Jag samlar på perspektiv i vardagen och på resor. Oliktänkande stimulerar men kan också skrämma. Perspektiv gör mig bredare, mer förstående och kanske att jag en dag kan kalla mig klok.
En vidrig homofobisk kommentar om mitt inlägg om HBTQ i San Francisco. Att det ens finns folk som orkar ha åsikter om vem andra älskar. Som tar sig frihet att uttrycka sitt äckel. Raderade den. Händelsen blev känd av HBTQ-person som jag känner. Sa att jag tagit bort kommentaren som markering och för att skydda. Jag skulle inte vilja veta att om någon äcklas av mig. Fick till svar att personen inte önskar bli skyddad utan hellre vill veta för att kunna välja vilka hen omger sig av. Sant. Intressant perspektiv. Ett nytt jag inte tänkt på. Jag är en vit cis-kvinna. Har aldrig äcklat någon gissar jag. Andra är mer vana och några vill hellre veta.
Där och då slog det mig. Jag vill samla på perspektiv. Jag får en liten kick av berikas av olika sätt att tänka. Olika sätt att se på saker, lösa problem och hantera livet. Så det blev ett helt inlägg om detta och till sist vill jag självklart veta hur du ser på att omge sig av olika perspektiv.
Jag samlar på perspektiv
Jag vet sedan tidigare att samla på referenspunkter är en av de största anledningarna till att jag reser. Perspektiv och referenspunkter är för mig två sidor av samma mynt. Det handlar om att sätta sig in i andras synvinklar. Skapade av de erfarenheter som de bär med sig genom livet och värderingar de byggt längs livets skola.
Jag samlar på perspektiv för att jag på riktigt tror att jag blir en bättre människa då. Motsatsen, att vara inskränkt och smal i min förståelse eller syn på omvärlden får mig att rysa. Själva poängen med att samla på perspektiv handlar också om att inte bara omge sig av perspektiv en håller med om. Perspektiv som känns bekväma eller rätt för mig själv. Bredden uppstår när oliktänkande får finnas.
Så kommer jag till tankarna till flyget igen. Den frågan som det råder störst konflikt kring i mig och den vanligast förekommande tematiska ämne som min omgivning och mina cirklar uttrycker att de tycker olika kring. Att vara i gränslandet kan vara jobbigt. Men det berikar och det vill jag hålla fast vid även om det vore skönare att bara välja det ena eller andra.
Några perspektiv jag samlat på mig…
Guiden i Belgrad…
…som berättade om svårigheterna i att motivera unga att satsa för framtiden när kriget ligger så nära i minnet. Krig som gör att varenda investering, ekonomiska, bildande känslomässiga, är förgäves. Att försöka förstå vad det gör med ett lands utveckling när detta är verkligheten för invånarna. Svårt att ta in för någon som levt i ett land med fred i 200 år.
Killen i Tanzania…
…som jag var tillsammans med som trodde att min kärleksfysiska försiktighet i början berodde på att jag trodde att han skulle vara smittad med HIV. Jag som inte ens tänkt tanken. Han som lever i ett land där HIV är högst närvarande. Jag som aldrig haft ett virus värre än en förkylning. Då förenade i en relation med extremt olika erfarenheter att vila mot.
Paret på Kuba…
…som berättade om vilka nya möjligheter som dykt upp nu när de fick hyra ut sin egen bostad. Den ljusa framtid de såg med att någon gång kunna äga sin egen lägenhet, sin egna bil, kanske sin egen affär. Uppvuxna i ett land där äganderätten i princip var reserverad för staten. Och fördelarna de ändå såg med att mycket var lika för alla, att alla barn åtminstone fick i sig näringsrik mjölk varje dag för att ingen skulle svälta.
Mitt liberalkonservativa ex…
…som ifrågasatte och ruckade på mina värderinga rejält. Som både fick mig att bli än mer säker på vissa ståndpunkter och betydligt mer osäkra på andra. Som efter tuffa diskussioner gav mig nya insikter om hur många olika synsätt det kan finnas kring olika lösningar på ett identifierat problem. Att vi kan ha samma målbild men att flera sätt kan vara rätt för att ta sig dit.
Vännerna från USA…
…som beskriver känslan av att inte vilja rösta på någon av sina presidentkandidater. Som har svårt att förstå hur vi motiverar oss att arbeta med ett så högt skattetryck i Sverige men samtidigt förundras över alla fördelarna som föräldraförsäkringen ger. Och deras vän som uttrycker att han ju måste kunna skjuta om någon våldta hans fru. Förstå den drivkraften berikar mig.
Vilka perspektiv saknar jag?
Jag skulle behöva fler i mina kretsar som ser sig som POC Person of Color. Fler som är djupt troende. Fler som tillhör arbetarklassen och tydligare påminner mig om hur ojämlika förutsättningar vi har i Sverige. Fortfarande. Skulle bli bredare i mina samhällsperspektiv med lite fler konservativa och marknadsliberala i mina cirklar. Och så kanske en eller två med rasistiska åsikter. Jag får ont i magen varje gång jag hör en kommentar som skulle kunna tolkas som rasistisk eller har en rasistisk utgångspunkt. Samtidigt, jag vill så gärna förstå vart åsikterna kommer ifrån. Om jag på riktigt samlar på perspektiv så är ju hela poängen att få in så många vitt skilda vinklar som möjligt. Ju spretigare och bredare desto bättre. Den som inte förstår kan aldrig förändra.
Vilka är dina perspektiv?
Vi är ju alla olika och intressanta som vi är och nu när jag författat klart detta blir jag extra nyfiken på dig. Vilka perspektiv är du omgiven av och vilka vill du få in i den närhet på olika avstånd?