Som jag längtat efter att få skriva detta. Det ultimata beviset näst efter att checka in på flygplatsen att vi verkligen är på väg. Spanien, vi är så redo för dig!
Vi drar till Tarragona
Det är med en stor dos resfeber, både för att jag är ringrostig men också för att vi ska åka som vår lilla familj för första gången. Mina barn ska få uppleva utlandsluft, nya smaker och dofter. Jag är så spänd och förväntansfull inför detta. Samtidigt har jag (försöker i alla fall) noll förväntningar på resmålet, det är inte därför jag åker. Jag är inte ute efter det storslagna. Jag är ute efter miljöombytet, omväxlingen i vardagen. Att gå andra gator med barnvagnen. Äta annat än svensk egenlagad husmanskost till middag. Se världen genom ett barns ögon för första gången. Det har jag längtat efter.
Flexibla förväntningar
Efter lite reserach om Tarragona så börjar bilderna forma sig. Streetart som tar för sig i gatubilden. En och annan antik rysning när jag fantiserar om gladiatorspel och romarrikets storhetstid. En två-åring som får möta sina första vågor med de små fötterna. Lite värme i solstrålarna. Vitlöksfrästa räkor och spanska ostar. Se om där finns något spännande alkoholfritt utbud. Känna mig urban och världsvan när jag ammar den mindre på någon trappa eller gräsmatta. Se om de få spanska orden jag tidigare försökt lära mig gör sig påminda.
Det är omöjligt att resa utan förväntningar. Jag tror tricket är att resa med flexibla förväntningar och hålla fast i övertygelsen om att Det som blir, det blir bra. Oklart om det är en stark sida hos mig, men jag ska åtminstone försöka.
Första gången som familj
Väskor till förbannelse är packade trots att vi bara ska vara borta några dagar, puh – vi är inte skillade att resa som familj än. Eller så är det så här mycket grejer som behövs när barn ska med. Ägnade hela dagen idag åt att handla, göra packningslista, lägga fram allt, packa saker i olika väskor för incheckning och handbagage. Använder mina packpåsar som jag köpte till resan runt jorden, så skönt att ha ordning och koll.
Jag har med mig min bröstmjölk, ett gäng klämmisar till den äldre som smakar precis som vanligt och sysselsättning för honom på flyget – resten ska väl gå att köpa?!
Vamos!
One thought on “Nu drar vi till Tarragona – evighetsväntan är över!!”