Jag behöver prata om vithet och resor (men jag är faktiskt lite rädd för att försöka)

Vithet, ett av de största privilegierna som finns. Hur ska jag förhålla mig till det när jag reser och i vardagen? Det här är mitt första försök.

Det här är minerad mark, dömt att misslyckas att försöka skriva om men samtidigt alldeles för viktigt för att låta bli. Jag är fast övertygad om att vi behöver prata mer om vithet och att vita personer enligt social konstruktion (inte biologisk) behöver prata om makt och privilegier.

Så jag ger det ett försök. Jag kommer garanterat trampa snett och jag ser fram emot att få lära av mina misstag men jag tänker inte låta bli att gå vägen för att den känns svår och läskig. Jag har de godaste av intentioner även om effekten kanske inte alltid blir enligt önskemål.

Jag vill prata om vithet och resor

Precis som män behöver prata om manlighet, om att tillhöra gruppen män, om machokultur, om att vara en del av problemet – och lösningen, så behöver vita göra det samma. Prata om vithet, att tillhöra en grupp som uppfattas som vit, om vitas fördelar och hur vita är en del av problemet, och kan vara en del av lösningen.

Att män ska prata om dessa frågor har varit självklart för mig länge, som kvinna vill jag att de tar ansvar för att bidra till en bättre värld. Intellektuellt vettiga människor av ett liberalt samhälle borde tycka att alla kön och alla olika hudfärger ska ha samma värde, förutsättningar och rättigheter. Att alla människor förtjänar det.

I brist på fullständig sympati så tjänar även män på ökad jämställdhet för deras egen skull, och för deras barns, systrar och mammors skull. Med den logiken kommer jag som vit tjäna på ett mer jämlikt samhälle, för min egen skull och för mitt barns framtida kompisar och partners. Och såklart, för icke-männen i sig och för de icke-vita personernas lika rätt och värde alldeles oavsett vem som tjänar på det.

Min insiktsresa om vithet

Jag tänker närma mig det här ämnet lite trevande. Jag känner att jag är i någon sorts insiktsprocess. Black lives matters har spelat roll. Podden Kan vi prata om vithet som jag lyssnat på i sommar har hjälpt mig mycket. Jag har inte så många svar, inte så många tydliga idéer om hur jag ska förändra och göra annorlunda. Jag vet bara att jag måste göra något, måste bidra på något sätt, måste dra mitt strå till stacken och lite därtill. I samhället i stort, i den lilla vardagen och självklart även kopplat till mina resor.

Jag vill bli bättre på att se vardagsrasismen som finns och hitta strategier för att möta den när den märks. Jag vill för allt i världen inte spä på skillnader i hudfärg när jag reser. Är det ens möjligt?

Saker jag funderat på om vithet och hudfärg:

Det här är några ämnen och frågor som jag funderat på, länge eller mycket nu på sistone.

Den som inte sticker ut

En person med annat etniskt ursprung än svensk eller person som inte kodas som skandinav eller europé men som är det, hur är det för den att resa runt om i världen och i länder där de ”inte sticker ut”? En adopterad person från Kambodja, hur är det för den att resa i Asien? Ges de samma privilegier, hur behandlas de när de inte kan det lokala språket?

Jag som vit när jag reser

Hur behandlas jag som vit när jag reser? Inte som på ett negativt eller diskriminerande sätt, utan som vilka fördelar får jag som jag inte ser, som jag inte märker av? För att det är så inbakat eller för att jag är blind för att se dessa precis som många män inte ser sina privilegier i relation till kvinnor.

Saker jag gör av bara farten

Hur kan jag resa på ett sätt som inte ökar avståndet mellan mig och personer med andra nyanser på hudfärgen än den jag har? Hur tittar jag på människor med mörk hudton, vem sätter jag mig bredvid på en bänk på en flygterminal, i bussen eller på tåget? Växlar jag till engelska som språk och säger Sorry istället för Ursäkta eller Förlåt när det är en person som hjärnan inte tror kan svenska?

Att kallas mzungo

Vad betyder det att barn i Tanzania har ropat Mzungo efter mig? Är det ett problem eller något oskyldigt eftersom de bara är barn? Vad gör det koloniala arvet med dem och hur kan mitt agerande under mina resor göra minimal skada och i bästa fall lite nytta?

Vem jag stöttar när jag reser

När jag reser i ett land med mångkulturell befolkning eller en befolkning av flera nyanser av brunt, hur kan jag då stödja de med mindre priviligerad hudfärg i mina val? Precis som jag hellre köper frukt från kvinnor än män, kan jag köpa saker av mörkbruna hellre än ljusbruna i samma anda?

Programmera om hjärnan

Vi lever alla i ett diskriminerande och rasistiskt samhälle och hur fina värderingar om allas lika värde jag än har så märker jag hur mina tankar trillar dit regelbundet. När jag möter människor, när jag reagerar fördomsfullt på en information, när jag är lite mer på min vakt. Vad kan jag göra för att programmera om min hjärna?

Fortsättning följer

Det har hänt fler än en gång att jag tänkt om män ”Välkommen till klubben med oss andra uppvaknade personer. Välkommen till oss som fattat hur ojämställdheten slår mot, begränsar och hindrar kvinnor.” Men bättre sent än aldrig så att säga. Jag väljer detsamma för mig. Svarta kan tycka att polletten trillar ned sent men den gör ju inte det tidigare än vad den gör. Jag vill inte ta ned min egen insikt och framställa mig som mer blind än vad jag är, jag bara konstaterat att jag har mycket kunskap och förståelse jag behöver ta till mig av.

Hur går dina tankar om vithet och din egen hudfärg (oavsett ton)? Är det något du reflekterat över eller något du mest vet om men inte ägnat så mycket tankeverksamhet åt?