Drömmar om Balkan har svalnat lite och det känns nästan pinsamt att erkänna varför. Är jag inte mer självständig än så här i mina val av resmål?
Att åka till Balkanhalvön är hetare är någonsin och jag och många med mig vill dit och planerar att åka dit i sommar. Jag har velat det ett gäng år och haft en stark längtan senaste året. Men så har motivationen sjunkit lite och jag tror att det finns en felkälla: När alla andra vill någonstans då är det inte lika spännande längre. Inte lika häftigt och unikt. För mainstream och jag blir en i mängden.
Inbillar mig att jag är oberoende
Vart kommer denna jakt på det unika ifrån? Varför tappar jag intresse bara för att andras intresse ökar? Det är ju inte på något sätt så att utsikten från Kotors slott i Montenegro förändras för att fler åker dit. Det är på ett sätt så ologiskt och på ett sätt så förståeligt.
Jag kan ju försöka inbilla mig att jag är en oberoende person som inte påverkas av andras resor. Få saker vore mer falskt. Jag får nog anstränga mig lite till för att identifiera vart jag själv vill åka (och inte åka) baserat på mig själv och inte på andra.
Hur självständig känner du dig i val av destinationer?
Bild lånad från unsplash.com
Lämna ett svar