Weligama är fullträff och jag tror vi hittade rätt direkt (Långresa 2024 v 1)

Nu har vi gjort vår första vecka på Sri lanka och som vi trivs! Weligama bjuder upp till dans med allt vad jag önskar mig. Say what??

Veckans första dag var vi kvar i Negombo. Typ som Uppsala, mindre stad norr om huvudstad och flygplatsen mittemellan. Idealisk för att landa och hantera ev jetleg (även om det bara är 4,5 timmars skillnad så vet en aldrig hur barn reagerar) och för att känna på Sri-lanka-viben utan att behöva börja med en storstad som huvudstaden Colombo.

Vi badade i poolen och såg till oss att få i oss mat, det var dagens enda uppdrag. Vi försökte oss på en sväng till stranden men vid 14-tiden var det fortfarande allt för hett och utan solskydd i sikte fick det bli mer pool och chill – eller vattenlek. Dagen därpå bar det av mot Weligama som ligger tre timmars bilfärd söder ut vid öns sydkust.

Weligama – det här blir vår plats

Vi kommer fram. Rummet är jättebra, trädgården charmig och växtrik med bra skydd från trafik och okända personer. Det bor en tysk familj med tvååring mitt emot. Stranden visar sig ha utmärkt lagom stora vågor, det är lågvatten och långgrunt, surfviben är påtaglig och folk är inbjudande till deras ställen men absolut inte påstridiga. Solen går ner bakom palmerna och himlen skiftar i regnbågens varma toner. Maten vi äter på första bästa fiskrestaurang visar sig vara toppen, kyparen supertrevlig och ägaren som fångat dagens fångst likaså.

Är det rätt känns det lätt!

Kan det kännas så här rätt direkt? Efter vår förra långresa var det så ofta som det i början av varje nytt ställe kändes halvdant eller ibland dåligt. Det är som att jag inte förväntade mig denna känsla och det tog några dagar att landa i att vi faktiskt hamnat rätt direkt. Vi har siktat på Weligama men visste inte om det är här vi ska vara men nu har vi bokat boende (ett annat med pool för det saknas där vi bor nu) för de kommande sex veckorna. Minus en ”utflyktsvecka” så vi ska se oss om i landet. Det känns som att det finns massor att upptäcka här och avstånden är korta. Att fånga en tuctuc tar inte mer än fem minuter, oftast en och det finns stränder till både öst och väst och längs gatorna pågår livet.

Det känns som att, till skillnad från både Vietnam och Thailand, det faktiskt är enkelt att både vara turist och ”hänga med lokala”. Många kan åtminstone lite engelska. Srilankeser spenderar tid på stranden på eftermiddagarna (vet inte om jag såg en enda vietnames bada?) En del ställen har väldigt västerländskt klientel men dom är där som backpackers, surfare eller som oss, familjer som reser. Alltså långt ifrån ”resortresenärer” eller ”cityhoppers” (inget ont om någon av dem) som jag personligen har svårast att identifiera mig med.

Här lever människor och här reser vi

Vissa dagar är det mulet/regnigt och då går det för en gångs skull att röra sig utomhus även mitt på dagen men annars har vi generellt varit ute fram till 11 (vid vatten) och sedan ätit lunch och tagit oss hem för paus/vila/lek/ipad för sedan ta oss ut igen vid 14-15-tiden, oftast till stranden.

Elton älskar havet och vågorna. Jason är på god väg men är precis som mig ingen som älskar saltvatten i ansiktet. En förmiddag bestod underhållningen av att se 12 man kämpa på med att få upp en fiskebåt på stranden. och sedan se hur de lastar av tomma fisknät på en variant av traktor och sedan se samma män putta upp traktorn med vagn som fastnat i sanden. Att få vara en del av det här vardagslivet är det jag älskar allra mest med att resa och här känns det inte konstlat eller en kuliss för mig. Här lever människor och här reser vi.

Den hinduiska högtiden Diwali (ungefär som nyår) har firats och jag har besökt en buddistisk pagoda. Vi har strosat längs en hantverksmarknad, Elton fick bli ansiktsmålad och hur han lyckades kommunicera att han ville vara en tiger det vet jag inte. Vi har ätit lunch vid den gulligaste boden och druckit livets bästa chaite med sötad mjölk.

Allt är ungefär hur bra som helst

Om jag ska klaga på något för att sätta lite perspektiv på vad vi har att brottas med (alltså inte så farliga saker) så är det att

1. Det är varm. Min research sa att det skulle vara mellan 25 och 28 grader, det är snarare mellan 28 och 32 och de graderna gör stor skillnad.
2. Maten är inte som i Thailand, det är gott och finns mycket att smaka på men det är inte smaksensation i varje tugga och heller ingen kultur av nattmarknad vad jag sett
3. Maten lagas ofta från grunden och de mindre ställena har inte alltid maten hemma så några gånger har vi fått vänta väldigt länge på maten
4. Det finns myggor och av oss fyra är det mig de verkar vilja åt

Ja det var det dåliga. Allt annat är alltså bara bra. Så kan jag sammanfatta vår första hela vecka i Sri Lanka och vårt möte med Weligama, staden som jag hoppas att vi hinner lära känna på flera sätt de kommande två månaderna.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024