Ny insikt: Resor är medlet för vad allt handlar om och svaret varför jag reser

Posted on

Jag har hittat ännu ett svar på varför jag reser på en djupare dimension än tidigare. Resor är medlet men målet är något annat.

Kanske låter rubriken revolutionerande, då ska jag ta ned förväntningarna direkt, men under vår bröllopsresa lyckades jag sätta ord på något jag inte visste att jag önskade att sätta ord på. Jag trodde jag redan hade svaret men under den resan fick jag ännu en dimension att hänga upp mitt resande på.

Det var mellan samtalen om våra kommande resor och drömmar som insikten plötsligt kunde formuleras. Vad är det jag vill uppnå med att resa? Varför gör jag det? När vi ska resa nästa gång, vad är det som påverkar mina val och får mig att föredra det ena resmålet före det andra? När vill jag resa på ett visst sätt istället för ett annat?

Svaret är att jag vill utveckla mina relationer.

Målet med att resa:
Att utveckla mina relationer

Det här resonemanget bygger alltså på att finna det mer existentiella delen av resandet. Det djupa och det underliggande. Det mänskligaste, mest grundläggande, basen. Så djupt att vi är inne på Maslows behovstrappa. Faktiskt de tre översta stegen om gemenskap, självkänsla och självförverkligande.

Resa för att utveckla relationen till min man…

När jag tänker tillbaka på varför jag gillar att resa med Erik (förutom att han är rolig, han är en väldigt bra vän och jag är kär i honom) så är det för att det fördjupar vår relation. Kanske min viktigaste relation i livet. Resor utsätter oss för situationen som vardagen inte bjuder på. Det ger oss samtalsämnen vi båda blir helt försjunkna i. Resor gör att vi lär känna varandra några lager till av löken, kommer ännu närmare kärnan. Det ger mig kickar som inga andra.

Erik och jag har precis skapat oss ett minne tillsammans och prövat våra fysiska möjligheter och begränsningar tillsammans

…till mig själv…

Det är samma sak med att resa själv. Det utmanar mig och min relation till mig själv. Det ger mig anledning att reflektera över saker jag annars inte möter. Resor lär mig saker om mig själv och jag älskar att lära känna mig själv och att bygga den viktigaste relationen av dem alla ännu starkare. Det ger mig möjlighet att pröva vad jag går för, bygga självtillit i att jag hanterar de situationer jag hamnar i.

Jag prövar en höghöjdsbana i Ghana och klarar det fint
I Ghana, efter den första resan själv på den afrikanska kontinenten, en utmaning som stärkte min relation till mig själv

…eller till nära och kära

Eller om jag reser med vänner och familj. I första hand blir det en investering i relationerna. Det ger oss tid att umgås, det stöts och blöts, stärks och utvecklas. Det ger oss minnen som bidrar till att stärka banden, skapa ett ännu starkare vi. Oavsett i vilka konstellationer som resan görs. Relationer är det jag värderar allra högst här i livet. Det blev ännu mer tydligt under Erik Nivas sommarprat (förvånansvärt bra) när han pratade om hans bakgrund, karriär och relationer.

Norge med min vän Wilda som gav mycket tid tillsammans
Hela högen Engström med respektive och allt. Bra gäng att resa med.

Relationsutvecklingen som resor möjliggör

Det är alltså inte resorna som ger kickarna (den goda känslan, stimuleringen/belöningen i hjärnan etc), utan känslan av att utveckla och stärka relationen. Det är lätt att tro att det är resorna som står för dessa kickar, och visst får jag kickar även av resandet i sig, men det är alltså relationsutvecklingen som är huvudkicken.

Tidigare har jag nog tänkt att det är den fysiska ansträngningen under vandringen, utsikterna över vyerna, maten på smaklökarna eller känslan av frihet som är det jag gillar. Men nu inser jag att det är den förstärkta relationen till min knopp och kropp, till mitt sällskap eller nya relationer skapade under resan som ger kicken och belöningen som får mig att älska det. Upplevelsen som resan skapat som gjort relationsutvecklingen möjlig.

Kicken som jag här trodde kom från utsikterna inser jag i själva verket i första hand är skapad av att jag utvecklat relationer under tiden

Men måste jag resa för att utveckla relationer?

Om det är relationer jag vill utveckla så finns det väl hundra sätt? Ja, självklart. Och jag tror heller inte jag är unik med att värdera relationer så högt. Min slutsats är att resor är ett av mina huvudsakliga medel. Det kunde varit studiecirklar, ingå i ett fotbollslag eller genom ett djuplodat intresse för inredning eller hälsa.

Om målet är att utveckla relationer och det finns andra sätt, varför gör jag då något med så mycket jordslitage som att resa? För det första för att jag ju som bekant ser en massa fördelar med att resa som jag ju tycker väger upp flygande (om det är ens transportmedel, det måste det ju inte vara) och heller inte tror att hela lösningen finns i individers upphörande av flygtransporter. För det andra för att jag råkar älska det medlet mer än de andra. Jag tycker inte att fotboll, studiecirklar eller inredning är roligare än resor. Så är det bara.

Solnedgången från Sverige som gav minnen om en resa där jag utvecklade ännu mer relationer

Är relationer lika viktigt för dig?

Står relationer lika högt upp på din lista eller har du andra djupgående orsaker till varför du älskar att resa? Och kanske ännu mer intressant, du som värderar relationer högt, vilket medel använder du för att utveckla dem på både bredden och djupet?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *