Dom brukar kalla mig principfast. Jag försöker förneka det men avslöjas titt som tätt. Mitt blodsocker är känsligt och jag kan vara som en oberäknelig bergochdalbana i humöret. Jag försöker förneka det men avslöjas titt som tätt. Läs om hur jag hanterar ett blodsocker som lever ett eget liv och vilka principer som gäller när jag reser.
När jag var 13 år reste jag med min moster till Kreta och då åt vi pringles med räkost till lunch. “Det är viktigt att få i sig salt när du svettas hela dagarna” hette det. Jag älskade det! Sån lyx att med gott samvete äta chips, till lunch. Sen dess lever jag efter principen “all näring är bra näring. Principer måste inte vara dåligt. Ibland kan de vara hjälpmedel för att fatta beslut.
Till exempel ibland när jag är på Cheescake Factory i San Fra då gör det verkligen ingenting att detta är min middag. För all näring är bra näring.
Hemma är jag noga med att inte småäta något före lunch. Men sen småäter jag mer under eftermiddagen och hela kvällen. Jag äter sälla onyttig mat, men är istället slarvig och ger mig näringsfattiga måltider så som gröt eller fil till middag.
För att hålla ordning på mitt blodsocker (ok, jag lyckas verkligen inte alltid) så försöker jag att alltid ha med mig snacks i handväskan vart jag än reser. Jag vill till varje pris säkerställa att jag kan stoppa i mig något om det visar sig att det är svårt att få tag i mat på ett nytt ställe.
Min matprincip All näring är bra näring innebär tre saker
- Jag får äta det jag kommer över oavsett hur onyttigt det är.
- Jag kan behöva äta saker jag verkligen inte gillar.
- Jag äter det som erbjuds, jag vet nämligen aldrig när jag får tillgång till mat nästa gång.
Nu lever vi ju i en värld där det nästan alltid går att få tag på något att äta dygnet runt. Men på en del ställen är tillgången faktiskt begränsad. Det kan vara på en tre-dagars-utflykt till bergen där jag inte väljer vilken mat som serveras. I en stad där alla, verkligen alla, butiker har stängt på söndagar. Jag kan bli fast i ett färdmedel. Jag kan bli bjuden på en middag som inte är nice men vara vrålhungrig för att jag inte var så hungrig kring lunch och då inte åt så mycket.
Numer äter jag det som finns vid varje enskilt tillfälle, jag vet inte när jag kommer få i mig något vettigt nästa gång. Det finns dock några undantag och ett sådant är ugali, en tjock majsgröt som de äter i Östafrika. Jag får kväljningar vilket är ett stort problem eftersom ugali är deras basföda. Jag brukar säga att jag äter allt. Men jag avslöjas titt som tätt.
Ugali och kokta bönor. Det här får jag verkligen inte i mig. På det center för gatubarn som jag jobbade på när jag var i Uganda var det en lyx att få ett mål mättande mat om dagen. Världen är full av kontraster.
Har du någon matprincip när du är ute och reser? Är du mer avslappnad eller mer noggrann med vad du stoppar i dig? Finns det något du absolut inte äter?
Jag följer EXAKT dina tre matprinciper. Jag får verkligen blodsockerfall snabbt och ibland leder det till migrän. INTE bra när man reser. Därför äter jag så fort jag får möjlighet. Tyvärr gör det att jag ibland äter mer än jag borde och mer onyttigt än jag borde. Men hellre det än migrän… Jag är inte speciellt kräsen och äter även ugali 😉 (Åt det två gånger om dan i två veckor när vi var i Kenya med vänner hehe) Det finns förstås saker jag inte gärna äter, men det är mest ovanliga saker, typ surströmming 😉
Då skulle vi förstå varandras behov om vi reste ihop, alltid en bra start! Migrän är inte kul så förstår att du vill undvika det till varje pris. Matprinciperna funkar ju fantastiskt om man reser i avgränsade perioder men under en längre resa kan det ju ha negativa långsiktiga effekter så då har det ju såklart sina nackdelar.
“För att hålla ordning på mitt blodsocker (ok, jag lyckas verkligen inte alltid) så försöker jag att alltid ha med mig snacks i handväskan vart jag än reser. Jag vill till varje pris säkerställa att jag kan stoppa i mig något om det visar sig att det är svårt att få tag i mat på ett nytt ställe.”
Är du släkt med mig eller?? (Hade alltid med mig gröna väskan när jag var ute med er barn, frukt, och smörgåskex var mutan då och då!)
För mig beror det dock på att hunger känslor ger magont och det måste undvikas. Mörk choklad finns alltid inom räckhåll. Skulle nog avstå från ostron om jag blev bjuden!!
Finns starka släktband till dig skulle jag säga, har nog ärvt ett och annat! Mörk choklad är bästa snackset men kom ihåg att jag älskade smörgåsrån när jag var liten. Har du testat ostron?