Jo, jag vill berätta en sak. Jag är halvvägs gravid och i höst kommer det ett nytt liv att visa världen för. Det har varit och är en resa i sig, minst sagt.
För några veckor sedan skrev jag så här på Facebook.
Vi väntar barn! Det har varit en krokig väg som gett många insikter. Utmaningar med bli gravid är något jag ska prata vitt och brett om. Det gör vi alldeles för lite i denna värld.

En resebloggare som är gravid
Det här barnet har kommit till tack vare IVF/provrörsbefruktning och det har varit en resa så att säga. Förutom att bli och vara gravid ger upphov till en hel drös med tankar har jag också funderat en del på hur jag ska förhålla mig till det och den här bloggen. Min mardröm är att ni som läser uppfattar att jag ”gått och blivit en mamma-bloggare” så det ska jag för allt i världen hålla mig ifrån. Samtidigt, att inte låta en av de mest omvälvande processerna i livet få ta plats på den plattform som jag trivs så bra med (alltså bloggformatet) skulle kännas konstigt.
Jag utgår från att det blir några inlägg på temat graviditet så småningom men hittills är/har det varit så mycket annat som hägrat i livet. Först fullt fokus på bröllop, sen de där jobbveckorna med kongress och sedan kloss-i-kloss en tre veckors bröllopssemester. Jag väntar mig att mina tankar, och behov och vilja att skriva om det, blir större med tiden. Då ska jag försöka författa ihop något inlägg om själva IVF-resan, om att försöka bli gravid och samtidigt älska att resa (och planera) och hur jag förhållit mig till det och om hur jag tänker kring att resa medvetet med barn. Vi får se vad det blir av med detta.


Pop the news – vi ska ha barn!
I just det här inlägget ville jag nog mest droppa nyheten för de som inte är vän med mig på Facebook och ännu inte nåtts av djungeltrumman.
Vi ska ha barn i slutet av november någon gång och jag förhåller mig mycket ödmjuk inför exakt när. För om det är något jag smärtsamt varit tvungen att lära mig under denna bli-gravid-resa så är det att jag har noll och inget makt. Mycket ovanlig känsla för mig men i slutändan blir jag nog en liten bättre människa av den insikten.

Lämna ett svar