Resa med partner är inte alltid smärtfritt. Jag och Erik är ett dreamteam, så även när vi reser och efter våra totalt 137 dygn utomlands börjar jag se ett mönster.
Det här är såklart lite tillspetsat och alla regler har undantag men i grova drag är det så här vi funkar. Ser fram emot att få höra dina erfarenheter av att resa med partner eller annat resesällskap i kommentarerna.
Insikter om min relation – att resa med partner
1. Vi gör research på olika sätt
Jag lägger mer tid på research i början och Erik när resan närmare sig. Jag jämför flygresor, kollar upp i detalj vilka för- och nackdelar det finns med olika aktörers utbud av aktiviteter och läser på om länderna vi ska till. Erik är en fena på att boka boende och hitta mer spontana aktiviteter som förgyller våra resor när det väl börjar närma sig.
2. Flygplatsen –> city är vårt kritiska moment
Att hitta transportmedel från flygplatsen in till city/boende är en kritisk situation för oss. Jag vill alltid hitta billigaste alternativet och har svårt att hoppa på första bästa. Erik vill hellre hitta något smidigt vilket ofta resulterar i att Erik ger förslag, jag säger nej för jag inte kollat igenom alla alternativ och sen slutar det med att det skiljde tio kronor mellan Eriks första förslag och mitt alternativ som jag hittade 20 minuter senare
3. Vi uppskattar olika saker i städer
Jag blir lycklig av färgglada hus och skulle helst fota dem alla fast det inte alls blir lika bra på bild som i verkligheten. Erik fokuserar hellre på hur människornas vardag ter sig och kan gärna döda några timmar på ett café och iaktta folk.
4. Stark mat är ingen hit
Vi är inte så kaxiga när det kommer till stark mat. Vi gillar smakrik mat men inte stark mat. Erik löser det med att äta snabbt och andas med öppen mun. Jag petar och dricker vatten. Och tjurar för att jag inte fick mat som går att äta.
5. Vi agerar olika i krissituationer
I krissituationer går jag mest i cirklar medan Erik blir lösningsfokuserad. Detta främst baserat på hur vi hanterade stölden i Santiago, där blev det uppenbart. Jag ställde mig i duschen och grät. Erik spärrade kort, ringde försäkringsbolag och höll full fokus.
6. Vi gillar varandras sällskap
Kan tyckas som en konstig insikt men vi hade nog båda väntat oss att vi skulle vilja ha mer space till och från. Vi trivs oerhört bra med att umgås väldigt mycket och väldigt länge. Det bästa vi vet med att resa är att vår tid då är oändlig, att det inte kommer dyka upp jobb eller andra måsten som gör att vi måste prioritera annat. Egentid verkar vi inte ha så stort behov av när vi väl reser.
7. Vi bär på olika mycket saker
Jag bär hellre med mig en sak för mycket än att behöva köpa onödiga saker jag redan har. Jag kan därför släpa med mig ett visst schampo jag gärna vill ha, extra kläder jag sällan behöver (hatar att frysa), snacks för att kunna vara strandsatt i ett dygn och en extra penna, tuggummipaket och fingervantar. Erik skippar hälften och om han mot förmodan saknar något så köper han det och ger bort till bättre behövande när han ska hem.
8. Vi har olika syn på vad maximera innebär
Jag vill maximera varje stund. Uppleva varje situation lite mer, lite djupare, lite längre. Stanna på den där platån så länge som det går. Erik är nöjd när det pikar och tycker ofta att ”Nu blir det inte bättre än såhär” och så vill han vidare.
Så vad är receptet till att vi på är ett sånt dreamteam trots (och tack vare) våra olikheter?
- Kompromisser – vi hänger med på varandras önskemål, Erik stannar tio minuter längre än han önskar och jag går tio minuter tidigare från den där toppen
- Kommunikation – kan ses som allt för självklart men för oss går det ofta att härleda flow och missförstånd till förväntningar. Har vi varit tydlig med detta (även det en antar är självklart) så blir det ofta väldigt bra.
- Kul – det går inte att komma ifrån men vi skrattar väldigt mycket ihop och det tror jag absolut är en av de viktigaste ingredienserna.
Dela gärna med mig av hur du och din/dina resesällskap fungerar ihop. Hur kompletterar ni varandra? När uppstår det friktion och hur hanterar ni det?
Jättekul inlägg! jag reser mest med en pluggkompis från Holland som jag lärde känna i Singapore för 10 år sedan. Vi är lika men olika så det funkar jättebra att resa. Har samma budget, gillar att go local, blandar billigt och dyrt boende, har samma dygnsrytm, researchar alltid på plats, spontanbokar i princip, hänger ihop i två veckor utan problem men vi ger varandra space typ 1-2h om dagen. Jag som älskar att träna får träna och min serieälskande kompis får vila med en serie.
Gud va roligt att läsa om detta! Många av de sakerna som du beskriver är ju saker som aldrig går att veta hur en är på utifrån hur livet levs i Sverige. Det går ju att vara superkompatibla och ha roligt på hemmaplan men sen när en reser så har en behov som en inte visste fanns. Jag hade väntat mig att din resekompis skulle vara träningsintresserad – men ni har ju hittat en annan optimal form för kombinera.
Jag tycker att två år i ett förhållande är fortfarnde ganska färsk då man är nykär och kan lätt överse andras otrevliga sidan. Vänta om så där fem år om ni lyckas att kompromissa så lätt!! Haha säger personen som har varit ihop med samma kille i nu 14 år (gifta i 11 år). Vi har rest i sammanlagt 4 år tillsammans och det fanns dagar då jag hatade honom men vi bråkar faktis mindre då vi reser!
Hej Dawan, kul att du delar med dig! Haha, visst kan det vara så, att vi kommer utsättas för andra utmaningar när vi varit tillsammans längre. Det känns inte så just nu men det återstår ju att se. Roligt för er att ni hängt ihop så länge!
Som alltid tycker jag att dina inlägg är extra tänkvärda och har en djupare betydelse! Det här med relationer är inte alltid en lek (trots att det i grund och botten ofta är en KÄR-LEK) och på resande fot blir ju ytterligheterna tydligare. Min sambo är ”det-löser-sig-typen” vilket gör att kontrollfreaket i mig accelererar och vill ha stenkoll på precis allt. Han å andra sidan, bidrar med en rejäl dos spontanitet och relax, lite hakuna matata, vilket ger balans. Så summa summarum blir att jag står för kollen och kontrollen, min sambo levererar spontaniteten och relaxen.
Tack Sanna, jag blir så himla glad av att du gillar det jag skriver! Jag förstår precis vad du menar, jag är absolut mer åt det kontrolliga hållet och min partner mer åt hakuna matata och tyvärr så gör ju det ofta att kontrollfreaket inte blir avslappnad utan snarare mer på tå för att inget ska missas.
Jag håller väldigt låg profil när vi ska packa ihop oss och flytta från ett ställe till ett annat. Min man blir så SJUKT fokuserad så det blir så himla stiff alltså. Man vill inte göra fel då, haha. Sen är jag tidsoptimist och han tidspessimist. Ingen bra kombo!
Han å andra sidan kan bli lätt galen när vi landar på en vacker plats men jag bokat den där båten som tar ytterligare två timmar (med tre kids) som blir ett ”ännu vackrare ställe”. Hehe. Det ska inte vara lätt. 🙂
Haha, jag känner ju inte din partner alls men av vad jag vet om dig så känns det som att du får anstränga dig lite för att hålla låg profil, inget som kommer naturligt så att säga, utan snarare något som formats genom era år genom svett och tårar 🙂
Tipsoptimist och pessimist – jag känner med dig!
Vilket bra inlägg! Vi gillar att resa ihop, Peter och jag. Vi har nog blivit lite lika med åren… Han är kanske lite mer spontan än jag och mer beredd att lägga pengar på nåt oväntat. Jag behöver tid att smälta 😉 Ibland är det bra att jag är återhållsam, men Peter gör att det händer roligare saker! På hotell är han mer nojig än jag att kolla nödutgångar 😉
Så kan det ju vara, att en nästa växer ihop med sina likheter och olikheter. Känner helt igen det där med att behöva smälta saker, där är jag och Erik väldigt olika både på resande fot och i övriga livet. Tack!
kul att läsa relationsreflektioner
Inser i alla fall att i punkt 6 och 7 är vi lika mor och dotter
Kram
Vid har nog våra likheter kära mor!
Att resa som par är både fantastiskt och väldigt påfrestande, men mest bra. Jag och Frida har ganska många gemensamma saker. Vi vill ha det billigt och lägger gärna tid på att leta runt. Vi tränar mycket under våra resor, och upplever gärna städer till fots. Matmässigt är det lite si sådär. Vi är ju båda veganer och äter enorma mängder frukt men jag kan äta vad som helst och tycker det är gott. Frida är däremot tvärt om och kan hoppa över en måltid om hon inte hittar det hon vill ha. Och vi hanterar problem ganska olika. Vår situation påminner lite om er där jag upprepar som ett mantra i mitt huvud ”fokusera på lösningen, inte problemet” och att ”stressa och panika väldigt sällan gör en situation bättre” medan Frida kan fastna lite i problemtänket och blir helt skakig. Sedan har Frida ett koncept om egen tid och sitt eget space som jag saknar helt. För mig är egentid när vi sitter i samma rum och läser men av någon anledning håller inte Frida med.
Svårast är väl det där med kommunikationen. Vi kommunicerar problem på olika sätt. Jag kan säga ”sorry, jag fuckade upp. Vi lägger det bakom oss och går vidare” och 1 minut senare har jag glömt av det och är glad. Frida vill däremot prata igenom varje situation om och om igen (kanske en tjejsak?).
Men i stora drag går det ju bra. Det har gått bra i över 6 år nu och vi har inga planer på att sluta.
Intressant, när en rest så länge som sex år börjar ju alla egenheter bli en del av resandet. Skulle Frida beskriva era olikheter på samma sätt?
Att vilja prata om saker mycket och länge tror jag absolut är något som fler tjejer gör men vad det beror på kan vi ju prata om i evigheter. Jag tror det handlar om förväntningar och vad vi fått ”träna på” genom livet.
Tobias blir toookig när jag ska fota allt, annars är vi ett bra team. Jag packar barnens grejer, han bokar hyrbil och ofta flyg osv.
Den känner jag igen, fotobehovet skiljer sig markant. Hyrbil förvånar mig inte, men flyg trodde jag nog att du skulle vara en mästare på 🙂
Och så glömde jag såklart det viktigaste. Hangry! När man blir arg för att man är hungrig. 9 av 10 bråk är pga av det här. Det är jag som blir arg men jag tror oftast att jag kommer klara mig och inte bli hungrig. Frida är den som får lida när jag har fel. Så hon har ansvar för att ALLTID ha med snacks och det räddar många situationer 😀
Haha, så Frida har hittat en lösning på att hantera ditt problem att du blir hangry eftersom det är hon som får stå ut med det? Klassiker 🙂
Härlig läsning! Hoppas att jag hittar någon som jag kan komplettera, kommunicera och ha kul med på det sättet. Kommunikation och ärlighet, och det där du nämnde om förväntningar är så jäkla viktigt. I alla relationer men framför allt de närmaste. Gillar den här typen av inlägg så mycket.
Tack Wilda, den personen kommer du hitta, om inte annat så kommer den personen formas till den personen med dig som sin andra halva! Jag gillar oxå de här inläggen, ibland känns det som att jag borde starta en relationsblogg, jag tycker sånt är så himla roligt att skriva om men det gäller ju att hitta resekopplingen 🙂
Vilket kul inlägg.
Min man och jag är väldigt olika varandra … Och i några väsentliga grundvärderingar lika, vilket jag tror är ett viktigt ”kit” i vår relation. På resa då … Vi har hängt ihop så länge som snart 19 år och träffades när båda bodde utomlands. Vi vill delvis (mycket) olika, men det finns ingen jag hellre jämkar för än honom – och vice versa. Faktum är att – ATT vi är så sammansvetsade och hela tiden delvis kompromissar sinsemellan gör att vi föredrar att resa bara vi (familjen). Alltså inte med vänner/familj. Det är som att vi inte är villiga att kompromissa ännu mer (!), om du förstår vad jag menar. Vi reser ju dessutom med tre barn vilket innebär kompromisser och lyhördet med 5 (!) personer. Vi har rest så mycket tillsammans att vi kan vårt resemönster innan och utan. Han vet precis hur jag blir när blir hungrig och att jag – oavsett resvana – alltid är lite sur (nu mer tyst) och stressad innan vi har kommit till flygplatsen … 😉 Tre saker vi är väldigt LIKA på när vi reser är: 1) vi älskar att ha tid att träna 2) vi älskar god mat & dryck, men är varken festprissar eller nattsuddare 3) vi älskar stad (även om vi sällan gör stadssemester. Men vi gillar alltså att besöka stad vid t ex sol & bad-semester).
Härligt inlägg Linda!
Kram
Tack Rosita för att du delar med dig. Förstår vad du menar med kompromissandet och det är ju faktiskt inte så konstigt att känna att fem viljor är gott nog (är själv ett av fyra barn). Åh tyst är numer även mitt beteende när jag är lite sur, i tron om att det inte märks så mycket men det gör det ju verkligen! Kul att ni har era baskomponenter som ni båda gillar, låter som ett bra recept för lyckade resor!
Min man är världens bästa sällskap på resa så väl som i övriga livet. Jag tänker ut, fixar och bokar. Han säger alltid ”det blir ju jättebra”, hänger med och är alltid positiv. 🙂
Så roligt för er, blir glad! Helt ärligt, känner du aldrig att du oxå vill att han ska bidra/lägga tid på att resorna blir av eller är du helt fine med att du sköter hela den delen? Jag frågar för att jag kände så lite i början men sen insåg att vi bidrar på olika sätt så det där är ju upp till varje relation såklart.
Enstaka tillfällen då jag är stressad eller trött känner jag så och då brukar jag säga till honom, nu får du boka bil, eller nåt annat och då gör han det. Annrs är jag nöjd med min roll eftersom jag älskar att planera resor. Eftersom han aldrig kritiserar utfallet heller även om det på plats visar sig vara fel val… Att planera allt åt en kritisk man hade ju inte varit någon hit.
Sant, där har du verkligen en poäng. Jag tror att en anledning till att jag gör en del av reseplanerandet är både för att jag tycker det är roligt men även för att jag inte skulle kunna finna mig i om min partner bokar något superdåligt och jag samtidigt vara nonchalant, för då får jag ju skylla mig själv! Tack för att du delar!
Fantastisk härligt inlägg! Ja vi fungerar typ lika dant som du skriver på flera punkter. Vi har inga som helst problem med att umgås massor och ser mest förvånade ut då andra undrar ”hur står ni ut med varandra så länge och så mycket”. Ha, ha! Men faktum tycker jag är att innan man rest ihop så känner man ingen på riktigt. Gäller både resa med vänner, pojkvän / flickvän, familj, kollega osv. Under resor och de situationer, miljöer, händelser , möten, som uppstår så märker man verkligen hur alla är på riktigt. Kanske det bästa ”förhållande-testet/prövningen” man kan göra är att resa. 😉
Där har du verkligen en poäng. En lär verkligen känna personer på djupet när en reser och hamnar i helt nya, ovana och oväntade situationer där alla ens vanliga strategier för att hantera utmaningar inte alltid fungerar eller finns tillgängliga. Du och din andra halva verkar har det himla fint ihop!