Jag gör några förutsägelser: Att resa med barn är ingen semester och det kommer vara krångligt att ta sig fram med dubbelvagnen. Om några veckor vet vi men här har jag listat nio förutsägelser.
Jag vet inte hur många gånger jag inför något tänkt ”Det vore intressant att skriva ned lite förväntningar, förutsägelser och gissningar om vad jag tror väntar mig”. För att sedan inte göra det samt ångra mig efteråt. Så nu tänkte jag lära av det och faktiskt skriva ned hur jag tänker/känner inför att resa utomlands med barn.
Att förutsäga något är ju ofta läskigt, risken att vara ute och cykla är ju överhängande. Men jag tycker ofta att det är roligt att antingen ha rätt eller inse hur otroligt fel ute jag varit. Det blir extra intressant med tanke på att Carina Bergfelt precis varit utomlands med sitt barn och fick en upplevelse långt ifrån vad hon väntat sig (mycket rädsla och gallskrik). Detta till trots är jag hoppfull och positiv i mina förutsägelser inför att resa utomlands med barn så jag får säkert äta upp en del när jag kommer hem.
Förutsägelser om att resa utomlands med barn
1. Det är tvååringen det kommer handla om
Jag förutspår att det mesta under resan, och därmed även vad detta inlägg har för fokus, kommer handla om vårt barn som snart fyller två. Den som är två månader lär inte göra mycket väsen av sig och finns sig väl i vilken miljö som helst så länge där finns bröstmjölk och en varm famn.
2. Flygresan kommer vara en anspänning
Det blir första gången vi flyger med barn och första gång barnen flyger. Den ena lär sova i sitt trygga babyskydd (bilbarnstolen) och den andra kan både vara helt fascinerad eller ängslig och obekväm. Jag tror att iaf jag kommer ha svårt att slappna av. Kanske för att det också var mer än två år sedan jag senast flög.
3. Intrycken kommer stimulera och underhålla
Jag tror att vår tvååring kommer tycka att det är spännande med allt nytt och vara relativt nöjd med att sitta i vagnen/på axlarna och se sig omkring. Just nu är hans största lycka i livet att få åka hiss och rulltrappa eller gå i trappor. Det kan underhålla honom länge.
4. Krångligt att ta sig fram
Jag antar att stora delar av Europa inte är särskilt dubbelbarnvagnsanpassat. Jag räknar med kullersten, trånga dörrar och allmänt svårt att ta sig fram med en bred och ganska klumpig dubbelvagn, långt ifrån anpassad till att vara smidig på resor.
5. Behovet av flexibilitet kommer passa oss
Min bild är att vi inte har så fasta rutiner, i alla fall inte nitiska men allt är ju relativt. Vårt yngsta barn (2 månader) tror jag inte kan bry sig mindre men jag tror även att den äldre kommer finna sig i att maten kommer på lite andra tider, att vi äter på olika platser, ibland somnar i en ny säng, ibland i vagnen. Så länge den totala mängden mat och sömn är tillräcklig vill säga. Det här känns kanske som den minst säkra förutsägelsen.
6. Vi kommer inte ens hinna med hälften
Nu har vi visserligen inga storartade planer för denna resa men min bild hittills av att ha två barn är att allt tar längre tid. Det är dubbelt så många saker som kan störa möjligheten att ta sig iväg med två barn. Oväntade blöjbyten, ”allt är fel men ingen förstår varför”, akut hunger, något orimligt spännande som måste iakttas och så vidare.
7. En lintott som charmar
Jag tycker inte alltid att mitt barns behov av integritet är helt lätt att förstå. Ena gången kan han krama en nästan okänd, andra gånger tar det lång tid innan han ens vill interagera med någon. Charm har han gott om så jag tänker mig att en lite mer framfusig och utåtriktad sydeuropeisk kultur antingen kan falla honom helt i smaken där han vinkar och skickar slängpussar hit och dit för att i nästa stund göra honom ledsen när nån vill prata med honom.
8. Resan blir ingen semester
Jag räknar inte med att komma hem utvilad, snarare utpumpad. Det är två små som ska passas upp på och anpassas efter och med tanke på att den äldre föredrar att gå upp vid 06.00 blir det inte mycket nattsömn när den andra ska ammas och föräldrarna gärna vill njuta av lite egentid och stillhet mellan 20.00 och midnatt.
9. Blodad tand
Min största förhoppning är att vi ska få blodad tand och känna oss orimligt taggade på att fortsätta resa med barn. I brist på den känslan hoppas jag på en stor känsla av ”Vi lär oss längs vägen” och därmed ser fram emot att resa igen för att bli bättre och bättre. Om detta är en förhoppning eller en förutsägelse vågar jag inte sia om. Om vi kommer hem med en känsla av ”aldrig mer” då vet jag inte vad jag gör.
Här finns alla inlägg om att Resa med barn
One thought on “Nio förutsägelser inför att resa utomlands med två små barn”