Amerikanska vänner på besök

Resor kan ge vänner för livet, det är sanning och ingen klyscha. För 1,5 år sedan lärde vi känna några amerikaner när vi vandrade Inkaleden. Nu har vi precis haft dem på besök här i Sverige – så roligt!

Bonus tack vare Inkaleden

Efter fyra dagar med svett, ömmande ben, 42 kilometers vandring på mellan 2500 och 4200 höjdmeter hinner en bryta många barriärer med sina medvandrare. Den gemensamma upplevelsen. Att ha sett samma utsikter, druckit samma morgonte, lyssnat på samma berättelse om inkafolkets storhet. Att tillsammans klara av vandringen och se solen väcka Machu Picchu. En upplevelse som är vår och ingen annans. 

Vi vandrade Inkaleden som en del av vår jorden-runt-resa och i vår grupp var det vi och fyra amerikaner som alla kände varandra sedan tidigare, Bud, Bill, Steve och Barb. Alla trevliga och två av dem klickade jag och Erik riktigt bra med. Vi hade flera gemensamma värderingar och en vänskap började växa fram. Vi sa hej då och sa som man säger: We should come visit each other.

Kärt återseende från USA

18 månader senare sitter de i vår soffa! Snack blev till verkstad och under de fem dagarna Steve och Barb var hos oss hann vi utveckla vänskapen ännu mer, visa Stockholm från sin bästa sida och såklart bli överbjudna till Arizona i USA. De bor två timmar från Grand Canyon. Jag kan inte komma på något bättre sätt att få uppleva det för första gången än med folk jag känner from the neighborhood. 

Det blir ett eget inlägg om vad vi gjorde och våra amerikanska vänners upplevelse av Stockholm. Gamla stan och Djurgården var två favoriter och vi har bjudit på traditionell svensk mat. Renskav såklart! Vi har precis som när vi vandrade tillsammans haft många goda och intressanta samtal. Inte minst om politik. 

Amerikansk inrikespolitik

Då i mars 2016 pratade vi om hur svårt det är att ha två kandidater att välja mellan till presidentposten och inte känna förtroende för någon av dem. Nu augusti 2017 om att bo i ett land där vissa inte vill berätta att de är amerikaner för att de skäms för deras lands ledare och inte orkar förklara eller prata om det mer. Tack Sverige för att vi alltid har minst en handfull partier att ge vår röst. Vi pratade om vapenlagar. Om hur stark vapenlobbyn är och om hur rädsla får fler och fler amerikaner att skaffa vapen. Vilket ekorrhjul det är och ett problem som är riktigt svårt att komma till rätta med.

Så nyttigt och intressant att få prata med någon direkt i verkligheten istället för att vara utelämnad till svensk medierapporteringen. Jag brukar säga att resa i grund och botten är ett fredsprojekt. Vi bygger relationer, utbyter perspektiv och ökar förståelsen för det slarvigt använda uttrycket ”folk i andra länder”. Så tack till alla resor jag får uppleva. De berikar mig!

Har du några vänskaper som du fått tack vare dina resor och vad har de gett dig?