Förkylningen som blev droppen: om tvivel, syftet och opepp

Posted on

Det snurrar i skallen. Är det rimligt att lägga så mycket tid på en blogg? Till vilken nytta? Just nu är det ärligt talat inte så kul att skriva om resor.

Igår tog en förkylning över min kropp med diverse kroppssmärtor, huvudvärk och slem. Jag kapitulerade inför att hinna blogga klart den dagens inlägg och såg på tre avsnitt av Homeland och försökte underhålla mitt kära barn. Det var en jämn kamp om vem som var mest uttråkad av oss.

Tvivel och bloggopepp

Innan förkylningen har jag känt en krypande bloggopepp som jag inte riktigt fått klarhet i. Jag är inte bloggtrött, tycker inte det är tråkigt eller är utan idéer på vad jag skulle kunna klämma ur mig. Jag anar tyvärr att opeppen är djupare än så, på syftesnivå. Vad spelar min blogg för roll? All denna tid jag lägger på den, vad tjänar det till?

Visst skriver jag för att det är roligt, men om jag bara följde min lust så kanske jag inte skulle skriva tre inlägg i veckan. Samtidigt som jag jobbar, är föräldraledig och har andra projekt på gång. Ärligt talat så är jag rätt kass på att följa min lust, plikten är en starkare drivkraft i mig. På gott och ont. Luststyrda människor har en tendens att tycka att lösningen på den är problematiken är enkel: Skriv färre inlägg. Men jag vet inte om det är svaret för mig.

Självreflektion

Tre faktorer som neggar

Två externa faktorer som jag också tror påverkar mig, som jag inte insett förrän en vän sa det, är flygskam och Coronaviruset. Det är inte riktigt lika roligt att peppa, mig och andra, för att resa just nu. Och med en resetorka på hittills ett halvår pga kid så blir det inte bättre. Det finns ingen färsk inspiration från resor att dela med sig av. Vietnam känns såklart superduper roligt och något jag verkligen längtar till. Men det är sju månader dit, hur ska jag hålla pepp uppe ända tills dess?

Siffror och syftet

Jag återkommer ofta till varför siffror och statistik är så viktigt för mig. Jag tror det är prestationspersonen i mig som älskar att få den belöningen för väl utfört arbete med att ha publicerat reseskildringar, personliga inlägg och alla möjliga och omöjliga vinklar på att resa medvetet. Jag vet inte om jag vill åka på styrda pressresor eller om jag någon dag vill leva på bloggen. Men jag vet att jag vill skapa opinion, påverka människor, förflytta hur vi reser. Men då skulle jag behöva lägga mer tid på PR och mindre på att publicera inlägg med recensioner på böcker, fine dine i Seoul och att bo i bilen under en bröllopsresa.

Det är som att jag inte riktigt lyckas hålla fokuset hundraprocentigt på målet, om det är skapa opinion jag nu skulle vilja göra. Där finns syftet och lusten, där är det nog snarare en fråga om förvirring och inte veta vad jag ska styra upp för PR-kampanj. Och jag orkar inte båda skriva inlägg, göra kampanjer och löpande utveckla bloggen.

Här var syftet glasklart – se så kul jag hade när jag lanserade reseprocenten

Se ljuset!

I allt det negativa så var det tur att jag blev krasslig den här veckan. Det passar med IOGT-NTO-jobbet att inte jobba mer denna vecka, jag har en ledig helg framför mig och nästa veckas föreläsning i Göteborg är inte hotad. Om jag inte åker på en influensa såklart men så illa känns det inte. Förkylningen skulle alltså kunnat komma betydligt mer olämpligt, det gäller att se de ljusglimtar som finns.

Nu ska jag återgå till mitt citron- och ingefärste. Ge mig lite mer andrum och hålla tummarna för att det här tvivlet lägger sig. Och att corona utplånas, att flygbränslet blir miljövänligt och att pengar haglar in över mig så jag kan resa precis så mycket, så långt och så ofta som jag vill.

6 thoughts on “Förkylningen som blev droppen: om tvivel, syftet och opepp”

  1. Jag är ÖVERTYGAD om att vi alla som bloggar kommer i perioder av opepp. Det är oundvikligt. Och tycker såklart att du är för hård mot dig själv eftersom du redan skapar opinion OCH HALLÅ DU SKA FÖRELÄSA NÄSTA VECKA. Tänk också på vilken enorm resa du har tagit under den (förhållandevis) korta tid du har drivit en reseblogg. Det är helt sjukt egentligen! Inte undra på att du är trött efter att ha levererat det enda fantastiska inlägget efter det andra. Stanna upp en stund och klappa dig på axeln över allt du har åstadkommit hittills, istället för att bara tänka framåt! Det är okej att pausa, andas och låta lusten komma till dig istället för att jaga den. KRAM!

  2. Fullt naturligt!!! Men fint att du delar med dig <3 Och så bra ord från Annika!

    När sånt här händer tycker jag man ska unna sig en paus. Bestäm dig för att ge det typ 2-3 veckor. Bloggen finns kvar. Och se vad som händer under dessa veckor?

    1. Tack Jennifer! Jag tror att jag är rädd för en paus. Har imponerats av alla som “vågar” ta jul- och sommarlov. Ska fundera på saken, helt klart!

  3. Känner igen mig lite, inte minst det där med förkylning … Det är lätt att ha energi när man är på topp, men svårare när man inte mår riktigt bra. Jag funderar själv över hur jag ska göra. Är inte riktigt framme vid idén om att ta paus ännu (men det kanske kommer) men kommer sänka ambitionsnivån för vissa saker. Men det är ju en balansgång det där …

    1. Ja, men också så omänskligt att alltid vara på topp, eller att hela tiden ligga så mycket före att det finns utrymme att vara sjuk för att sedan skriva ikapp. Lätt att ge råd till andra, men att dra ned på antal inlägg gör nog inte den stora skillnaden så egentligen är det nog relativt riskfritt. Men som sagt, lättare sagt än gjort.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *