Resa privat i jobbet och reklammärkning i sociala medier

Posted on

Att resa privat i samband med jobbresor tycks vara något känsligt. Ett ämne som väcker misstanke som gör att folk vill förklara sig. Det är ett tecken på att allt inte står rätt till. Det torde väl inte finnas några frågetecken kring att resa en extra sväng privat när en ändå är ute på uppdrag. Och debatten om reklammärkning i sociala medier borde väl inte heller behövas. Eller? Hur är det egentligen med gränslandet i att resa privat i jobbet och reklammärkning i sociala medier?

Imorgon drar jag till Amsterdam med målet att få plocka den där tulpanen jag drömt om. Tre dagar senare åker jag till Bryssel för att jobba. Det innebär att mitt jobb betalt min flygresa ned till Amsterdam men att jag betalt mellanskillnaden själv. Det innebär också att jag betalar min transport mellan Amsterdam och Bryssel och att jag räknar min arbetstid så som om jag hade rest från Sverige, som om Amsterdamresan aldrig existerat.

För mig som älskar att resa är det en självklarhet att ta alla chanser jag får till att se ännu en plats. Det är ju inte bara roligt utan även tidsbesparande och miljövänligt att göra komboresor istället för att göra två separata resor.

På senaste tiden har två kollegor inom civilsamhällesbranschen valt att, alternativt känt sig tvungna att, i sociala medier uttrycka att de står för kostnaderna själva för de extraresor de gjort i privat regi i samband med jobbresor. Jag blir så trött och arg på de personer som utnyttja sina jobb till privata resor och som gör att andra hederliga människor misstänks om de inte markerar.

AnnA C
Anna Carlstedt visar hur befängt det blir med alla dessa kontrollfrågor som hon får om resandet i sitt ideella engagemang. 

Jag tycker att det här är såååå enkelt. Den som reser privat i samband med en jobbresa betalar för alla merkostnader what so ever själv. Det kan lösas enkelt genom avdrag på lönen. Eller är jag för enkelspårig? Är det här mer komplicerat än så? Finns det några gråzoner jag inte ser?

Det går att dra paralleller till bloggvärlden där det just nu pågår en debatt om att reklammärka blogginlägg. Visst har det gått på tok för långt när vi som bloggläsare måste fundera på om ett blogginlägg är sponsrat? Eller ännu värre, när vi som bloggare känner oss tvungna att markera när vi INTE fått betalt för något i rädsla för att det skulle kunna uppfattas som smygreklam. Grundregeln måste väl ändå vara att allt som inte är reklammärkt per automatik inte är reklam, alltså att det inte finns pengar eller saker av värde som getts i utbyte mot att det skrivs eller filmas om det. Det är väl inte svårare än så? Eller missar jag en gråzon även här?

Better bloggers initiativ #jagsmygerinte är toppen och ett bra sätt att sätta frågan om dold reklam i rampljuset men jag önskar att den typen av kampanjer inte ska behövas. Det borde vara lika självklart att den som fått betalt för att skriva eller fota något uttrycker det tydligt. På samma sätt som det är självklart att den som gör en detour eller stannar ett par dagar extra i samband med en jobbresa betalar för alla merkostnader från egen ficka.

Jag tänker att vi skjuter oss själva i foten när vi skriver att vi inte fått betalt för det här blogginlägget eller skriver att vi står för merkostnaden själva. När vi gör det bekräftar vi att det är nödvändigt att markera det. Det som är självklart behöver inte sägas.

Men, jag har självklart full förståelse för att folk känner sig tvungna att göra det, särskilt i civilsamhället där det ju faktiskt är medlemmarnas pengar som i så fall skulle användas för privata angelägenheter. Hur företag väljer att hantera det här skiter jag lite i men civilsamhällets rykte är jag väldigt mån om och de offentliga skattepengarna ska bara gå till verksamheten. Men å andra sidan, om det inte fanns några tvivelaktigheter inom företagsvärlden så skulle det kanske inte spilla över på de andra branscherna heller.

På samma sätt förstår jag att bloggare ställer sig bakom #jagsmygerinte, jag gör också det. Initiativet i sig är bra och har ju uppkommit just för att det tydligen inte är en självklarhet att alla inlägg som borde vara reklammärkta är det. Här kan du spana in Linda Hörnfeldt från Better Bloggers i nyhetsmorgon som reder ut vad som gäller kring reklammärkning i sociala medier.

Så hjälp mig. Finns det några gråzoner eller är allt solklart både vad gäller reklam i sociala medier och att resa privat i jobbet? Hur kommer vi åt problemet att folk känner sig tvungen att markera när allt faktiskt gått rätt till?

CIMG8577
Bryssel 2007, ska bli ett kärt återseende och denna gång kommer jag förhoppningsvis hem med något bättre bilder!

9 thoughts on “Resa privat i jobbet och reklammärkning i sociala medier”

  1. Bra skrivet! Tyvärr tror jag det här med att märka ut som “icke reklam” kommer av att många bloggare faktiskt har med smygreklam i sina bloggar, och att om man då bloggar alltför positivt om någonting så blir folk genast misstänksamma. Så dumt egentligen, för jag håller med om att det borde vara självklart att märka ut reklam som är reklam, och att inte märka ut reklam som inte är reklam.

    1. Tack Sofia! Ja, det måste ju bero på det, att några få slarvat eller inte förstått vad som gäller och därför skapat ett dåligt rykte. Vi får hjälpas åt att vända detta genom att alltid vara konsekventa och göra rätt 🙂

  2. Jag håller med och känner mig själv ibland manad att påpeka att ett inlägg _inte_ är sponsrat. Men jag kanske också måste förtydliga på min blogg hur det fungera rmed sponsrade inlägg och vad besökarna kan förvänta sig av de texter som publiceras.

    Inom kort ska jag på jobbresa till Göteborg, med start en måndag. Istället för att åka så att jag är nere måndag förmiddag passar jag på att åka ner fredagen innan och på så vis kunna besöka familjen som bor några mil norrut. Resan ner och hem står jobbet för men alla mellanskillnader så som tågresor och andra transporter står jag självfallet själv för. Inga konstigheter. Men bara för att jag passar på att göra några privata ärenden så anser jag inte att jag ska stå för resan ner bara för att den sker några dagar tidigare. Det vore ju helt orimligt.

    1. Jag tänker precis som du, såklart ska det gå att kombinera privata saker inom jobbets resa. Samma sak tycker jag det är om en är i en stad och har jobb på morgonen och på kvällen men inte mitt på dagen och då väljer att träffa en kompis istället för att jobba på distans (förutsatt att det går alltså) så tycker jag det är helt ok bara en räknar arbete som arbetstid och privat som privat tid.

  3. Hela det här ämnet är svårt tycker jag… Vad jag än skriver så känner jag att olika läsare uppfattar det olika, beroende på deras bakgrund, förkunskaper, uppfattningar osv. Jag vill vara tydlig, men ändå inte älta saker hela tiden… Om jag inte är sponsrad – nej, det skulle jag inte skriva ut! 😉

    1. Ja, och jag önskar att det vore lätt. Naivt värre 🙂 Tror de som har sponsrade inlägg helt enkelt får vara övertydliga tills det här ger sig.

  4. Bra inlägg, svårt tema! Det händer att jag poängterar att jag inte blivit sponsrad, men i de allra flesta fall tycker jag att mina läsare helt enkelt får lita på att jag märker ut när det är sponsrat/i samarbete, och att det INTE är sponsrat/samarbete när jag inte märker ut det. Borde dock kanske skriva nån typ av PR policy för min blogg för att uppfattas som ännu trovärdigare.

    1. Ja, lätt är det inte och nu när jag varit inne o läst på fler bloggar så ser jag att det är många som märker inläggen längst ned men inte gör det tydligt i början av inlägget, vilket ju faktiskt är det som ska göras om det ska följa alla regler. En PR-policy tror jag är bra, då finns det något enkelt att hänvisa till om folk funderar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *