Vilket engagemang! Kritik mot all inclusive skapar debatt, kränkta människor och insikter för mig själv. Det slår mig gång på gång att rannsaka sig och ta ansvar tycks vara enormt svårt för många människor.
Nog kunde jag ana att All inclusive-inlägget skulle skapa engagemang, men så här mycket? I Facebook gruppen Vi som gillar att resa finns det i skrivande stund 436 kommentarer. Jag har hundra reflektioner från detta som jag ska försöka strukturera upp vid tillfälle. Jag börjar här: Hur svårt kan de va att rannsaka sig och ta ansvar?
Rannsaka sig och ta ansvar
Det finns tusen saker som vi gör annorlunda nu som garanterat kändes omständigt och mäckigt i början men som nu går av bara farten. Saker som gynnar andra än en själv. Källsortera, inte röka inomhus, slänga saker i papperskorgar istället för på marken, leta efter svanen-märket när vi handlar tvättmedel. Jag inser att det är smågrejer jämfört med att välja bort all inclusive men vi har ju också lyckats lära oss att uppfostra barn utan aga och slutat se kvinnor som ägodelar.
Jag upplever ett motstånd mot att vilja reflektera. Att orka tänka steget längre, tänka på någon annan än sig själv. Jag tror inte det beror på att folk är onda eller egoistiska. Det är bara det främmande som känns jobbigt och vi glömmer ofta att det som nu går på rutin en gång krävde ett aktivt val.
Ofta sker förändring när det blir lätt att välja rätt så om jag helt tappar hoppet om mänskligheten får jag lägga min tillit till resebolagens vilja att knuffa deras kunder i en mer hållbar riktning så som matbutikerna gör med ekologisk mat.
Hoppet är det sista som överger människan och länge leve folkbildning!
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion
Visst är det svårt att ta ansvar, särskild för den som inte känner att hen har något ansvar. Att välja resa blir väl lite som att köpa kläder. Köper man (nu generaliserar jag) billiga kläder ofta eller dyrare kläder en sällan gång. Vi har väl en aning som realiteterna bakom kläderna, men väljer att inte fundera så mycket på det.
Sant. Men om man vill få folk att känna att de har mer ansvar, vad gör vi då? Jag tänker att jag ex köper billiga kläder till och från av snålhet och lathet men om jag hade ännu bättre koll på vem som får betala det priset (alltså inte kunskap, det har jag, men känner det närmare inpå) plus fick garanti för att dyrare kläder inte produceras så då kanske jag skulle ändra mitt beteende? Så frågan är om det är en lösning, att sätta baksidorna mer in-your-face?
Att aktivt välja att ”jag skiter i om mina pengar gör gott eller dåligt, för det är faktiskt mina pengar och jag som tjänat ihop den”, är en SÅ obegriplig inställning (och extremt provocerande) för mig.
Det minsta jag förväntar mig av människor som haft förmånen att växa upp och leva i ett av världens rikaste länder är att åtminstone ha en vilja att göra gott för andra. Sen kan man ju lätt gå vilse och misslyckas i den intensionen, så komplex som världen nu är.
Åh känner hur jag går igång nu, få ta en kopp te och lugna ner mig… 🙂
Tack! Ibland när jag hänger för mycket i omedvetna kretsar är det som att jag tappar bort vilka grundläggande krav en kan ställa på människor. Nu gör du det väldigt tydligt vart lägsta gränsen ligger, skönt att ha något att hålla mig i 🙂
Lycka till med teet, tror det kommer göra dig gott
Håller med Gunilla ovan, tycker många hade den inställningen och det är skrämmande. Ingen, inte du eller någon annan, har sagt ”sluta helt med det, NU!” utan uppmanat till eftertanke och medvetna val. Ja, välj det ibland om det känns som enda alternativet eller du verkligen vill, men tänk ändå på ditt avtryck där. Befolkningen där.
Hur svårt kan det vara?
Tycker det är en jätteviktig och bra debatt!
Grejen är väl att det är lättare köra tre ap-emoji än att titta upp, ut och in i sig själv men jag undrar hur de tänker. Eller så tänker miljömedvetna (som agera) samma sak om mig med mitt flygande..