Det är en fight i mitt huvud. Den består av en tillsynes oskyldig drömmande ängel som bara vill mitt bästa och ett samvete som skapar motstånd som skaver och tvingar mig att se saker ur ett större perspektiv.
När jag skrev inlägget om Oasis Beach resort för någon vecka sedan kom alla minnen tillbaka. Likt en gamla mysig romans. Kort och underbar som gjorde stora avtryck. Det var en resa då jag kände mig on top of the world. Självständig och rätt så cool. Den känslan vill jag åt igen.
Drömmen om mera Västafrika…
Jag drömmer om en ny resa till Västafrika. Jag vill göra en Ghana-resa igen fast inte till Ghana. Till någon ny plats, nytt land. Men på samma sätt. Ungefär en vecka, ingen märkbar tidsskillnad. Bo lite i stad och lite närmare hav eller natur. Försätta mig i situationer jag inte känner till. Få vara nyfiken och spontan och inte riktigt veta vad jag ska uppleva under min resa.
Den här hösten gör jag en utlandsresa. Förra hösten reste jag till Florens, Marrakesh och Budapest. Känner att det finns resesug för mer. Inte nu innan nyår men sen. Jag vill ha något bokat. Får jag ens ha det begäret? Några av er är bekanta med den där obekväma känslan av att vara obokad. Men å andra sidan, den lika sköna känslan av att faktiskt känna sig resenöjd och bara vilja vara hemma.
…Och oskönt skav
Jag kollar lite på Gambia. Dyrt att åka reguljärt, rimligt att åka på via charter. Men så kommer skavet. Ska jag ens flyga? Och resa med charter lirar ju inte allt för bra med att resa medvetet. Samtidigt som jag brukar säga att det medvetna är att vara just medveten om det ohållbara. Om nu charter ska definieras som ohållbart. Jag tror faktiskt inte charter klarar min egen definition av hållbart. Flyget i sig ska vi inte ens tala om men att bo på ett hotellkomplex som ägs av nåt stort bolag. Om de ens gör det? Lättjan i att välja att äta på hotellet istället för att ta sig ut och gynna det lokala. Kanske åka på en utflykt. Som hotellet ordnar med mellanskillnad och vinst till hotellet. Är jag för trångsynt nu? Hjälp mig tänka, går det att resa med charter och samtidigt vara relativt hållbar?
Känner att det jag önskar är en rätt så lugnt resa med de äventyr jag själv önskar där och då. Då är charter perfekt. Så slår mina egna resenormer till och sätter upp regler i skallen på mig. Att jag minsann kan styra upp mina egna resor, inte behöver väl jag hjälp av en researrangör med transferbuss? Varför håller jag ens på så här? Det är väl bara att åka. Å andra sidan. Om jag bara vill chilla en vecka kan jag väl köra årskort på Centralbadet. Haha, nä inte samma sak.
Ju mer research jag gör, faktiskt i realtid under tiden jag skrivit detta inlägg, ju mer uppenbart blir det att jag nog kan forma min resa som jag vill. Det som i början kändes som fyrkantigt och bara några få alternativ börjar nu snarare bli en palette av möjligheter.
Om jag inte åker nånstans i jul. Är det ok att jag åker lite senare i vinter då? Vem är det jag vill ha godkänt av? Ängeln har bestämt sig, frågan är vad samvetet ska säga. Usch, jag vill inte känna så här inför att resa. Jag vill bara känna glädje och pepp och inspiration. Dubbelheten i att samtidigt vara medveten om att just detta samvete är precis det som behöver för att en bättre värld ska skapas och byggas.
Vi tittade på Gambia till höstens resa men valde ganska snabbt bort det till förmån för grannlandet Senegal som kändes mycket mer spännande. Håller fortfarande på att skriva fler inlägg men kika gärna på dem som är klara om Senegal skulle kunna vara något istället.
Kul, dina inlägg och mycket annat får mig att komma lite framåt i tanken. Snart så har jag ett beslut klart för mig. Tack! Vilken fin resa ni verkar gjort!
Jag är just nu i den där obekväma-sitsen-pga-jag-har-ingen-resa-bokad… Resesuget kryper i hela kroppen och jag skulle göra mycket för att klicka på boka-knappen, men samtidigt vill jag inte resa ”bara för att”. Det ska finnas en verkligen längtan till staden/landet/upplevelserna, inte bara en flykt ifrån vardagen och rutinerna. En verklig plan och ett tydligt syfte med resan. Men… Är jag för smalspårig när det kommer till att resa, tänker jag? Många verkar ju spontanboka en vecka hit, en vecka dit, och sen är det ryggläge i solstolen och obegränsad buffé och kokosdoftande solkräm samt en drös pocketböcker i sju dagar. Nä, nu överdriver jag lite men vad jag vill komma till är om jag gör det hela för komplicerat att resa? Måste jag ha en strategiliknande plan eller ett målinriktat syfte för att få njuta av lite annan luft och miljöombyte?
Ditt inlägg väckte, som du säkert märker, en hel del funderingar i mig!
Tack för tankar Sanna. Ja alltså det här med att det inte bara går att resa för att det är mysigt och trevligt? Det är ju ändå den vanligaste anledningen för folk. Bara på de senaste dagarna sen jag började tänka, har läst på och funderat lite så börjar jag ändå landa i något typ av beslut.
Hej, att resa charter behöver inte betyda att du inte gynnar det lokala. Nu vet jag ju inte exakt hur det är i Gambia men här i Chania där jag bor finns små lokala hotell som samarbetar med researrangörer. Att äta på de hotellen gynnar också lokalt. Jag vet många hotell som samarbetar med researrangörer och enligt kontraktet MÅSTE baren och restaurangen vara öppen och om då ingen äter på hotellet blir det svårt att betala bland annat personalen. Att välja stora hotellkomplex med AI kan man ju hoppa över för där är det oftast stora kedjor som är ägare.
Såklart Anita, du har så rätt. Tack för ännu ett perspektiv på hur en kan tänka. Det är så mycket en som resenär inte vet känner jag. Och jag bor ju på stora hotellkomplex i städer ibland så jag vet inte varför jag gör så stor skillnad på det när det kommer till charter. Tack!