Vem drabbas egentligen av bränder och extremväder? Är det charterresenärerna eller kan det möjligen vara någon annan som förtjänar rubriker?
Med risk för att både spä på konfliktlinjen och vara populistisk: Hur många av de som ser sig som klimataktivister tror ni tänker ”rätt åt alla som fått avbryta sin semester, det är ju ni (de mänskliga agerandet på denna planet) som orsakat klimatkrisen och brändernas omfattning.” Jag har inte sett några skadeglada uttryck, men jag utgår från att det beror på min filterbubbla snarare än att de inte finns.
Tankar om flyg, utsläpp och bränder
Löpsedlarna har prytts av ”stackars mej och offerkofta”. Personer som behöver sova på stengolv för att hotellrummen är slut.
Min första tanke: rubrikerna blir så jävla feta när en privileged person får utstå konsekvenser av klimatkrisen. Personerna som lever med torka och översvämningar med minskad matproduktion och hunger som konsekvens dagligen, de får inga rubriker.
Min andra tanke: Klart som fan att det är trist att få semestern förstörd. Privileged eller ej. Kanske var det en låginkomstfamilj som sparat i 10 år för att äntligen komma iväg.
Min tredje tanke: Just för att det är turister på charterdestinationer som drabbas så blir det öppet mål för de som förespråkar inget nöjesresande med flyg. Samtidigt som ju flyget bara står för några procent av orsakerna till den globala uppvärmningen. Det är så många fler än resenärerna som förtjänar en rätt-åt-dig-smocka om vi nu ska ägna oss åt sådant.
Min fjärde tanke: Var är hatandet? Har vi skärpt oss så mycket att vi inte skammar på de som flyger? Jag har sett ytterst få inlägg om flygskam eller statement om att inte resa med flyg denna semester. Och de som tidigare sa att det får vara slutfluget, det verkar ha glömt detta. Eller?
Min femte tanke: Hur kan vi ha så många politiska ledare, i Sverige och i världen, som på så många sätt inte tar ansvar för den klimatkris vi sitter i. Allra helst nuvarande regerings politik. Varför ska jag anstränga mig när våra politiska ledare inte leder oss i proportion till det som krävs?
Var är de modiga politikerna?
Jag skrotar i min trädgård och lyssnar till Harald Mix sommarprat. Ska inte avslöja för mycket av vad jag tycker om det än, (ni som vet, ni vet att det kommer ett rejält inlägg i augusti om den saken) men en sak som gör mig mer än lovligt upprörd men också uppgiven är när vi har svaret på lösningar men inte agerar utifrån dem. Det gäller oavsett om det är jämställdhet, brottsförbyggande arbete eller klimatkrisen.
Vi har ju tekniken för att ställa om väldigt mycket. Vi saknar modiga politiker och företag som bestämmer sig för att ställa om. Att sätta vårt hopp till att vi vanliga människor ska förändra oss, det tror jag inte på, på en agregerad nivå. Detta trots att jag skrivit en ”konsumentmaktsbok” i form av Resenärens makt. Jag tror på att motiveras att förändra sig. Men allra mest tror jag att vi måste tvinga ändra på oss för att förändring ska ske. På samma sätt måste egentligen företagen tvingas ändra på sig. Det måste bli dyrt och olagligt att bete sig klimatvidrigt.
Pessimisten konstaterat att i slutändan så är det de folkvalda politikerna som måste styra upp, och vem väljer dem? Folket. Som inte vill ändra på sig. Dömt att misslyckas.
Vad är dina tankar om senaste veckornas bränder, avbrutna semesterresor och efterföljande debatt?
Bra inlägg Linda!
Håller med om allt. Särskilt de bedrövliga fega politikerna. De som har makt och väljer att inte fatta de beslut som behövs.
Då får vi förenas i den frustrationen och göra en insats vid kommande val på de vi tror ligger och glider på hur de ska rösta
Är det så enkelt att en regnig sommar gjort det mer acceptet dra nånstans? Vi är ju inte mer långsiktiga än så vad det verkar.
Fega politiker har vi gott om och har haft länge. Alldeles för länge. Men. Precis som du säger så sitter de för att vi väljer dem. Är det kortsiktiga enkla lösningar folket vill ha (och så verkar det ju vara) så får vi dem. Vi borde med andra ord vara nöjda. 🙃
Tror absolut att det ligger något i det du säger, om regnighten och det gör mig så jäkla opepp på att våndas när det var så lätt för andra att ändra sig. gnällspiken på.
Jag försöker planera en höstresa, men med alla dessa bränder så bär det emot och känns tungt just nu. Samtidigt så undrar jag om det kommer sluta brinna för att lilla jag gör valet att avstå från en resa.. Känner av klimatångesten lite mer än vanligt just nu och hur jag än resonerar så känns det ologiskt och motsägelsefullt på nåt sätt.
Ja det där är svårt för alla som älskar att resa och är medvetna om klimatets akuta läge. Hoppas du finner dina inre svar för jag tror bara det är där det går att finna de svar som är rätt för en själv.