En bil kör in i en grupp människor i New York. Min första tanke: Är det terror? Omni rapporterar att det inte är det. Att det uttryckligen behöver dementeras säger allt om vår samtid.
En person i ett rese-forum skriver en kommentar om en persons ursprung. Jag blir på min vakt och misstänker tveksamma värderingar.
En argentinsk flagga hänger ut från ett fönster. Jag ler. Jag ser en svensk flagga och får dålig smak i munnen.
Ledsen och frustrerad
Jag är så stolt över vad Sverige som land byggt upp, det vi åstadkommer som nation. Men jag kan inte bära den svenska flaggan för att symbolen blivit kidnappad av några som vill göra skillnad på folk och folk. Som separerar istället för att förena.
Var femte svensk har unkna åsikter. Jag hatar att jag inte kan utgå från att vi alla har en grundläggande gemensam syn om allas lika värde. Rötägg kommer det alltid finnas men de ska vara undantag, inte en regel jag är rädd för.
Jag är ledsen och frustrerad över att vi lever i en omvärld som får min hjärna att generalisera fram detta. Att olyckor är terror tills motsatsen är bevisad. Att personer (åtminstone av mig, kanske är jag ensam om detta) misstänks vara rasister för att de yttrar ett enda ord om hudton eller härkomst. Att jag känner mig obekväm med min egen flagga.
Hur fan hamnade vi här och vad gör vi åt det?

Lämna ett svar