Turism är som eld. Den kan vara förödande och bränna ned hus eller hållas kontrollerad i en lägereld som skapar utbyten mellan människor, värma mat som mättar magar och alstra värme för att människor ska kunna sova gott om nätterna. Frågan är: Vem ska kontrollera turismens eld?
Jag har precis sett en tankeväckande film om turismens påverkan på miljö, människor, natur och kultur. Gringo Trails är filmad under lång tid och gör nedslag i flera olika länder om hur turismens framfart påverkar vår värld. Backpackers som genom sin närvaro i Bolivias Amazon får vilda djur att byta habitat, hur stränder ser ut efter ett full moon party i Thailand och hur vår natur nöts ned när hundra tusentals människor drar fram över ett och samma område. Se den om du får chansen!
Efter filmen blev det en diskussions om vems ansvar det är att kontrollera den där elden så att den inte bränner ned både hus, byar och nationalparker. Det enkla svaret är alla, men allas ansvar tendera att inte bli någons ansvar. Vem tycker du bär störst ansvar och vem borde ta på sig ledartröjan? Vem ska gå före så att den nya globala medelklassen som växer fram får samma möjligheter att uppleva världen som de som redan idag har privilegiet att kunna resa?
Vem bär ansvaret för turismens eld?
Är det resenären som är konsument och den som faktiskt slänger flaskan i vattnet, som betalar för att guiden ska dra fram en sovande kobra eller som med sin närvaro tar över en halv by där lokalbefolkningen inte känner att de finns plats för dem att leva ett vanligt liv?
Är det de lokala guiderna som skapar förutsättningar för att resenärer ska kunna rida på kameler och åka på båtutflykter i djungeln som behöver ta större ansvar för de områden de själva verkar i?
Är det de stora resebyråerna i Sverige och runt om i världen som många gånger är de som tjänar mest pengar som borde ta ansvar och säkerställa att det utbud som de erbjuder är hållbart och schysst på alla sätt?
Är det staterna som borde sätta upp kontrollsystem genom regleringar och aktiv tillsyn i det egna landet för att på så sätt motivera eller tvinga alla parter att göra rätt?
Eller är det resebloggarna som behöver vara föredömen för hur vi återberättar om våra äventyr och vara förebilder när det gäller hur vi reser och nyttjar vår jord?
Hit me, vem tycker du bär ansvaret och vem behöver ta täten?
Lämna ett svar