Drömmar om Balkan har svalnat lite och det känns nästan pinsamt att erkänna varför. Är jag inte mer självständig än så här i mina val av resmål?
Att åka till Balkanhalvön är hetare är någonsin och jag och många med mig vill dit och planerar att åka dit i sommar. Jag har velat det ett gäng år och haft en stark längtan senaste året. Men så har motivationen sjunkit lite och jag tror att det finns en felkälla: När alla andra vill någonstans då är det inte lika spännande längre. Inte lika häftigt och unikt. För mainstream och jag blir en i mängden.
Inbillar mig att jag är oberoende
Vart kommer denna jakt på det unika ifrån? Varför tappar jag intresse bara för att andras intresse ökar? Det är ju inte på något sätt så att utsikten från Kotors slott i Montenegro förändras för att fler åker dit. Det är på ett sätt så ologiskt och på ett sätt så förståeligt.
Jag kan ju försöka inbilla mig att jag är en oberoende person som inte påverkas av andras resor. Få saker vore mer falskt. Jag får nog anstränga mig lite till för att identifiera vart jag själv vill åka (och inte åka) baserat på mig själv och inte på andra.
Hur självständig känner du dig i val av destinationer?
Bild lånad från unsplash.com
Jag kan förstå vad du menar. För mig handlar det om att jag vill resa till ett ställe som jag är nyfiken på. Om jag läst och hört om ett ställe väldigt mycket, då kan min nyfikenhet avta. USA är ett sånt exempel. Det känns som att man sett så mycket amerikansk film så det inte finns så mycket kvar att vara nyfiken på … typ. Det är kanske fel resonerat, men jag tror att det är så jag känner.
Intressant! Så kan det självklart vara att mättnaden uppstår när det skrivs och läses för mycket om ett område. Intressant att jämföra USA och Kanada som många känner så totalt olika för.
Du träffar så mitt i prick. Jag gick hela vintern och var ”Balkanberoende” i den bemärkelsen att jag drömde om och planerade inför sommarens bilresa på Balkanhalvön. Sen kom våren och allt fler började skriva inlägg om SINA drömmar och planer för just Balkan i sommar – då dog min reslust på direkten! Och jag skämdes så oerhört över anledningen – att jag helt enkelt ville vara unik. Men du har rätt – Balkans landskap, matupplevelser och möten med människorna blir ju knappast mindre värda för att andras intresse ökar? Nä. Hur som helst, nu blir det Rumänien i sommar men känner jag mig själv rätt kommer mitt Balkanberoende stiga till skyarna igen efter sommaren, när ”alla” har varit där och sprider fina foton och träffande texter.
Sanna, tack för ärligheten och för att vi kan dela detta! Rumänien lär bli grymt och Balkan finns ju kvar om vi vill utforska området mer i framtiden. Kram och tack!
Ärligt talat så känner jag inte riktigt igen mig. Insett att jag vill se saker jag fascineras av och känna saker – alltså känna in ett ställe så som ett ställe kanske ”ska” kännas. Mitt hjärta klappar starkast i vardagssituationer (på andra ställen). Alla kan ha sett ställen innan – det spelar mindre roll för mig. Jag söker det där som får det att hända i mig – och det har sällan så mycket med ”unikt” att göra.
Så bra Lisa, du tycks ha hittat balansen och din egen ryggrad i det här! Go Go!
Handen på hjärtat, så här är det; Vi gillar inte att höra svenska omkring oss när vi är ute och reser. Vi vill till platser där andra svenska turister inte är speciellt vanliga. Varför? Tja vi vill väl känna oss unika helt enkelt?
Men det som stör mig med mitt eget tänkande är inte detta, utan att jag i allt högre utsträckning börjar fundera på om det eller det resmålet är mer ”lönsamt” för bloggen. Störigt för jag reser ju för min egen skull!
Älskar handen på hjärtat!
Känner verkligen igen mig i det du skriver, och det där när bloggen nästan blir viktigare än själva resan då var det ju helt klart gått överstyr. Vi får påminna oss om det här ibland!
Extremt självständig skulle jag vilja säga 🙂 När jag planerar/drömmer om resor så spelar det ingen som helst roll om jag hittar ett alldeles unikt resmål eller åker dit alla andra åker, det är själva resmålet som är intressant och vad jag har tänkt mig för aktiviteter. Är det familjetid/avkoppling fungerar t ex de grekiska öarna utmärkt, är det vildmark/äventyr så blir det kanske något mer unikt dit inte alla andra reser. Jag reser ju för upplevelsen, inte för att ha något att ”visa upp” för andra människor. Kanske är det annorlunda för resebloggare, jag vet inte. Själv ska vi också till Balkan i sommar och resan ska bli alldeles underbar, om jag sen hittar unika platser eller trängs med andra människor det återstår att se. Mitt råd är, åk till Balkan och gör det till din egna, alldeles underbara resa och strunta i alla andra. Som bloggläsare tycker jag det är intressant att läsa om personliga resor, det är ju det som gör det unikt, inte resmålet.
Du smarta människa! Tack för raka kommentarer utan krusiduller!
Jag får hoppas på att Balkan blir av och att jag kan komma hem med mysiga historier och spännande upplevelse som jag kan berätta vidare om. Tack för pepp och inspiration!!
Vi gjorde det enda rätta och bokade så nu spelar det ingen roll hur mycket andra skriver om Balkan – vi ska dit ändå. 🙂 Jag kan känna lite samma sak och även det där med att man ”måste” gilla vissa saker. Det var många som höjde på ögonbrynen när jag efter min LA-resa sa att ”Venice Beach är ett av de mest överskattade ställena jag varit på”, när det självklara ”så klart” var att digga stället stenhårt. Har aldrig fattat grejen med det där.
Men som jag skrivit förut. ”Har du varit i Staden? Inte gjort Grejen? Då har du inte sett det unika och äkta!”. Up yours, säger jag.
Det är sjukt bra att du finns och sätter lite perspektiv i folks huvuden. Jag kände precis så när jag kom till Airlie beach i Australien – va fan är grejen? Eller är way too old för att ens kunna förstå? Hård insikt.
Känner lite igen det där. Men för mig handlar det där sökandet efter udda ställen mer om självbevarelsedrift. Ju fler som varit där desto fler tips, förslag och artiklar som kan färga min upplevelse av ett land. Jag har tagit det så långt att jag ibland inte ens läser historiska saker fören jag kommit hem för att inte bli för färgad av andras tankar och vad som hänt. Som med Kuba och Vietnam där jag läste in mig mer efter resan än innan. Kanske lite udda 🙂
Alltså Daniella – vilken inspiratör du är! Jag fick just en del för ett annorlunda reseupplägg som jag ska testa på. Tack vare dig. Kommer skriva mer om det sen. TACK!
Haha, vi spelade faktiskt nyligen in ett podcastavsnitt om liknande tankar som släpps nästa vecka. Jag vill inte vara påverkad ”av alla andra”, men är det absolut. För ärligt talat, vill inte alla vara den första att ”sätta flaggan på månen”!?
Exakt, fast samtidigt gör vi ju mängder av research om hur andra haft det på ett ställe vi planerar att åka till så nog är vi långt ifrån neutrala.