Mangart i Slovenien är landets tredje högsta berg och tack vara min vagabondform knatade vi till toppen. Utsikten är bland det vackraste jag sett.
Jag hade fått tips om att Mangart skulle vara en av de bästa upplevelserna i Slovenien och så här i efterhand kan jag bara bekräfta det. En tidig morgon förflyttade vi oss 1500 höjdmeter med bil för att komma upp till Mangart Sedlo (Mangart-sadeln). Därifrån utgick vår vandring upp till Sloveniens tredje högsta berg.


Bestiga Mangart i Slovenien
Kort sammanfattat kan jag beskriva det som en tuff men långt ifrån omöjlig halvdagsvandring. Pulsen begränsade mig på uppvägen och knäna kändes på nedvägen. Precis som det ska vara när en går från dryga 2000 meter till 2700 på två timmar enkel väg.
Vägen upp växlade mellan kantigt rullgrus, snö, branta partier som krävde att en höll i en vajer och diverse ojämna bergsunderlag som påminner om vad vår jordskorpa en gång varit med om. Ständigt omgiven av bergsmassiv ibland klädda med gräs, ibland i alla nyanser av grått.
Högst upp på toppen var vi i höjd med molnen och kunde se både Österrike, Italien och Slovenien. Kände mig lite som Jack i Titanic och sa I am the king of the world med näven i luften.





Filosofin med vagabondform
Jag bugar inför min kropps prestationer och skrattar mig lycklig över att den tar mig på sådana här äventyr med de mäktigaste av omgivningarna som kan tänkas finna
Det bästa med vagabondformsfilosofin är att den är två-vägs. Jag tränar för att kunna uppleva världen och jag upplever världen medan jag tränar. Det motiverar mig både att vara aktiv på hemmaplan för att ge mig förutsättningar att orka och det är en fantastisk känsla att få kombinera fysisk ansträngning och prestationer med att ta del av moder jord.




När jag kommer hem ska jag skriva ett längre inlägg om att bestiga Mangart i Slovenien, det finns en hel del saker som är bra att veta innan en ger sig upp mot toppen.
Alla inlägg från denna resa finns i taggen Bröllopsresa och här finns mer att läsa om vagabondform
Waow, bra jobbat! Fantastisk utsikt! Vi har precis ”bestigit” Estlands högsta berg. Det var väl liiite lättare kan jag säga 😉
Tack, utsikterna är den bästa belöningen efter en höjdstigning. Gissar att Estland var fint trots den smärre ansträngningen.
Åh vad läckert! Älskar ju vandringar i sånna miljöer, men just i Slovenien blev det inte så mycket vandrat för oss pga strul och väder.
Tur bergen står kvar så ni får ta revansch vid tillfälle 🙂