Resa hållbart i en diktatur? Perspektiv och vägval för medvetna resenärer

Resa hållbart i en diktatur, går det? Tankar med olika perspektiv på hållbarhet och tips för medvetna val i auktoritära länder.

Att resa hållbart i ett ohållbart land det tänker jag på ganska ofta. För mig är alla länder med omfattande demokratiska anmärkningar eller diktaturer per definition ohållbara. Men med det sagt, fullvärdiga demokratier är inte per definition hållbara. Det finns det som bekant inget land som är. Ingen stad eller människa heller för den delen.

Det här är ett komplext och svårt ämne för några, enkelt för andra och medan jag skriver ska jag försöka utforska om det överhuvudtaget går att resa hållbart i auktoritära regimer. Jag reflekterar kring social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet och några av de dilemman som kan uppstå. Avslutar självklart med några konkreta tips, ingen ska gå lottlös i en fråga om ett svårt ämne.

Går det att resa hållbart i en diktatur?

Hållbart resande handlar som bekant inte bara om fossilfrihet, biologisk mångfald och att hålla oss inom de planetära gränserna. Det handlar om helhetet, om hur våra val påverkar människor, samhällen, ekonomi, miljö och maktbalanser. Så vad händer med hållbarheten när destinationen ligger i ett land styrs auktoritärt?

Vad menas med diktatur?

Demokrati är inget binärt: det finns nyanser. The Economist Democracy Index delar in världens länder i fyra kategorier – från full demokrati till auktoritär regim. Diktaturer återfinns i den senare delen av spektrumet och kännetecknas av bristande rättigheter, kontrollerad press och frånvaro av fria val. Det här behöver kanske inte sägas, diktaturen påverkar människorna långt mer än vid valurnorna. Den inskränker människors vardag, rörelsefrihet och möjligheter att uttrycka sig. Och den påverkar därmed självklart hur turism fungerar.

Vad innebär hållbarhet i en diktatur?

Att resa hållbart i en diktatur ställer andra krav än på att resa i mer öppna destinationer. Det här är tre centrala hållbarhetsperspektiv.

1. Social hållbarhet – när frihet saknas

Social hållbarhet inom turism handlar om flera saker, bl.a. att lokalbefolkningen ska ha inflytande över och nytta av turismen och i bästa fall även se ett värde av mötet med besökare. Men vad händer när samhället styrs uppifrån, när oppositionen är tystad och yttrandefriheten begränsad? Hur vet en då hur lokalbefolkningen uppfattar turismen?

Det är svårt att veta vad som verkligen gynnar människor i auktoritära länder. Även om en guide i Thailand berättar om sina möjligheter, vet vi inte vilka ramar hen måste förhålla sig till. Samtidigt kan turismen skapa ekonomiska öppningar för kvinnor, minoriteter eller landsbygdsbor som annars saknar alternativ.

Nej, social hållbarhet inom turism är på destinationsnivå omöjligt i en diktatur även om det inom en viss aktör på en destination kan ”råda goda förhållanden”.

2. Ekonomisk hållbarhet – var går pengarna?

En ofta upprepad sanning är att turism skapar arbetstillfällen och driver utveckling. Men i många diktaturer är det eliten, inte folket, som kontrollerar resursflödena. I t.ex- Förenade Arabemiraten ägs stora delar av turistnäringen av staten, kungahusen eller rika shejker. Det innebär att turistens pengar riskerar att förstärka den maktobalans som redan finns.

Men det finns så klart undantag. Länder där delar av turismverksamheten är ägd av lokalbefolkning eller hållbarhetsprojekt med god lokal förankring. Att resa hållbart i en diktatur handlar alltså om att vara selektiv med vem du stödjer ekonomiskt.

Nja, ekonomisk hållbarhet är generellt svårt i ett land där staten eller några få äger och styr mycket men i mindre kluster och cirklar kan det funka. Om frågan är om turism kan vara lönsamt i en diktatur så är svaret ja men det är ju inte riktigt samma sak som ekonomisk hållbarhet.

3. Ekologisk hållbarhet – när grön fasad skymmer diktaturens förtryck

Ekologisk hållbarhet är ofta den mest synliga. Skyltar om vattenbesparing, solceller och bevarandeprogram är vanliga, även i diktaturer. I vissa fall, eller ska jag säga många fall, används miljö som en del av marknadsföringen som greenwashing, eller snarare annan valfri färg som handlar om att skönmåla/övermåla allt annat.

I Saudiarabien byggs just nu megaprojektet Neom, en “grön framtidsstad” i öknen. (Helt galet och intressant projekt, kolla in här.) Längs kusten av Red sea byggs lyxiga resorts upp, i samklang med naturen och med gedigen expertis om det marina livet är tillfrågat. Det är futuristiskt och föredömen inom vad grön turism kan vara. Samtidigt går det inte att undkomma att det med stor sannolikhet inte är socialt hållbart i byggprocesser och andra frågor som rör befolkningen.

Ja, ekologisk hållbarhet kan finnas i en diktatur men då om det ses som något isolerat och bara strikt utifrån miljösynpunkt. Å andra sidan, hur vet en att det är ”bra för miljön” när kritik av regim och granskande journalistik inte finns?

Etiska dilemman – vilken roll spelar din resa?

Det finns ett etiskt dilemma i att resa till ett land där grundläggande mänskliga rättigheter inte respekteras. Vår närvaro som turister kan legitimera en regim, direkt eller indirekt. Men det finns också möjlighet till påverkan. Genom våra val, våra samtal och våra frågor kan vi bidra till små rörelser i rätt riktning. Kanske är det viktigaste inte att inte resa, utan att resa annorlunda. Det är åtminstone med den övertygelsen jag vill leva. Du kan kalla mig naiv. Det är ett stort ansvar, frågan är om jag, och andra, orkar sätta sig in på den nivå så att en kan göra alla de där valen.

Så kan du resa hållbarare i en diktatur

Att resa till en diktatur kräver extra medvetenhet. Här är några tips för dig som vill minimera skada och bidra till det positiva:

1. Läs på. Förstå landets politiska system, mänskliga rättigheter och hur turismen påverkar samhället.
2. Välj lokalt. Bo på lokalt ägda boenden, handla lokalt och anlita lokala guider.
3. Var nyfiken och respektfull. Ställ frågor, men respektera att människor kanske inte kan tala fritt.
4. Undvik greenwashing. Granska hållbarhetslöften, särskilt i statsnära företag eller nya megaprojekt.
5. Reflektera över din roll. Vad vill du bidra till och vad riskerar du att legitimera?

Slutsats: Det enkla svaret är nej. Det nyanserade är… kanske

Att resa hållbart i en diktatur är sällan enkelt. Det kräver mer än att välja rätt hotell. Det kräver förståelse, självrannsakan och en vilja att göra skillnad på riktigt. Kanske är det inte om vi reser, utan hur, varför och till vem vi reser som avgör hur hållbar vår resa verkligen är.

Men, om det enkla svaret är nej och det nyanserade kanske, duger det då? Och om det inte duger och vi inte reser till ohållbara länder, blir länderna då mer hållbara?

Är du sugen på ett resmål i en diktatur finns det möjlighet att diktaturkompensera genom Civil Rights Defenders. Jag har tidigare skrivit om det.

Här finns alla inlägg på temat diktatur