Sommaren 2019, året då ännu ett oförglömligt minne skapades. På en hästrygg, med en milkshake i handen och minimorötter i överflöd.
I år är det femte sommaren som jag är på ridläger på Hallmyra, en stående höjdpunkt sedan 2015. I flera år har vi skämtsamt pratat om att vi borde rida till Mc Donalds och beställa minimorötter från deras driv in. Den här sommaren gjorde vi äntligen slag i saken.
Att vara på ridläger på Hallmyra är meditation, helpension, oändligt med hästgos, skratt med nya och gamla vänner och såklart ridning i en härlig mix. Jag älskar det i hela kroppen. Den här gången är jag extra tacksam för att jag i princip obehindrat kunde vara med på alla delar trots växande mage. Vagabondformen i en annan tappning fortsätter ge mig upplevelser att förvara i minnesbanken.
Rida genom McDonalds drive in
Nu åter till själva fredagen då vi bestämde oss för att rida till McDonalds. Att det här ens var möjligt säger allt om vilka fantastiska hästar som Lisa som driver Hallmyra har. Deras temperament och lynne är det bästa jag mött i hästväg.
I stekande sol skrittade vi en dryg timme längs olika grusvägar för att till slut bryta av in i skogen. En bit in hoppades vi hitta en kraftledning som vårt riktmärke om vart vi skulle rida. Över stock och sten, genom sly och små stigar knatade hästarna snällt på. Efter en kort förvirrad stund där vi fick vända tillbaka en liten bit hörde vi motorvägen och visste att vi närmade oss trafikplats Biskopskvarn.
Att känna ett pirr över McD…
Jag är personligen inget fan av McDonalds och äter bara där i nödfall. Så det var en ovanlig känsla att bli upprymd i hela kroppen av att se den stora skylten. Jag red min favorithäst Tommy som tittade lite olustigt på de lysande vita sträcken på övergångsstället men utöver det tvekade han inte en sekund. Vilken häst!
Som vilket fordon som helst ställde vi oss i kön till drive in och väntade snällt på vår tur. Vi fick utan problem plats under höjdgränsen, varken Tommy eller jag är ju särskilt stor, och så beställde vi 20 påsar minimorötter och milkshakes till alla ryttare. Sedan festade vi loss på gräsmattan till allas stora förtjusning.
Stjärnor för en stund
Några barn kom fram och klappade och andra ville fota. Det är ju inte varje dag en familj på semester som i goda ro vill ta en kort paus får möta sju ståtliga hästar. Dagens personalteam på McD var minst sagt glada över att servera oss. Och vi gav oss själva ett minne för livet.
Efter en välbehövlig paus red vi hem igen och fyra timmar från start var vi åter på gården och duschade våra hjältar till hästar. Vilken bragd av oss alla, inte minst hästarna i värmen. När en nyduschad Tommy rullade sig och jag såg i hans ögon hur han njöt så fylldes jag av en sån där tacksamhetskänsla igen. Livet är en fest på så många sätt.
Minnen kan skapas under korta och långa resor, både i tid och distans. Jag har sedan många år en dröm om att rida genom Sverige och det här gav en hint om vad det skulle innebära. Oändligt med tid och sina egna tankar, en del ömma kroppsdelar, en fördjupad relation till ett djur och att långsamt få se Sverige. En annan typ av resa som fortsatt får stå på dröm-listan.
Lämna ett svar