Vara pliktdriven och testa släppa taget om plikten – sommarens största personlighetsutmaning

Jag är pliktdriven och i sommar skag testa bland det läskigaste jag kan tänka mig: Att låta lusten styra mig. Kommer hela bloggen förfalla?

Vi människor är alla mer eller mindre lust- och/eller pliktdrivna. För en del dominerar den ena, andra har någon typ av balans mellan dem men ändå oftast en tonvikt åt det ena eller andra. För min del är jag till 85 procent pliktdriven. Vetenskapligt belagt alltså. Eller inte, snarare en vild gissning efter 37 år i denna knopp. Lika lite som det betyder att lustdrivna personer inte kan tvinga sig att göra saker de inte vill så är en pliktdriven inte lika med ”kan aldrig ha kul eller göra saker för att det är roligt”.

Att vara pliktdriven

Jag är inte coach eller ännu mindre psykolog eller djupt kunnig om vad lust och plikt egentligen är så det blir ingen lång sådan utläggning som inledning på detta inlägg. Istället kan jag bara krasst konstatera att vi drivs av väldigt olika saker och att en lust och pliktdriven person ofta har svårt att förstå varandra medan lust-människorna till hundra procent förstå varandra och sig själva och samma sak för pliktmänniskorna. Beroende på vad du är så kommer du därför förstå mitt resonemang nedan mer eller mindre.

Jag älskar att jag är driven av plikt. Det göder min målmedvetenhet, det får mig att kämpa hårt, jag kan lägga i en sjätte växel. Plikten har tagit mig dit jag är idag. Jag gör nästan alltid det tråkiga först och har kvar det roliga, sparar den godaste godisen till sist osv. Om det är kopplat till plikt vet jag inte men det är på samma tema.

Plikten älskar min fäbless för struktur. De här två styrkorna hos mig har jag nyttjat i nästan allt jag tar mig för. Jag gör krysschemat för vad jag behöver träna inför klassikern. Jag har en plan för när jag ska publicera inlägg och när jag är som nöjdast, då vet jag ungefär vad jag ska skriva en månad framåt och publicera på onsdagar och söndag. Och sen blir det så. Det händer att jag hoppar över inlägg (senast 10 maj. Var det någon som märkte det? Skulle inte tro det), det händer att jag byter plats på inlägg, kommer jag på något spontant jag vill skriva så ändrar jag bara om. Planen är inte skriven i sten och ibland har jag ingen aning om vad jag ska skriva samma dag som jag börjar skriva.

Att alltid låta plikten styra och ställa

När jag i höstas hade 2,5 månader ”ledigt” innan vår långresa valde jag att förbereda mig för mitt kommande företagarliv. Då stod jag i valet och kvalet om jag skulle låta plikten styra mig som den alltid gör eller om jag skulle testa vad som händer om lusten får styra skutan. Att låta plikten styra innebär för min del: Sätta upp mål, göra en listan på allt jag vill göra, bryta ned det till dagliga To dos och sedan beta av. Att låta lusten styra skulle innebära att lyssna inåt, göra det jag känner för där och då och se vart det tar mig. Det lustdrivna hade inte behövt betyda sofflock, jag var sjukt sugen på massa ”vettiga” grejer kopplat till mitt företagasstartande.

Så, vad tror du jag valde? Jo, pliktvägen såklart. Varför? Jo för att jag litar på min pliktkänsla och för att jag vågade inget annat. Vågade som i att jag inte vågade chansa på att ”slösa” bort dessa två månader om det skulle innebära totalt förfall. Tänk om jag inte skulle få något vettigt gjort alls. Det var inte vad jag ville nyttja tiden till. Det finns liksom inget självförtroende om att lusten räcker som drivkraft. Så jag gav aldrig lusten en chans att bevisa sig. Kanske hade det funkat lika bra, eller till och med bättre. Eller bara annorlunda och gett mig massa perspektiv jag inte fått annars. Det är inte på något sätt så att jag anser att pliktdrivna människor är bättre eller kommer längre. det handlar bara om vad jag har fallenhet för och vad jag övat på.

Min utmaning till mig själv: Släpp fram lusten!

Nu står jag inför en sommar där jag ska utmana mig själv med att låta lusten styra mitt bloggande. Jag är inte riktigt redo att släppa plikten i hela mitt privatliv eller arbetsliv men bloggen får bli en pilot. Vad händer om jag inte gör en inläggsplan för varje vecka under juni, juli och augusti? Kommer det inte bli ett enda inlägg? Om det inte blir något skrivet, särskilt i juli, så är det okej. Det är ju ett experiment och bloggande på sommarledigheten tycker jag ofta är svår att få till.

Jag tror att det tar ett tag att vänja kroppen vid att det är lusten som styr. Lusten är liksom totalt nedtryckt i skorna av plikten och behöver kanske lite spelrum för att växa på sig och ta för sig.

Hittills har jag identifierat bloggandet som något som ska lustdrivas men kanske finner jag fler områden som får haka på utmaningen. Vem vet hur det här kan utveckla sig!?

Jag har ett färdigskrivet inlägg för söndag, resten är ett blankt papper. Vi får se vad som blir framöver. Wish me luck!

PS. Observera. Jag gillar verkligen att blogga. Att jag beskriver det som pliktdrivet handlar inte om nån plikt från någon annan eller att jag inte har roligt när jag gör det. Det handlar bara om att jag vet att jag gillar det och därför har jag valt strategin plikt för att se till att det blir av.