Vilja planera resor och samtidigt försöka bli gravid var en komplicerad kombination för mig som gjorde det svåra svårare.
Det här inlägget känns dubbelt att skriva och ganska svårt att formulera. Det handlar om en av de mest grundläggande längtanskänslor en människa kan ha med stora existentiella frågor i kombination med en ynka fritidssysselsättning.
Kämpa med att bli gravid.
Och vilja planera resor.
Att planera resor samtidigt som en försöker bli gravid kunde jag aldrig föreställa mig skulle bli ett problem. Det ena är så överordnat det andra. Att inte ”kunna” resa fritt samtidigt som vi försökte bli gravida är ett i-landsproblem som jag på ett sätt skäms för att formulera men som för mig handlar om livskvalité, det bästa jag vet. För mig är inte resor lyx, det är min största hobby. Så som folk känner för att träna, gå en promenad med sin hund, laga mat eller annat de älskar att göra.
Det är klart att sorgen i vardagen till allra största del handlade om en oro att inte kunna bli gravid. Men det blev inte lättare eller bättre av att vara begränsad i mitt älskade resande. Här är några exempel på vilka avvägningar jag ställdes inför under de två år som det tog för oss att bli gravida.
Skapa liggtid på rätta dagen
Vårt första år när vi låg på som vanligt fast lite oftare och lite mer målfokuserat under de fertila perioderna var resor inget vi anpassade oss efter. Missade vi en månad så var det inte hela världen. Men ju längre tid det tog, och ju mer jag insåg att vårt fönster för att pricka rätt kan handla om en dag, ju mer stressad blev jag av att förhålla mig till de resor jag hade bokat/ville göra eller vanliga distansjobb för mig eller Erik. (Nej, det är inte denna stress som hindrade oss från att bli gravida om någon tror det.)
Ingen dykresa så långt ögat kan nå
Jag har länge velat göra en dykresa både för att det är roligt och för att det inte skulle vara för länge sedan jag tog dykcert (2016). Men eftersom det av etiska skäl inte gjorts någon forskning om riskerna med att gravida dyker så är rekommendationen att inte dyka som gravid. Så det blev ingen resa bokad för tänk om jag då skulle vara gravid. Så vitt jag förstått så gäller inte graviditet som skäl att avboka en resa men jag kollade aldrig upp det i detalj.
Hålla sig hemma utan weekendresor
När en genomgår IVF-behandling är det mycket som ska stämma och lite beroende på upplägg så kan en behöva vara hemma olika länge vid varje försök. För vår del krävde det att jag (allra helst vi) var Stockholmsbaserad cirka två veckor. Och när dessa två veckor exakt skulle inträffa är lätt att räkna ut när en förstått upplägget för den närmaste månaden. Men att räkna ut det med fyra till sex månaders framförhållning (som en t.ex. kan vilja ha inför en bokning av en weekendresa) är svårare. Då är det mer slump än skicklighet som avgjorde om jag var hemma eller inte när det väl var dags.
Avboka Gambia pga zikavirus?
När jag besökte vaccinationskliniken för att dubbelkolla om jag behövde kompletterat med något blev jag avrådd att åka eftersom det ”har förekommit fall av zikavirus”. Zikavirus är inte särskilt farligt för friska människor men kan orsaka fosterskador. Jag försökte förstå hur stor risken skulle vara men upplevde att vaccinationskliniken inte ville värdera detta utan höll bara fast vid att de avrådde. Jag gick hem och resonerade med Erik. Risken att, 1. Jag blir stucken av en mygga, 2. Att den bär på Zikavirus, 3. Att det viruset smittar mig och gör mig sjuk, 4. Orsakar fosterskador, ansåg vi var för låg. Slutsatsen av den konversationen var: Åk! Det är större risk att du blir påkörd av en bil och det har inte hindrat dig.
Är inte att försöka bli gravid viktigare än att få resa?
Jo, självklart. Nog klarar jag mig utan både dykarresor, en vecka i Gambia och weekendresor och alla dagar i vecka skulle jag avstå att resa till förmån för att bli gravid. Problemet med att försöka bli gravid under en längre tid är att resorna blir svåra att planera om en ska ta alla chanser och alltid vara redo när kroppen är det. Och när en redan längtar efter att bli gravid, då blir det inte så roligt att själv aktivt försämra sina möjligheter genom att inte vara hemma.
Det här i sig var påfrestande för mig. Både för att jag gillar att planera och för att jag älskar att resa. Att gå igenom något så tufft som att inte veta om en kan bli gravid och samtidigt inte ”kunna/få” resa gjorde inte saken lättare. I svåra tider gäller det att fylla livet med glädjeämnen. I mitt fall var alltså en av de sakerna jag gillar allra mest, att resa, det som begränsande mina möjligheter för att nå mitt mål om att bli gravid.
Älska att resa men vilja ha barn ännu mer
Att älska att resa men samtidigt vara rädd för att ta bort ett tillfälle att försöka bli gravid. Det blev krock i huvudet många gånger. Utifrån det liv vi lever med två personer som gillar att resa, med två jobb som för Eriks del ibland kräver distansjobb och för min del innebär en del jobbhelger där jag inte sover hemma så kunde detta riskera att sabba den månadens chans.
Hade jag vetat att det alltid är den 24:e varje månad som jag hade min ägglossning hade det ju varit lätt. Men som bekant så rör sig menscykeln ofta på sig någon eller några dagar hit eller dit även för den med regelbunden mens. Jag ville inte leva ett liv där vi lät bli att resa eller jobba för att säkerställa att vi gav oss chansen varje månad. Då kände jag att försöken att bli gravid styrde för stor del av mitt liv. Samtidigt ökade stressen för varje månad som jag insåg att vi inte ens skulle kunna ligga på de rätta dagarna.
Så hur gjorde vi?
Vi jobbade och reste på i princip som vanligt. Skillnaden var att mängden tankearbete i mitt huvud kopplat till detta var betydligt större. Jag räknade på sannolikhet, jag gjorde avvägningar, jag tänkte tre varv innan jag bokade. Vi valde att åka till San Francisco även om vi missade en IVF-månad. Jag åkte till både Ghana och Gambia trots att det var förenat med små risker att få malaria eller drabbas av Zikavirus. Eller att vara gravid och resa på egen hand.
Så här i efterhand har jag lite svårt att förstå problemet men jag vet så väl att det här upptog en hel del energi och jag faller hela tiden tillbaka till att det är lätt att vara efterklok. Det är lätt att i efterhand tänka att jag borde chillat. Struntat i att resa eller rest på som vanligt och låta graviditet komma när det kommer. Jag vill inte förminska de utmaningar som fanns bara för att jag när jag blickar tillbaka kan konstatera att jag uppenbarligen både lyckades bli gravid och lyckades resa. Det var inte utan tvivel, velighet och beslutsångest.
Läs mer om min graviditet
⇒ Coming up: En annan sorts resa – vi ska ha barn
⇒ Vår IVF-resa och min känslomässiga berg-och-dalbana
Här finns alla inlägg om IVF och graviditet