med Gambiagrupperna
Under vår utflykt med Gambiagrupperna fortsätter jag att tänka på vad det här med riktiga Gambia skulle kunna vara. Även om jag inte tror på uttrycket som sådant är jag ändå otroligt glad att jag med denna utflykt med Gambiagrupperna fick möjlighet att lägga ännu några pusselbitar av mitt Gambiapussel. Inte bara i själva besöket på byaskolan och kvinnokooperativet utan minst lika mycket av all fakta som guiden delade med sig av och det jag fick se under själva bilturen. Från upphämtningen på olika hotellkomplex, igenom staden, förbi en djurmarknad och ut på landsbygden där asfalterad väg övergår i rött grus och sand.
Samtidigt som det smärtar mig att veta att långt ifrån alla barn går i skolan är det extremt fint att utbyta ett how are you med dom och skaka deras händer när de söker kontakt. Och samtidigt som jag där och då inte förstår varför jag inte bara ger hälften av min lön till den här typen av arbete måste jag inse att jag är en droppe i ett system jag inte rår på. Inte en oviktig droppe men ändå en liten sådan.
Under bussresan hem är det tacksamheten som jag tar med mig. Både över det liv jag fötts till men också den kunskap jag fått med mig. Tacksamheten är också stor över den enorma skillnad som Gambiagruppernas (och svenska skattebetalares) 300 skolor ändå har för landets utveckling. Om min resa till Gambia överraskande skulle ta slut imorgon skulle jag åka härifrån lite mer rik på upplevelser och med lite djupare förståelse för hur världen ser ut för olika människor. Bara det är skäl nog att älska att resa.
Kunskap jag tar med från min utflykt med Gambiagrupperna
Eftersom jag är en sucker för kunskap och gärna delar med mig kommer här en kort sammanfattning om det jag tar med mig från min utflykt med Gambiagrupperna.
Att ge pengar till barn som tigger…
…må på sin höjd mätta en mage där och då men det orsakar trubbel i flera led. Barn som kommer hem till sina kompisar i kvarteret och visar upp att de fått en stor (i deras mått mätt) peng lockar andra barn att skolka dagen därpå i hopp om snabba pengar av turister. Det blir en dålig spiral. Det bästa du kan göra för att hjälpa barn är att stötta deras utbildning. Om du vill ge 100 kr till ett barn men istället ger dem till exempelvis Gambiagrupperna skjuter svenska Sida till beloppet gånger nio. Alltså 900 kr som sedan blir utbildning som i sin tur genererar kunskap och pengar många gånger om.
Gambiagrupperna har funnits i Gambia…
…i nästan 40 år och är en svensk biståndsorganisation. De har bygg 300 skolor och lokalt i Gambia heter organisationen Future in our hands. Deras mål är hjälp till självhjälp genom att skapa byautveckling genom utbildning. Numer har de slutat bygga skolor till förmån för att stärka lärarnas kunskaper att lära ut läsförmåga genom pedagogiska tekniker för att lära barn att ljuda.
Det är tre års utbildning för att bli lärare…
…och en vanlig lön i det lägre spannet är kring 4000 Gambiska Dalasi i månaden vilket motsvarar 800 kr. Lärare ses som några som försöker hjälpa till och bidra och när det är exams byter lärarna skolor med varandra för att sätta rätt betyg.
Gambier är generellt språkbegåvade…
… tack vare de olika stammarna. Det finns nio olika stammar och därmed nio olika språk, alla är talspråk. För att ett barn eller vuxen ska klara sig måste de lära sig två av de största stamspråken som finns i Gambia och Senegal samt läsa och skriva engelska.
En utflykt med Gambiagrupperna…
…kostade för mig 1800 Dalasi – alltså motsvarande 360 kr. Då ingick upphämtning vid hotellet, svensktalande guide och lunch. Turen görs på måndagar (åtminstone denna säsong).
Här finns alla mina inlägg om Gambia
Va bra att du tog den här möjligheten. Vi besökte en skola i nästan varenda land under vår världsomsegling. Superintressant, och roligt. Tycker dock inte 2 km promenad till skolan lät särskilt mycket. Det är samma gräns som en 7-åring har för skolskjuts i Sverige. Från 11 år är det 5 km har jag för mig. /Linda
Kul att ni lyckades få rutin på det, det ger ju väldigt mycket för förståelse för ett land och så passande för er som reste med barn att få se olika förutsättningar som barn har.
Det är nog mer vanligt, att barnen har längre väg till skolan, mindre byar har ingen egen skola. På morgonen är det kallt, innan solen har hunnit värma luften och då fryser barnen i sina tunna uniformer, dessutom kanske de är hungriga, för frukosten var inte färdig, när de måste iväg. På eftermiddagen är det fruktansvärt varmt, solen steker och det finns sällan skugga på skolvägen. Här har vi klimatanpassade kläder och lättpromenerade vägar, det ger våra barn ett visst försprång! I Primary School 1-6 är terminsavgifterna lägre, men i Lower Basic 7-9 och Upper Basic 10-12 stiger de betydligt och det gör, att många barn måste sluta redan efter klass 6. Några Gambiagrupper i Sverige håller fadderbarn i skolan, att satsa på utbildning är viktigt!
Hej Inger!
Ja, det här är knappast en av de värre förutsättningar som barn har och får kämpa med för att få lära sig läsa. Önskar så att alla barn kunde få gå i skolan.