Thomas Cook går i konkurs och jag rangordnar vem det egentligen är mest synd om. Kan avslöja att resenärerna inte dragit det kortaste strået.
Det må låta som en rubrik med glimten i ögat men egentligen är jag dödsallvarlig. Det finns så många som det är mer synd om än resenärerna som inte får sin semester.
Varför går Thomas Cook i konkurs?
Jag tittar på måndagens Rapport som har Thomas Cooks konkurs som huvudnyhet. Det berör tusentals svenska resenärer idag. Långt över en halv miljon passagerare är strandsatta runt om i världen. 155 000 brittiska resenärer ska flygas hem och den brittiska staten betalar. Brexit sägs vara en av de största orsakerna till konkursen. Osäkerheten gör att det finns färre bokningar i vinter. Thomas Cooks sägs också vara ett gammaldags bolag med fysiska kontor, printade kataloger och charterresor ligger helt enkelt inte i tiden längre.
Vem är det syndast om?
Resenärerna är hårt drabbade. Sönderslagna semesterdrömmar och oro för att inte komma hem. Men, om vi zoomar ut lite. Backar några steg, ger oss lite perspektiv. Vem är det egentligen synd om?
5. Lite synd om – resenärerna
Jag förstår att de som kommit till flygplatsen idag för att åka på sin efterlängtade utlandsresa är besvikna och ledsna. Jag förstår att de som är strandsatta är stressade över hundvakter som inte kan ställa upp längre, jobb som måste göras och så vidare. Lite synd är det om dem alla. I det väldigt lilla perspektivet. För alla kommer ju livet ordna sig ganska snart igen.
4. Ganska synd om – resor med syften
Jag läste i en Facebook-grupp om en person som om två veckor skulle åka till Dominikanska republiken med hela sin storfamilj för att gifta sig. Den resan verkar inte kunna bli av med dagens prognoser. Usch vilken ångest att kanske vara tvungen att ställa in eller flytta fram en sådan dag (och resa) som ett sett fram emot så mycket.
3. Rätt synd om – anställda på Thomas Cook
Jag har en vän som är anställd på Ving. Hennes oro tar ändå andra proportioner än de som får sin höstlovsresa inställd. Hon riskerar att bli av med sitt jobb, sitt levebröd, äventyrar ett bolån hon väntar på ska gå i lås. Med tanke på att Ving i norden som eget företag gått bra så finns det hopp men det är så tätt sammanflätat med Thomas Cook att ingen går säker. Livet för min vän och alla andra anställda kommer ju ordna sig förr eller senare.
2. Väldigt synd om – de turistberoende
Det här perspektivet vet jag inte om någon kommer lyfta i någon medierapportering. All den turistnäring som finns runt om i världen som är beroende av att det kommer resenärer dit. Jag pratade precis med en jag lärde känna i Gambia och han berättade att säsongen börjar om några veckor. Brittiska och nordiska resenärer är två av de största turistgrupperna som reser till Gambia, hur kommer det påverka inkomsterna för alla de som lever på turismen i Gambia? Det kan slå hår och för en del kanske inte livet ordnar sig på hela denna säsong.
1. Extremt synd om – barnen på medelhavet
Mest synd om är det ändå om de barn som befinner sig på medelhavet mot sin vilja. Jag tänker på alla de som flyr. Tackar min goda vän och politiker Elin säger saker som ingen annan.
För en del av dessa barn kommer livet ordna sig och de kommer gå vidare om än med ett trauma i bagaget. För en del ordnar sig inte livet alls och medelhavet är och för blir så långt ifrån en semesterresa det går att komma.
Önskar mig fokus på de riktiga konsekvenserna
Jag fattar att fokus en dag som denna blir i det allra kortaste perspektivet på de som drabbas idag här och nu. Problemet är att jag tyvärr inte tror att grupperna 3, 2 och 1 kommer få några nyhetsinslag alls. Att vi inte kommer belysa dessa grupper och konsekvenserna för dem när ett resejätte som Thomas Cook går i konkurs.
Vad väcker det här inlägget för tankar hos dig? Är jag för kall och hård mot resenärerna som är drabbade?
Här finns andra inlägg på temat turistindustrin
Lämna ett svar