Slit inte sönder ordet hållbarhet: om att resa hållbart är relativt eller absolut

Ny fundering: Vad är egentligen att resa hållbart och är det ett relativt eller ett absolut begrepp? Här kommer ett inlägg i resa-hållbart-debatten. 

Jag har funderat länge på det här och nu försökt samla tankarna. Jag hoppas att du kan följa med i resonemanget och sedan får du mer än gärna ge mig dina kloka ord på vad som poppar upp i skallen på dig.

Är att resa hållbart relativt eller absolut?

Vad krävs för att något ska få kalla sig hållbart? Räcker det med att det är hållbarare än tidigare? Ska det nå upp till en viss nivå eller ett antal kriterier för att det ska få räknas som hållbart?

Jag tycker det hörs på ordet att hållbarhet inte kan vara annat än absolut. Med den inställningen är det dock ytterst få saker här i världen som kan kalla sig hållbart. Att leva som de allra flesta gör i Sverige är ju i princip att vara ohållbar. Försöker jag ha en något snällare definition av vad absolut hållbarhet är så är det fortfarande få saker som är både miljömässiga, ekonomiska och socialt hållbara. Någon av dessa finns det mycket som är, men alla tre samtidigt. Not so much.

Att alla dessa tre delar finns med i begreppet hållbarhet är givet för mig, annars går det bra att kalla saker för miljövänliga, socialt schyssta eller ekonomiskt gynnande för de många människorna. Det gäller även inom hållbart resande, alla tre krävs för att det ska räknas som hållbart.

Med en för skarp syn om vad att resa hållbart är blir det ju ouppnåeligt och därmed inte motiverande. Många människor vill ju vara hållbara. Men frågan är om vi ska lätta på definitionen för att folk ska känna sig som lite bättre människor? Vem tjänar på det förutom kommersialismen som lyckats sälja på oss lite mer under en hållbarhetsparroll?

Det relativa som vilseledande

Det mest ärliga och rimliga vore egentligen att ständigt använda böjningar av ordet hållbarhet och prata om ett mer hållbart resande, eller att resa hållbarare. Och inte prata om att vi antingen är ohållbara eller hållbara i vårt sätt att resa (eller leva).

Ett annat alternativ är att ”släppa igenom” ganska mycket och använda det absoluta ordet men mena det som relativt. Problemet med det är att det är vilseledande.

• Det är då alla destinationer som marknadsför sig som hållbara faller så fort de ligger inom ett avstånd som kräver att resenärer flyger. För flyg kan aldrig räknas som hållbart så länge det drivs så som det är möjligt med dagens teknik.
• Det är då alkoholbryggerierna kallar saker för hållbar öl för att den är gjord på brödsmulor. Medan ölet i sig är lika socialt ohållbar.
• Det är då ett hotell kallar sig eko-boende medan de har urdåliga arbetsvillkor för de anställda. Inte ekonomiskt hållbart för lokalsamhället.

Problemet med att marknadsföra något som hållbart resande är att det inger falska förhoppningar hos den som reser. Om jag vill resa hållbart och bokar något som utger sig för att vara hållbart så kommer jag känna mig nöjd. Kanske betala lite extra och tycka att det är värt det. I det fallet litar jag på att det jag köper eller bokar är just hållbart och jag som konsument kan omöjligt kolla upp om det är både socialt, ekonomist och miljömässigt hållbart. Det en rimliga är väl att den som utger något för att vara hållbart är ansvarig för att säkerställa att det är just hållbart. Right?

Kan vi reglera vad som är räknas som hållbart?

Inom livsmedelsindustrin har gränslandet och det relativa reglerats. Tydligt exempel: skillnaden på cider och drycker med ciderkaraktär. Det finns en definition av cider. Det som inte når upp till den definitionen kan få kalla sig dryck med ciderkaraktär. Eller saft med apelsinsmak istället för apelsinsaft.

Kanske borde vi sprida saker med just relativa begrepp. Boka en mer hållbar flygresa, för flyg som delvis går på biobränsle. Köp hållbarare kläder – för kläder som är gjorda av ekologisk bomull. Eller boende med hållbarhetskaraktär för boende med låg energianvändning.

Det sista blir ju hur töntigt som helst. Hållbarhetskaraktär. Pyttsan! Det kommer ju aldrig bli verklighet men det vore mer korrekt och rättvisande för oss konsumenter. Erkänn, det vore roligt att se en sån reklamskylt!

Så vad vill jag få ut av detta resonemang?

I grunden är jag nog lite sur över alla som appellerar över det hållbara men inte är det. Antingen som individer eller som företag eller andra aktörer. De som vill surfa på allt det positiva hållbarhet associeras med. Som vill framställa sig lite som hjältar, som fattat grejen. Alla de som ser till det miljömässiga men på grund av okunskap eller ovilja inte räknar in det sociala eller ekonomiska.

Men om jag struntar i det sura, så handlar det här om att ge ännu ett perspektiv i resa hållbart-debatten. Jag vill att vi orkar och vågar se klarsynt på hållbarhetshetsen. Att sträva efter hållbarhet är bra. Hets kan också vara bra. Men det kan vattna ur sig själv så att vi till slut kommer ha en diskussion om vad som är hållbart och en om vad som är hållbart på riktigt. Det är helt onödigt. Vi har redan alla ord vi behöver.

Beskriv saker för vad det är istället. Är det klimatsmarta, miljövänliga, resurseffektiva eller bränslesnåla, kalla dem då något av det. Inte hållbara. Om de tar hänsyn till mänskliga rättigheter, har ett barnperspektiv eller gynnar lokalbefolkningen, kalla dem då det. Inte hållbara. Ja, ni fattar poängen.

Så, budskap clear: Slit inte sönder ordet hållbarhet! Fyll det inte med skit eller tomma ord.

Åsikter på det?

Här finns andra inlägg på temat hållbarhet